Ett graviditetstest fungerar genom att det påvisar förekomsten av hormonet HCG i kvinnans urin. Hormonet bildas av det befruktade ägget kort efter att de första celldelningarna ägt rum, och ägget satt sig fast i livmodern.
Graviditetstestet hittar hormonet med hjälp av så kallade monoklonala antikroppar, som känner igen och binder sig till var sin del av hormonet. En typ av antikroppar är bundna till ett färgämne och är placerade i den ena änden av en testremsa.
Denna ände doppas i urin, och finns hormonet HCG, binder det sig till de färgade antikropparna. Oavsett om antikropparna hittat hormonet eller ej, sugs de tillsammans med urinen upp genom remsan med hjälp av kapillärkraften. Efter en tid når urinen en testlinje belagd med en annan typ av antikroppar, som kan binda sig till en annan del av hormonet.
Är kvinnan gravid, har hormonet fäst sig vid de färgade antikropparna, så komplexet binds till testlinjens antikroppar. En färgad testlinje visar därför att kvinnan är gravid. Är hon inte gravid, fortsätter de färgade antikropparna förbi testlinjen.
Det kan också ske, om testet inte fungerar. En kontrollinje med en tredje typ av antikroppar, som binder sig direkt till de färgade antikropparna, markerar därför att urinen nått upp, och att testet fungerat som det skall.