Djupt inne i hjärnan, i den basala del som kallas för hypotalamus, finns det både ett mättnads-centrum och ett hungercentrum. Ökad aktivitet i dessa båda centra får oss att känna mättnad respektive hunger. Redan när födan kommer ned i magsäcken och spänner ut denna hämmas bildningen av hungerhormonet ghrelin. Det uppstår en mättnadskänsla. När näringsämnen från födan med blodet förs genom levern registreras blodets koncentration av glukos. Besked härom går via autonoma nervtrådar till hypotalamus och bidrar i hög grad till mättnadskänslan. Även koncentrationen av aminosyror och fettämnen bidrar till att ge mättnadskänsla genom att påverka hypotalamus. Hormonet leptin finns i fettcellerna och frigörs vid ett ökat innehåll av fett i cellerna. Ökad koncentration av leptin i blodet framkallar likaledes mättnadskänsla och bidrar till att reglera energiomsättningen. Människor med en mutation i den gen som kodar för leptin har svårt att reglera sitt födointag. De känner sig nämligen aldrig helt mätta – och kan till sist bli extremt feta.
Varför känner vi oss mätta?