Svarta prickar avslöjar hjärnas gissningar
SYNVILLA: Mellan de vita trekanterna och de grå strecken finns tolv små svarta prickar - men de flesta har svårt att se samtliga på en gång. Det beror på en svaghet i vår förmåga att se som hjärnan försöker kompensera för.
Du kan se dem och så försvinner de. Och så kan du se dem igen.
Om du är som de allra flesta kommer du uppleva att de tolv små, svarta prickarna i bilden ovan dansar in och ut ur ditt synfält.
Anledningen till att dina ögon misslyckas beror på vårt perifera seende.
Ditt perifera seende är allt runt omkring dig
Vår syn kan delas upp i två kategorier - det centrala seendet och det perifera seendet.
Det centrala seendet är det du fokuserar med när du läser denna artikel medan det perifera seendet omfattar allt det du ser men inte tittar direkt på.
Sitter du exempelvis vid ett skrivbord och tittar på en datorskärm är det ditt perifera seende som berättar för dig vad du har liggandes runt omkring dig på skrivbordet.
Din hjärna fyller luckorna
Det du ser i ditt perifera seende är dock ofta oskarpt. Orsaken är att ditt perifera seendet är ganska dåligt på att se detaljer, färger och former.
Faktum är att det är så pass dåligt att din hjärna använder sig av tidigare erfarenheter och helt enkelt gissar vad den ser.
Brukar det stå en lampa på ditt bord uppskattar din hjärna att det troligtvis är det den suddiga massan på din vänstra sida föreställer.
Hjärnan fyller alltså i luckorna för oss och det är därför de små, svarta prickarna försvinner i bilden.
När du tittar rakt på en av prickarna och registrerar ett vitt och grått mönster runt den gissar hjärnan att det är så det ser ut hela vägen på bilden.
Synvillan är en variant av 'The Hermann Grid' från 1820 av den tyske forskaren Ludimar Hermann.
Lägre kontrast kan öka förvirringen
Vissa människor kan också uppleva att de kan se små ljusa rektanglar i skärningspunkterna i de grå strecken. Det sker för att särskilda celler i näthinnan fångar upp en kontrast.
När strecken möts är det nämligen mindre vitt än i de områden där ett grått streck står ensamt. Det gör att hjärnan tror att de områden där strecken möts är ljusare, vilket skapar en ljus rektangel.
Denna mekanism också bidra till att sudda ut de tolv små, svarta prickarna.