Ansiktet är ditt starkaste vapen

Mark Shriver och andra forskare över hela världen försöker identifiera samtliga gener som ligger bakom människoansiktets enorma variation. Tack vare ny teknik är det ett snabbt växande område. Forskare kartlägger alltfler gener som bidrar till ansiktets skelett, brosk, mjukdelar och hud. Omkring 50 gener har upptäckts hittills och vissa av dem förknippas med flera drag. Forskarna vet dock ännu inte om de är på jakt efter hundratals eller tusentals gener – bara att våra ansikten är otroligt komplexa.

Vi har 43 muskler i ansiktet och antalet möjliga ansiktsuttryck är många. Drygt 10 000 olika uttryck har registrerats i FACS, Facial Action Coding System, ett index över vanliga ansiktsuttryck över hela världen. Den total­a poolen av mänskliga ansiktsuttryck är emellertid betydligt större, dels för att våra ansikten är asymmetriska och dels för att vi förändras markant med åldern.

Ansiktet skvallrar om det förflutna

För 200 000 år sedan dök det upp moderna människor – i stort sett som vi ser ut i dag – i Afrika. Våra nära släktingar gorillan, schimpansen och de tidigaste människo-arterna hade en platt panna, en liten hjärna och ett stort, framskjutet käkparti. Men den moderna människan har ett runt huvud med en stor hjärna och en mindre käke. Vi har ett platt och naket ansikte med ögon, näsa och mun placerade lodrätt ovanför varandra – ett helt unikt ansikte jämfört med de flesta andra däggdjur.

Paleoantropologer, som forskar i människans ursprung och utveckling, kastar nytt ljus på våra märkvärdiga ansikten med hjälp av fossila kranier. Fossilen skvallrar om hur kost, klimat, folkvandringar och möten med andra grupper av människosläkten har format ansiktet. När vi började tillaga vår mat blev käkar och kindtänder mindre. Vi behövde inte använda lika mycket kraft för att tugga. Och slagsmål om mat och makar kan ha hjälpt till att ge oss starka kind- och pannben, som skyddar mot benbrott.

Klimatet har också spelat en roll när det gäller ansiktets utformning. Antropologer från Pennsylvania State University har studerat 3D-bilder av 467 näsor, mätt längd, bredd och höjd och jämfört dem efter klimatet i de områden där näsornas ägare bor.

Forskarna upptäckte att breda näsborrar hänger ihop med hög tempera-tur och luftfuktighet, medan människor som bor i ett kallt och torrt klimat huvudsakligen har smala och höga näsor. Förklaringen är att smala näsborrar leder luftströmmen så att den långsamt passerar nära den fuktiga och varma slemhinnan i näsan, där den anpassas efter kroppen innan den dras ned i lungorna. Därför är smala näsor bättre i kalla områden – och motsatsen i varma områden.

Och våra förfäders liv och omgivningar har inte bara satt avtryck i själva formen av ansiktet. De har troligen också betydelse för hur ditt ansikte rör sig.

Ansiktsuttryck är reflexer

Ansiktsuttryck, som hade ett praktiskt syfte hos våra förfäder, hänger kvar i dag, trots att de inte längre har samma funktion. När vi exempelvis höjer ögonbrynen och öppnar munnen i ett förvånat uttryck, så beror det kanske på att våra avlägsna förfäder lyfte ögonbrynen för att förstora synfältet och öppnade munnen för att få det syre som krävs för att fly när de såg ett rovdjur.

Uttrycket är så starkt förknippat med kroppens reaktion på det oväntade att vi gör det än i dag. Och vi ser samma mekanismer i djurvärlden. Hundar tar flera varv runt sig själva innan de slår sig ned i sin hundkorg, vilket kan bero på att deras förfäder formade ett läger i gräset på det sättet. Vissa forskare anser att de flesta av våra ansiktsuttryck är en sorts reflexer som kan spåras tillbaka till mänsklighetens förfäder.

Om det stämmer uppvisar alla människor – överallt i världen – samma uttryck när de hamnar i samma situationer. Det var just det Darwin hävdade när han identifierade de sex universella uttryck som avspeglar våra grundläggande känslor. 1968 gav sig den amerikanske psykologen Paul Ekman i väg till ett isolerat folk på Papua Nya Guinea för att testa om Darwin hade rätt.

Ett leende är alltid ett leende

Året är 1968. Paul Ekman och hans forskargrupp kämpar sig upp genom djungeln i det oländiga bergsområde där forefolket bor. De lever isolerat och primitivt och har varit helt avskärmade från Kubakrisen, månkapplöpningen och Hollywood. Oförstörda av västkulturen lever de så nära naturen som möjligt, och just därför är de perfekta för Ekmans experiment.

Forskarna har med sig fotografier av personer med olika ansiktsuttryck och ber de lokala invånarna att från en lista välja den beskrivning som passar uttrycken bäst. Kontentan blir att Darwin hade rätt. Ett leende är ett leende och uttrycker glädje över hela världen. Detsamma gäller Darwins fem andra grundläggande uttryck.

Resultatet är kontroversiellt bland många av dagens antropologer som anser att ansiktsuttryck är inlärda och kulturellt betingade. Ändå får Ekmans upptäckt stort genomslag de kommande åren, då han själv och andra forskare genomför försöket i totalt 22 länder med samma resultat. Senare kom nya studier som stöder Ekman.

Analyser av 4 800 fotografier från OS i Aten 2004 av både seende och blinda idrottare, utförda av den amerikanske psykologen David Matsumoto, pekar på att ansiktsuttryck är instinktiva. Alla idrottare visade samma uttryck för glädje när de stod på prispallen, medan idrottare på silverplatsen log det så kallade sociala leendet som skiljer sig från ett uppriktigt leende genom att inte ge skrattrynkor.

Enligt Ekman är våra ansiktsuttryck så nära och instinktivt kopplade till våra känslor att det är möjligt att omedelbart avgöra om en person ljuger enbart utifrån små dragningar i ansiktsmusklerna. Den delen av Ekmans arbete används flitigt av bland annat de amerikanska underrättelse- och säkerhetstjänsterna CIA och FBI. Och om du möter en misstänksam tulltjänsteman på flygplatsen som granskar ditt ansikte kan han mycket väl ha tränats enligt Paul Ekmans metoder.

Men Ekmans teori om att ansiktet är känslornas spegel utmanas nu av flera forskare. De kritiserar den grundläggande metoden i Ekmans ursprungliga försök.

Rädsla blir ett hot

Året är 2014. 54 medlemmar av det namibiska himbafolket från två isolerade byar deltar i ett försök. I USA deltar 68 amerikaner. De amerikanska psykologerna Maria Gendron och Lisa Feldman Barrett genomför försöket som ska testa den metod som Paul Ekman använde i Papua Nya Guinea.

Båda försöksgrupperna delas i två och alla får se bilder av personer med de sex ansiktsuttryck som även Darwin och Ekman arbetade med. Den ena halvan från de två grupperna ska kategorisera bilderna efter en lista med Darwins sex grundläggande känslor – precis som i Ekmans försök. Den andra halvan får kategorisera bilderna hur de vill. Resultatet visar att amerikaner och afrikaner får samma resultat när de väljer från listan, men olika resultat när de får välja fritt. Psykologerna konstaterar att Ekmans metod resulterar i ett styrt resultat.

Ekman blir även kritiserad av psykologen Carlos Crivelli. Han har utfört tester i Moçambique och Papua Nya Guinea och bland annat upptäckt att unga människor på Papua Nya Guinea uppfattar uttrycket för rädsla med vidöppna ögon och öppen mun på ett helt annat sätt än västerlänningar. De ser det som ett hotfullt uttryck. En annan forskargrupp gick 2017 igenom sammanlagt 50 studier av sambandet mellan ansikts-uttryck och känslor och kom fram till att bara en liten del av våra ansiktsuttryck avspeglar våra känslor. Enbart leende och skratt var nästan alltid ett uttryck för glädje.

Om resultaten är korrekta innebär det att våra ansiktsuttryck är inlärda. Då är de inte instinktivt kopplade till våra känslor och inte ett fönster till vår själ. Flera forskare menar till och med att ansiktsuttryckens främsta syfte är att manipulera andra så att vi kan få vår vilja igenom.

En stor grupp av forskare stöder dock fortfarande Ekmans teorier. Sanningen ligger troligtvis någonstans mitt emellan de båda lägren och en ny infallsvinkel kan eventuellt hjälpa oss att komma närmare sanningen: Genom att skapa ett nytt ansikte från grunden kan vi lära oss mer om vårt eget ansiktes hemligheter.

Robotar ska lösa ansiktets gåtor

Året är 2018. 179 år efter att Charles Darwin började studera ansiktsuttryck presenterar den japanske robotforskaren Hiroshi Ishiguro den senaste av sina robotar, Ibuki: ”Hej, jag heter Ibuki – det betyder liv”, säger den människoliknande roboten med en pojkröst som verkar komma någon annanstans ifrån än från hans silikonmun.

Ishiguro är en av världens ledande robotutvecklare. Han har utvecklat en naturtrogen robotkopia av sig själv och eftersträvar att imitera människan – för att lära sig mer om vad en människa är. Ibuki har ett ansikte som en tioårig pojke och rör läppar, käkar och ögon när han talar. I hans ögon sitter kameror som kan känna igen ett ansikte, och han kan reagera med ett leende när någon ler mot honom. Trots det ger han inte ett mänskligt intryck. Ibuki demonstrerar hur komplicerad vår ansiktsmimik är. Andra nya robotar, exempelvis The Shaman of Songs i Disney World, Florida, i USA har mycket mer flytande rörelser, men är inte lika självständiga som Ibuki.

Målet är att robotarna ska göra realistiska rörelser vid rätt tidpunkt. Det första kräver att roboten kan återge de minsta dragningar i ett människoansikte. Disneys Shaman-robot är nära, tack vare otaliga rörliga delar under huden, men den har en bit kvar. Det andra kräver förståelse av hur ansiktsuttryck är kopplade till våra tankar. Så långt har vi inte kommit än, men förhoppningen är att robotarna ska lära sig det på egen hand. Forskare från New York i USA skapade 2019 en robotarm som lärde sig att flytta föremål. Nästa steg är kanske ett robotansikte som kan lära sig själv – och oss – hemligheterna bakom det mänskliga ansiktet.