På dagen lever de en stilla tillvaro i dina hårsäckar och talgkörtlar, där de mumsar i sig döda hudceller och fett.
Men när mörkret sänker sig, kryper de fram ur sina gömställen i mängder och börjar para sig överallt från din panna till din nästipp.
Det låter kanske som lite av en skräckfilm, men det är faktiskt verklighet. Omkring 90 procent av världens befolkning är hem åt ansiktskvalstret Demodex folliculorum, som lever hal sin tillvaro – från födelse till död – i våra ansiktens svett.
Och nu har forskare för första gången undersökt arvsmassan för den bara 0,4 millimeter långa varelsen och upptäckt att kvalstren, med hjälp av små genetiska förändringar som aldrig har iakttagits hos liknande arter, är på väg att bli ett med människan.
På dagen bor D. Folliculorum i våra talgkörtlar, där det lever av fett och döda hudceller. Här ser du en mikroskopbild av kvalstret på människohud.
Lever ett liv i lyx
I den nya studien närstuderade forskarna arvsmassan hos det lilla åttbenta krypet och upptäckte att det klarar sig med ett minimum av proteiner och därmed även gener. De klarar sig faktiskt på den minsta mängd som hittills har setts hos insekter, kräftdjur eller spindlar.
Forskarna tror att det låga antalet gener är resultatet av kvalstrens skyddade tillvaro i vår feta körtlar, där de varken blir jagade av andra arter eller möter konkurrens. Därför har deras arvsmassa kunnat reduceras till det absolut nödvändiga.
Därmed avslöjar studien, enligt forskarna, att kvalstren är på väg att utvecklas från att ha varit en så kallad ektoparasit – en snyltare som lever utanför värddjuret – en så kallad symbiont. De är alltså på väg att fusionera med oss.
Din hud är levande
Du tittar på din hud varje dag, men när forskare zoomar in öppnas ett landskap där svetten är sjöar, hårsäckarna raviner och invånarna hungriga kvalster. Se bilderna här.
Nästa anhalt: Utplåning
Det låga antalet gener är också orsaken till några av kvalstrens andra märkligheter. De kryper exempelvis bara fram på natten, därför att de har förlorat de gener som skyddar dem mot UV-strålning.
Dessutom har de förlorat att producera hormonet melatonin, som reglerar sömn hos människor och reproduktion hos ryggradslösa djur. Men det problemet löser de genom att stjäla hormonet från vår hud, där det också utsöndras.
Och även om kvalstrens genetiska förändringar verkar vara smarta, så tror forskarna att de kan ha allvarliga nackdelar. Ju fler gener de förlorar, desto mer beroende blir de av oss.
I åratal har forskare trott att D. folliculorum inte har något anus, utan att avföringen i stället ansamlades inuti djuret och spreds på vårt ansikte när kvalstret dog. Men i den nya studien upptäckte forskarna att D. folliculorum faktisk har en liten rumpa, där pilen börjar på bilden.
Forskarna oroar sig för att kvalstrens isolerade tillvaro i våra ansikten och den oundvikliga inaveln kan leda till att D. folliculorum utplånas. Och det kan faktiskt vara dåliga nyheter både för oss och för kvalstren.
"Kvalster har fått skulden för många saker. De långa samspelet med människor kan tyda på att de också kan utföra enkla men gynnsamma uppgifter, som exempelvis att se till att porerna i våra ansikten inte blir igentäppta", säger en av forskarna bakom studien, Dr Henk Braig från Bangor University i Storbritannien.