Föds vi kräsna?
Varför är vi kräsna? Är barn mer kräsna än vuxna, och stämmer det att vi ändrar smak under livets gång?
Alla människor är till en viss del födda kräsna. Vi är till exempel födda med en förmåga att inte tycka om saker som smakar bittert. Det är en ganska förnuftig form av kräsenhet, eftersom många giftiga saker i naturen innehåller ämnen med en bitter smak.
Omvänt har spädbarn en förkärlek för det som smakar sött, vilket harmonierar väl med den söta modersmjölken. Barn reagerar ofta kraftigt på en okänd smak. Det behöver inte vara kräsenhet, eftersom barn helt enkelt upplever smak och lukt intensivare än vad vuxna gör.
Det beror på att smak- och luktsinnet efterhand trubbas av. De är med andra ord bäst utvecklade under barndomen. Vårt smaksinne är beroende av många faktorer och förändras under hela livet, bland annat på grund av hormonella förändringar.
Därför händer det ofta att vi som vuxna kan tycka om saker som vi tyckte illa om som barn – till exempel ost. Dessutom är våra hjärnor inrättade så att de ofta kopplar ihop en dålig upplevelse med mat vi åt strax före. Bryter man till exempel benet precis efter att man ätit en viss sorts kaka, kan det medföra att man under flera år undviker just sådana kakor.
Smakupplevelsen är alltså komplicerad. Den kombinerar bland annat smakintryck från tungans smaklökar, matens lukt och konsistens, men upplevelsen är även kulturellt betingad. Barns kräsenhet hänger ofta ihop med föräldrarnas attityd till mat och måltider. Samtidigt tyder undersökningar på att barn blir bättre på att äta varierat om deras mamma åt varierat under graviditeten.