Forskare zoomar in på ögats inre

Linsen finns bakom regnbågshinnan. Den fyra millimeter breda elastiska skivan ser till att leda ljuset som kommer genom pupillen över näthinnan så att du ser skarpt. Linsen består enbart av en slags celler – linsfibrer – som finns i en mängd utvecklingsstadier och är ordnade i flera skikt med de äldsta fibrerna längst in.

Bakom iris finns en körtel som kallas ciliarkroppen. Där produceras en speciell glasklar vätska som bland annat håller ögat utspänt genom att sörja för ett stabilt vätsketryck. Ciliarkroppen håller även fast i en massa små fina trådar som kan dra i linsen så att den ändrar form.

Regnbågshinnan, iris, ligger som ett vågigt landskap runt den svarta pupillen. Hinnan reglerar mängden ljus som träffar inre ögat och består av två olika muskelskikt som ser till att utvidga och minska pupillens storlek.

Under det översta ögonlocket sitter ögats största tårkörtel som har till uppgift att producera tårvätska. Körteln är uppdelad i stora kluster av körtelceller som producerar en blandning av vatten, proteiner och salt. Vätskan skyddar bland annat hornhinnans yta och rinner ut från ögonvrån när du är ledsen.

Näthinnan sitter på ögats bakre vägg. Här finns mer än 130 miljoner nervceller (fotoreceptorer) som behandlar ljusintrycken som kommer in från pupillen. Fotoreceptorerna kan delas upp i två huvudtyper: Stavar som på grund av sin höga ljuskänslighet används vid mörkersyn samt tappar som används vid goda ljusförhållanden och skapar vår färgsyn.

I näthinnan löper synnerven som med hjälp av elektriska signaler överför de visuella intrycken från näthinnan till hjärnan. Början på synnerven går att urskilja som ett klart avgränsat område, kallat papillen, med en central del där ögats blodkärl möts.

Ögats miljontals delar och enorma komplexitet gör det svårt att kopiera. Men nu har forskare för första gången lyckats skriva ut ett antal bilduppfattande sensorer i 3D på en halvklotformad yta av glas. Därmed har de skapat ett så kallat bioniskt öga. Nästa stora steg är att hitta en metod för att skriva ut ljusreceptorerna på en mjuk yta.