Inom musiken handskas man normalt med de sju oktaver som finns på ett piano. Ingen människoröst har dock en sådan spännvidd. Hos de flesta amatörsångare täcker rösten två oktaver eller lite mindre, vilket motsvarar 13–14 av de vita tangenterna på pianot. Hur brett register rösten har beror bland annat på sångarens ålder och stämbandens form samt på hur mycket man tränat sin röst. Två oktaver är emellertid fullt tillräckligt för att man skall kunna sjunga de allra flesta sånger, och alla populära melodier ligger inom detta område.
Operasångare har oftast ett röstomfång på mellan två och tre oktaver, och i regel har en kvinna lite bredare register än en man. För övrigt har kraven på professionella sångare blivit större med åren. Under 1300-talet hade sångare för det mesta ett register på en och en halv oktav, medan man under 1700-talet nådde upp till tre oktaver i till exempel rollen som ”Nattens drottning” i Mozarts opera ”Trollflöjten”.
Den peruanska sångerskan Yma Sumac, som var populär på 1950-talet, sägs ha haft ett register på fem oktaver, och det betraktas som rekordet. Hennes ovanliga röst sträckte sig från djupare än en vanlig bas till högre än höga c. Det har med tiden uppstått något av en kult omkring Yma Sumac. Trots att denna diva, som föddes i början av 1920- talet, har uppträtt endast sporadiskt de senaste årtiondena, florerar fortfarande rykten om att en ny skiva är på väg.