Året är 1839. Charles Darwin befinner sig i sitt hem i Kent, England, och kan inte slita ögonen från sin nyfödde son. Den unge forskaren är överväldigad av faderskänslor – men också av ett rent vetenskapligt intresse. Han noterar allt om det lilla barnets första grimaser.
”Från hans åttonde dag och en tid därefter observerade jag de första tecknen på ett skrik. (…) Så snart skrikandet började drogs alla muskler kring ögonen ihop kraftigt och munnen öppnades på vid gavel”, skriver Darwin om sin son i ”The Expression of the Emotions in Man and Animals” (“Uttryck av känslor hos människor och djur”).
Verket väckte stor uppmärksamhet när det kom ut 1872. Det innehöll de första vetenskapliga teorierna om ansiktets utveckling och ansiktsuttrycks betydelse. Darwin hade samlat in anteckningar, fotografier och andra data från forskare över hela världen och visade bland annat hur hundar, katter och schimpanser har ansiktsuttryck som påminner om människans. Hans mål var att placera in människan i ett evolutionärt sammanhang. I verket identifierar han dessutom sex ansiktsuttryck som uttryck för grundläggande känslor som känns igen i alla kulturer: Ilska, avsky, förvåning, glädje, nedstämdhet och rädsla. Darwin sökte svar på två viktiga frågor: Varför ser ansiktet ut som det gör? Och vad betyder de olika ansiktsuttrycken? Till synes enkla frågor, men svaren var inte lika lätta att finna.
Dagens forskare försöker avslöja ansiktets hemligheter – med hjälp av algoritmer, dna-teknik och 3D-bildbehandling. De har hittat ett flertal överraskande svar på Darwins grundläggande frågor.
Forskarna jagar ansiktets dna
Året är 2015. Antropologen Mark Shriver från Penn State University, USA, sitter på sitt kontor och tittar på två mycket speciella porträttbilder. Det ena föreställer honom själv, det andra hans sexårige son som 25-åring. Porträtten är datorgenererade utifrån dna-test.
Bilden av honom själv har en viss likhet med originalet. Porträttet av sonen kan han ännu inte jämföra med verkligheten, men han vet redan nu att det inte kommer att vara helt korrekt. I dag kan bara några få, grova drag identifieras utifrån dna – ögon- och hårfärg, etnicitet och ungefärlig ålder. Men den här sortens porträtt väntas bli mer rättvisande i takt med att forskarna får fler insikter om ansiktet.
Metoden har dock redan börjat användas inom efterforskning i kriminalfall – och i övervakning av folksamlingar. Det fick invånare i Hongkong erfara 2015 i samband med en kampanj för renare gator. Myndigheterna utvann dna ur tuggummi och cigarettfimpar som kastats på gatan och lät ta fram stora affischer med porträtt på den skyldige som ett slags skamstraff.