Utanför skolan sitter pappa i bilen och väntar på sin son. Under bilturen hem frågar han om sonens dag och efter kvällsmaten hjälper han till med läxorna. På helgerna spelar de fotboll och går på bio.
Pappan är dedikerad till sin sons uppfostran och ger honom så mycket stöd och omsorg han kan. Det påverkar förstås sonen, som växer upp med sin pappa som förebild. Men inte nog med det. Den närvarande pappans beteende har även inflytande på sonens hormoner.
Ny forskning visar att en engagerad och omsorgsfull pappa, som själv karakteriseras av att ha en låg testosteronnivå, även reducerar hormonproduktionen hos sonen. Effekten blir bestående och därmed har pappan även inflytande över vilket beteende sonen själv kommer att uppvisa senare i livet.
Upptäckten gjordes i en enastående studie som genomfördes av forskare från University of Notre Dame i USA.
"Pappans föräldraroll kan ge bestående verkan i generationer – även i biologiskt avseende." Lee Gettler, professor, University of Notre Dame i USA
Nära 1 000 män ingick i studien, i vilken de följdes genom de första 30 åren av deras liv. Från det första levnadsåret mättes deras testosteronnivåer, samtidigt med att deras pappors beteende noterades, och sambandet var remarkabelt – även för forskarna bakom studien.
"Vår forskning belyser hur tidiga livsupplevelser kan forma produktionen av detta viktiga hormon. För mig visar resultaten att pappans föräldraroll kan ha en bestående verkan genom generationer – även i biologiskt avseende", säger ledaren av studien, professor Lee Gettler, till Illustrerad Vetenskap.
Det tyder därmed på att den moderna mansrollen, där pappan är mer aktivt delaktig in barnens uppväxt än tidigare, har kommit för att stanna.
Hormonet påverkar hela kroppen
Könshormonet testosteron ingår bland annat i utvecklingen av de fysiska drag som skiljer män från kvinnor. Båda könen producerar hormonet, men hos män sker det i mycket större omfattning än hos kvinnor och därför kallas testosteron det manliga könshormonet.
I fosterstadiet ansvarar hormonet för utvecklingen av penis och testiklar, och under livet bidrar det exempelvis till uppbyggnad av skelett och muskelmassa, samt produktion av blod- och sädesceller.
Testosteron är aktivt både i hjärnan och i kroppen. Hormonet är bland annat avgörande för mannens produktion av sädes- och blodceller, samt för tillväxten av muskler, skelett och kroppshår.
Hormonet spelar även en stor roll för mäns beteende. En hög testosteronnivå ger männens större sexlust, gör dem mer handlingskraftiga och dominanta, vilket biologiskt sett ger goda förutsättningar för att attrahera en lämplig partner att para sig med.
Det testosterondrivna beteendet lämpar sig dock inte för att ta hand om avkomman. Därför är det bland de allra flera däggdjur uteslutande honorna som uppfostrar ungarna.
Bara hos fem procent av arterna – däribland människan – deltar pappan i uppfostran. För att det ska bli möjligt krävs det bland annat att produktionen av testosteron minskar.
Barn hämmar testosteron
Upptäckten av sambandet mellan pappans beteende och sonens hormonproduktion är det senaste i en rad forskningsresultat, som de senaste årtiondena har avslöjat hur testosteronnivån följer mäns livssituation.
Flera mätningar har alltså dokumenterat att livet som pappa är startskottet för en minskande testosteronproduktion. Och andra studier har påvisat att pappor med lägre testosteronnivåer är mer vårdande och omsorgsfulla gentemot sina barn än pappor med högre nivåer.
När män får barn sjunker deras testosteronnivå. Det gör dem mindre handlingskraftiga och mer omsorgsfulla.
Nivån börjar faktiskt sjunka redan innan mannen får barn. Studier har visat att män som ingår i ett fast förhållande har lägre nivåer än lösa och lediga singelmän.
Forskarna var länge osäkra på om skillnaden berodde på att män med mindre testosteron var mer benägna att gifta sig, eller om själva äktenskapet minskar testosteronproduktionen. Men 2017 kom en forskargrupp från Köpenhamns universitet fram till svaret.
Under en period på tio år följde forskarna testosteronvärdena hos 1 113 män i åldrarna 30-60 år. Resultaten visade att män som var singel vid försökets början, men gifte sig under försökets gång genomgick de största minskningarna i testosteronnivå.
Proverna som togs vid försökets början kunde inte användas till att förutse vilka män som skulle gifta sig under försöket. Det innebar att forskarna kunde konstatera att det med nödvändighet måste vara civilståndet som påverkar mäns testosteronnivåer – och inte tvärtom.
Hormonnivån varierar hela livet
1. Singellivet sätter fart på testosteronet
Testosteronet sjuder och bubblar i kroppen på singelmannen. Hormonet gör honom mer handlingskraftig, dominant och ger större sexlust. Det ökar chansen att charma in sig hos en partner han kan få avkomma med.
2. Äktenskap och familjeliv minskar nivån
I samma ögonblick mannen hittar en partner och får barn, börjar nivån av testosteron att sjunka. Det gör honom redo för livet som familjeman, som tar hand om sin avkomma och undviker konflikter med partnern.
3. Skilsmässan ökar hormonet igen
Familjebildning innebär inte att det är slut med höga testosteronnivåer för gott. Studier visar att när en man skiljer sig och återgår till singellivet, ökar kroppen produktionen igen.
Att mannens testosteronproduktion anpassar sig efter hans sociala roll beror på de så kallade epigenetiska faktorerna, som kan blockera genernas aktivitet.
Miljön reglerar våra gener
Det sker konkret genom att molekyler kallade metylgrupper fästs vid genernas dna, så att deras inbyggda recept – exempelvis på testosteron – inte kan avläsas.
Därmed är genen i praktiken ur funktion, men inte för alltid. Metylgruppen kan senare släppa taget om dna, så att genen aktiveras igen. På så sätt kan yttre omständigheter reglera funktionen hos våra gener, utan att själva generna förändras.
Aktiviteten hos våra gener förändras under livets gång, genom att metylgrupper (vita) fäster sig vid dna-strängen. Därmed blockeras genens funktion, utan att det blir en bestående genetisk förändring.
Liksom pappans produktion av testosteron kan regleras av yttre livsvillkor, är det troligen även epigenetiska faktorer som får hans beteende att smitta av sig på sonens hormonnivåer.
Den nya 30 år långa studien visar att påverkan är som störst när sonen är i tonåren.
Vid denna tidpunkt i studien besvarade pojkarna själva frågan om hur de uppfattade sin pappa – om han var närvarande och omsorgsfull eller frånvarande och oengagerad. Tidigare, medan pojkarna var små, besvarades frågorna av mamman.
Studiens mest iögonfallande fynd är att de tonårspojkar som växte upp med en engagerad och närvarande pappa, fick lägre testosteronnivåer senare i livet, även när de själva blev pappor. Det är alltså speciellt i tonåren som pappans beteende sätter sina varaktiga spår.
I den nya studien hade pappans omsorg en bred definition – det kunde exempelvis vara att hjälpa sonen med läxorna. Det avgörande var att pappan var deltagande och närvarande.
I tonåren, när pojkarna kommer i puberteten, blir hormonnivåerna skyhöga. Produktionen av testosteron styrs i ett samspel – kallat HPG-axeln – som involverar både hjärna och testiklar.
I axeln ingår hjärnkörtlarna hypotalamus och hypofysen, som skickar signaler till särskilda celler i testiklarna att producera hormonet. Å andra sidan kan produktionen stoppas genom att andra celler i testiklarna skickar tillbaka signaler till hypofysen.
Balansen mellan signalerna som går åt båda hållen är avgörande för hur hög testosteronnivå pojkarna får.
Hjärna och testiklar styr hormon
Mäns produktion av testosteron regleras av den så kallade HPG-axeln, som involverar både hjärnan och testiklarna. Axeln finjusteras i tonåren, då den troligen påverkas av det beteende pojkarna iakttar hos sin pappa.
1. Hjärncentrum ger order till testiklarna
Produktionen av testosteron börjar i hypotalamus, som skickar ut hormonet GnRH. Hormonet stimulerar hypofysen att bilda ett annat hormon, LH, som skickas vidare till testiklarna.
2. Testiklarna sätter i gång produktionen
LH fungerar som den ordersedel som får de så kallade leydigcellerna i testiklarna att producera testosteron. Hormonet skickas ut i blodet, där det påverkar både hjärn- och kroppsceller.
3. Celler stänger ned hormonfabriken
I testiklarna finns även så kallade sertoliceller, som skickar ut hormonet inhibin. Detta hormon får hypofysen att sluta skicka ut LH. Utan LH avstannar produktionen av testosteron.
Resultaten i den nya studien tyder på att HPG-axeln i tonåren är i en känslig utvecklingsperiod, där social påverkan från pappan kan få bestående verkan.
Det sambandet stöds av tidigare upptäckter som har visat att livsvillkor och upplevelser i unga år bidrar till att bestämma aktiviteten i HPG-axeln i vuxen ålder.
Exakt hur det sker vet forskarna ännu inte. Men en del av orsaken är epigenetiska faktorer, som grundas i tonåren i samband med pappans beteende, och som fortsätter att reglera körtlarnas hormonproduktion resten av livet.
Socialt arv blir biologi
Även om epigenetiska regleringar av HPG-axeln ser ut att vara huvudansvariga för pappornas påverkan på sönernas testosteronnivåer, vill forskarna inte utesluta att det även finns ett element av vanlig ärftlighet.
Testosteronproduktion bestäms delvis genetiskt. Om en pappa bär gener som ger honom en allmänt hög testosteronnivå – och som gör honom mindre benägen att vara närvarande – kan han föra vidare generna till sin son, som också kommer att producera mer testosteron.
Men denna effekt är enligt forskarna inte tillräcklig för att förklara resultaten.
Oavsett om det är arv eller miljö under tonåren som har den största effekten på mäns testosteronnivåer, visar de nya resultaten att omsorgsfulla pappor i fysiologiskt avseende formar sina söner att bli likadana.
Den moderna papparollen, som har drivits fram genom de senaste 50 årens samhällsutveckling, är därmed på väg att bli en del av vår biologi.