Gåshud är de små, hårda knottror som dyker upp på armarna, benen och ibland även på andra delar av kroppen. Namnet kommer från att huden påminner om en gås vars fjädrar har plockats av.
Gåshuden uppstår när muskler runt hårsäckarna drar i hårstråna och i huden runt hårstråna, så att varje hårsäck går från att ligga delvis parallellt med huden till att stå nästan vinkelrätt mot den. Då ställer sig hårstråna på ända.
Gåshud är en reflex som styrs av nerver utom vår medvetna kontroll, det vill säga av autonoma nervsystemet.
Det samma gäller till exempel andningen, blodtrycket och matsmältningssystemet. Motsatsen är somatiska nervsystemet, som bland annat vidarebefordrar signaler från våra sinnen och kontrollerar medvetna handlingar.
Vi får gåshud i olika situationer, till exempel när det är kallt, när vi upplever starka känslor och när vi blir rädda.
I en amerikansk studie bad forskarna 93 personer att föra gåshudsdagbok i fyra veckor. Resultatet blev 1 015 fall av gåshud, av vilka hela 60 procent var kopplade till kyla.
Just när det är kallt har däggdjur, bland annat hundar och katter, nytta av gåshuden. När hårstråna i pälsen reser sig bildas nämligen ett varmt lager av luft mellan hårstråna, som gör att luften inte cirkuleras ut ur pälsen lika lätt.
På så vis skapar gåshud isolering. Hos oss pälslösa människor bidrar emellertid gåshuden inte längre till någon temperaturreglering.
Gåshud uppstår också när vi blir rädda eller upplever andra starka känslor. Historiskt sett har nämligen utstående hårstrån på kroppen fått oss att se större och därmed även mer skrämmande ut. Detta fenomen förekommer hos många djur, bland annat hundar, som reser ragg när de känner sig hotade.
