Det verkar uppenbart att vi behöver en god natts sömn efter en lång dag med arbete, lek, idrott, social samvaro och vanlig tankeverksamhet, men för forskarna är det faktiskt en gåta varför vi överhuvudtaget sover. Det råder inga tvivel om att sömnen är absolut nödvändig, för om man i perioder sover för lite, kan man till sist inte hålla sig vaken, och hjärnan börjar fungera sämre, så att det blir allt svårare att koncentrera sig och lösa problem.
Även om mycket tyder på att sömnen är viktig för en lång rad processer i hjärnan och kroppen, så förstår forskarna inte varför dessa processer inte lika väl kan ske i vaket tillstånd. Det är också en gåta för dem att däggdjurens dagliga sömnbehov kan svänga så enormt från bara tre timmar hos elefanten till hela 20 timmar hos fladdermöss, medan valar och delfiner faktiskt inte sover alls på samma sätt som de flesta andra djur.
Elektroder avkodar sömnen
Forskarna delar in sömnen i de fyra faserna N1, N2, N3 och REM, varav de tre första sammantaget kallas för non-REM eller bara NREM. Hos människan består sömnen av flera cykler med cirka 90 minuters varaktighet, som vanligtvis börjar i fas N1 och därefter går genom N2 och N3 för att därpå – ofta via N2 – sluta i REM-fasen. Varje cykel kan dock variera utifrån detta mönster, och perioderna med REM-sömn blir längre under nattens gång, medan den djupa N3-sömnen ofta bara förekommer i de första sömncyklerna.
Sömnen kan avbrytas av korta perioder, som innebär att man vaknar nästan helt, och det sker oftast i samband med REM-sömnen, under vilken de flesta av våra drömmar förekommer. Varje enskild sömnfas utmärks av hjärnvågor med en viss frekvens samt av karaktäristiska ögon- och muskelrörelser. Genom att placera elektroder på en försökspersons huvud, ögonlock och muskler går det att följa sömnen under alla dess faser.
Djur sover också
De allra flesta däggdjur sover i cykliska faser av REM- och NREM-sömn. Det samma gäller för fåglar, som dock har väsentligt mindre REM-sömn. Denna har i gengäld inte med säkerhet påvisats hos kräldjur, som har en vilofas som påminner om NREM, men saknar djupsömn. Groddjur, fiskar, insekter och lägre djur har inaktiva perioder under sin dygnsrytm, som sannolikt motsvarar sömn, även om man aldrig har kunnat påvisa hjärnvågor som motsvarar däggdjurens REM- och NREM-sömn. Eftersom sömnliknande tillstånd alltså förekommer i hela djurriket, är de flesta forskare eniga om att sömnen måste ha ett syfte. Frågan är bara: vilket?
En av de ansedda och samtidigt kontroversiella sömnforskarna är amerikanen Jerome M Siegel vid University of California i Los Angeles. Han postulerar att människor och andra djur är vakna, endast när det innebär en fördel för dem. När ett djur inte lägger tid på livets upprätthållande är det helt enkelt förnuftigt att sova, för att djuret därmed sparar energi. Risken för att ätas av ett rovdjur är dessutom ofta mindre under sömnen, eftersom djuren inte strövar runt i det fria utan i stället kan hålla sig gömda på ett säkert ställe.
För att underbygga sin teori har Jerome Siegel jämfört sömnbehovet hos en lång rad olika djur. Resultatet visar att sömnbehovet i hög grad är beroende av kaloriinnehållet i djurets föda. Växtätare äter en mycket kalorifattig kost och kräver därför lång tid för att äta, så forskarna drar slutsatsen att de inte har tid att sova särskilt mycket. Omvänt förhåller det sig med rovdjur, vars föda innehåller så många kalorier att de kan tillåta sig att sova mycket längre.
Kaffe får oss att sova mindre
Siegel anser därför att människors och djurs sömnbehov i hög grad är en anpassning till deras livsstil, och att det därför inte avspeglar något uttalat behov utan snarare är ett praktiskt sätt att organisera dygnet på. Frågan är då om vi människor fritt kan välja att sova mycket mindre för att få tid att göra något annat. Om detta säger Jerome Siegel:
”Det skulle vara svårt för människan att klara sig utan sömn, för vi har anpassat oss till en viss mängd sådan, och vår kropp har utvecklats till att fungera optimalt under de vakna timmarna. En ändring av sömnmönstret skulle därför säkert påverka hälsan på något sätt.”
Han fäster sig emellertid vid att vi redan är i full gång med att ändra våra sömnvanor: ”Miljoner eller kanske till och med miljarder människor begränsar redan nu sitt sömnbehov med hjälp av koffein, och det har inga väsentliga fysiologiska konsekvenser.”
Mycket tyder även på att människans sömnmönster har förändrats sedan det elektriska ljuset blev utbrett för omkring 100 år sedan. Innan dess följde sovtiderna i högre grad mörkret, och särskilt på vintern var det vanligt att man gick till sängs strax efter solnedgången och steg upp när tuppen gol i gryningen. Vissa antropologer menar att människan då i genomsnitt sov två timmar längre per dygn än i dag, och att sömnen ofta avbröts av en vaken period på ett par timmar, då man antingen låg kvar i sängen eller steg upp och skötte olika sysslor.
I överensstämmelse med detta kunde Thomas A Wehr vid National Institute of Mental Health i Bethesda, Maryland i USA redan 1994 påvisa att det naturliga sömnbehovet beror av nattens längd. Han utförde ett experiment med åtta försökspersoner, som skulle tillbringa 14 timmar varje natt i ett mörkt rum, då de inte fick göra något annat än att vila eller sova.
Den första natten sov försökspersonerna i genomsnitt 10,7 timmar, och under det fyra veckor långa försöket blev det till en genomsnittlig nattsömn på 8,9 timmar. Det är väsentligt längre än de 7,2 timmar som försökspersonerna sov när de var utsatta för normala förhållanden.