Sitter balanssinnet verkligen i örat?

Balanssinnet, som registrerar huvudets läge och rörelser, är knutet till fem stycken vätskefyllda kammare i innerörat. Mest kända är de tre båggångarna, som var och en i botten har en klotformad, geléaktig massa vid namn cupula.

Vrider man huvudet, börjar vätskan i båggångarna att flyta och knuffa till cupula. Den innehåller sinneshår, som – när de påverkas av rörelsen – sänder nervsignaler till hjärnan. De tre båggångarna står vinkelrätt mot varandra och kan på så sätt skilja mellan roterande rörelser i alla riktningar.

Vanligtvis faller vätskan snabbt till ro, men om man snurrar runt snabbt, till exempel i en karusell, tar det längre tid och man blir därför yr.

Huvudets läge registreras däremot i två andra kammare, som kallas för sacculus och utriculus. De innehåller precis som båggångarna nervförbundna sinneshår omgivna av geléaktig massa. Gelén i sacculus och utriculus är belagd med tunga kalkpartiklar som kallas för otoliter.

Om man till exempel böjer huvudet framåt, påverkar tyngdkraften otoliterna, så att de drar i gelén och därmed också i sinneshåren. De sänder därför en nervsignal till hjärnan, som registrerar huvudets position. Denna signal skickas även om huvudet är fullkomligt stilla.

Otoliternas tröghet håller dem tillbaka, när huvudet till exempel rör sig framåt. På så sätt kan man uppfatta acceleration och därmed avgöra om tåget eller bilen man sitter i åker framåt eller bakåt, utan att man behöver titta ut genom fönstret.