Många tror att det ligger något övernaturligt bakom att gå på glöder. I själva verket är förklaringen ett ganska enkelt fysikaliskt fenomen, som man har känt till sedan 1930-talet.
Glödande träkol är visserligen varma, men de har en ganska liten värmekapacitet, så varje enskild kolbit innehåller inte så mycket värme.
Fötter har å andra sidan stor värmekapacitet, så de kan ta upp en del hetta. Samtidigt är både kol och fötter dåliga värmeledare.
Är fötterna svettiga och kanske har förhårdnader, fungerar det som ytterligare isolering. Till detta kommer att en promenad på glödande kol ofta inleds med ett långt peptalk, då kolens temperatur faller rejält, även om de fortfarande ser röda och heta ut.
Sammantaget betyder det att om man går med raska steg blir kontakttiden så kort att skador inte uppstår. Om man trots allt bränner sig beror det i regel på att en bit kol fastnar under fötterna, eller att man använder ett träslag som har alltför stor värmekapacitet.