Tanken att försänka astronauter i ett tillstånd av dvala under långa rymdresor har hittills varit rena science fiction, men nu har den kommit ett stort steg närmare att realiseras.
Forskare från Tsukuba-universitetet i Japan har framkallat dvaltillståndet på konstgjord väg hos möss och råttor, som inte annars sover vintersömn.
Flera däggdjur kan minska sina kroppsfunktioner under de månader, då det är brist på föda. Det gäller exempelvis björnar, igelkottar och fladdermöss, men även enskilda primater som lemurer. Gemensamt för dem är att de sänker sin kroppstemperatur och hjärtrytm, så att kroppen använder ett minimum av energi.
Forskare försänker möss i dvala
Aktivering av så kallade Q-neuroner i hjärnan kan försänka möss i ett dvalliknande tillstånd, visar ett nytt, banbrytande försök.
Aktiva möss har hög förbränning
Utan stimulering av hjärnans Q-neuroner är mössen fysiskt aktiva, har en hög puls, hög ämnesomsättning och ett högt syreintag.
Dvaltillståndet sätter in
Vid aktivering av Q-neuronerna blir mössen slöa. De rör sig mindre och puls, ämnesomsättning och syreintag minskar.
Temperaturen visar skillnaden
Mätningar av infraröd värmestrålning från mössen visar att deras kroppstemperatur har minskat med omkring tio grader.
De japanska forskarna uppnådde samma sak med försökmöss genom att aktivera vissa celler, så kallade Q-neuroner, i hjärncentret hypotalamus, som styr ett flertal grundläggande kroppsfunktioner.
Temperaturen föll tio grader
Mössens kroppstemperatur föll tio grader, och även hjärtrytmen och andningen sattes ned. Tillståndet varade i 48 timmar och mössen tog ingen skada.
I naturen har möss förmågan att gå i lätt dvala på ett par timmar, så därför upprepade forskarna försöket med råttor, som aldrig går i dvala. Även dessa försök var lyckade. Det tyder enligt forskarna på att dvaltillståndet kan framkallas på konstgjord väg hos alla däggdjur, inklusive människor.
Dvalan förlänger livet
Det öppnar i första hand upp stora medicinska perspektiv. Exempelvis kan patienter med andningsbesvär räddas genom att temporärt sätta ned kroppens syrebehov.
På längre sikt kan det bli möjligt att försänka astronauter i dvala under årslånga rymdresor. Det kommer att tjäna tre syften. De slipper bli uttråkade, de klarar sig med färre proviant och de kommer att leva längre, eftersom dvaltillståndet sliter mindre på organen.