I EU och USA är 23,83 procent av européer respektive 37,37 procent av amerikaner kraftigt överviktiga.
En ny studie publicerad i tidskriften Nature ger emellertid hopp om framtiden.
I den framgår det att frånkopplingsproteinet BAM15 – en mitokondrie i våra celler, som bidrar till ämnesomsättningen – kan reducera fettmassan i kroppen utan att påverka muskelmassan eller intaget av föda – åtminstone hos möss.
Mitokondrier är cellens kraftverk och oundvikliga bödlar
Fria radikaler ansamlas i cellens kraftverk. Cellen får energi i form av molekylen ATP (rött) från de så kallade mitokondrierna (gult och orange). I processen uppstår dock även en olycklig biprodukt, så kallade fria radikaler (lila), som är mycket aggressiva. De angriper bland annat mitokondriernas dna, som slits och slutligen förstörs.
Mindre svett och färre toalettbesök
När BAM15 fungerar som det ska, hjälper det cellen att bli ännu mer effektiv – utan att vi blir andfådda. Mitokondrien förändrar alltså cellens metabolism – de kemiska processer som sker i cellen – så att den förbränner fler kalorier än den brukar, utan att man behöver röra sig och öka pulsen.
Med tidigare, liknande fettförbränningsprodukter, som helst eller delvis inspirerats av mitokondrier, sätts ämnesomsättningen ofta i gång med ökad puls och åtskilliga toalettbesök till följd.
Men det gäller inte BAM15. Molekylen har nämligen inte några omedelbara biverkningar, konstaterar forskarna.
Smalfeta personer får en hjälpande hand
BAM15, som hittills bara har administrerats oralt till möss, minskar även mängden leverfett och inflammatoriska lipider – det vill säga sjuka fettmolekyler.
Målet med BAM15 är att det ska ges till patienter som lider av fett i organen – och i synnerhet till patienter som lider av icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom: en ansamling av fett i levern hos personer som dricker måttliga mängder alkohol. Molekylen kan nämligen – om den fungerar som den ska hos människor – avvärja omfattande kirurgiska ingrepp i exempelvis levern.
Innan patienter kan dra nytta av BAM15-proteinet – eller närmare bestämt en kemisk, syntetisk avart utvecklad för medicinskt bruk – ska forskarna ta reda på hur molekylen kan stanna tillräckligt länge i människokroppen, så att den hinner få en verklig effekt på fettmängden – som den har fått hos möss.