De flesta av oss har respekt för höjder. Det är en ganska förnuftig rädsla, men för cirka tio procent av befolkningen blir försiktigheten till den fobi vi kallar höjdskräck. En del av förklaringen är att hjärnan blir förvirrad av de ovana sinnesintrycken, när vi tittar lodrätt ned från till exempel en hög byggnad. Detta beror på att vi är vana att orientera efter vågräta synintryck. Hjärnan mäter hela tiden våra rörelser i förhållande till fasta punkter i landskapet och håller på detta sätt kroppen i balans.
När vi emellertid tittar ned från hög höjd, är föremålen på jorden för långt bort för att hjärnan skall kunna använda dem som referenspunkter, och i ögonhöjd finns bara ren luft. Resultatet blir svindel, som påminner om sjösjuka och hos vissa kan utlösa panik. Liksom andra fobier kan de flesta fall av höjdskräck botas med hjälp av terapi. Den vanligaste metoden är exponeringsterapi, där personen gradvis konfronteras med situationer, som utlöser rädslan. Vederbörande skall till exempel klättra upp för en stege, steg för steg. På senare tid har datorteknologin skapat nya möjligheter för exponeringsterapin. Så kallad virtual reality, där man träder in i en datorskapad värld iförd en särskild hjälm och handskar, är som skapt för att behandla fobier.
I detta datoruniversum kan man till exempel klättra upp i toppen av ett torn och långsamt övervinna sin rädsla. Fördelen är självklart att den datorskapade verkligheten är hundraprocentigt riskfri. Man känner ännu inte till effekten av virtuell terapi, när det gäller höjdskräck, men forskare har undersökt hur den verkar på personer med spindelfobi. De spindelrädda fick först se och röra vid spindlar i virtual reality, och då de senare konfronterades med verkliga spindlar, hade samtliga antingen helt blivit av med sin fobi eller var mycket mindre besvärade än före behandlingen.