Socker är som knark för din hjärna
När du får i dig det sprider sig en känsla av lycka och glädje i kroppen – och du vill ha mer. Det låter som knark, men effekten uppstår även från något som vi får i oss varje dag: socker.
De vita sockerkristallerna och kokain är inte bara lika till utseendet – de påverkar också hjärnan på samma sätt.
Du tar en godisbit från påsen. En till. Och så en till. Ju fler du äter desto svårare blir det att sluta innan påsen är tom. Och det finns en anledning till det.
Socker påverkar din kropp på samma sätt som exempelvis kokain: Söt mat aktiverar hjärnans belöningssystem och utlöser ett välbefinnande som kroppen vill ha mer av.
Socker utlöser belöning
Väl inne i munnen träffar smaken av godisbiten tungans smakreceptorerna för sött och en signal skickas vidare till hjärnbarken där områden bearbetar olika smaker.
Signalen frigör dopamin, som är ett ämne som skickar signaler mellan hjärnans nervceller. Ämnet utlöser en känsla av lycka och glädje.
Dopamin påverkar hjärnans belöningssystem, som är ett nätverk av signalvägar mellan hjärnregioner med dopaminreceptorer. Det är också här som ämnen som kokain och alkohol påverkar oss.
Behovet gör sig påmint
Stimulansen får oss att vilja upprepa handlingen för att få känna den sköna känslan igen. Och när hjärnan väl har lärt sig hur effekten uppnås finns det ingen väg tillbaka: Sockersuget ger sig till känna och godisbitarna blir oemotståndliga.
Det är inte farligt att äta en påse godis, men om kroppen får riktigt mycket socker blir hjärnans belöningssystem överaktiverat.
Det leder till missbrukssymptom som att man mister kontrollen och känner ett behov av vilja ha mer – precis som när en missbrukare är beroende av kokain. Kroppen vänjer sig vid att få socker, så du behöver mer och mer för att kunna uppnå lyckokänslan.
Så kanske ska du fundera en extra gång innan du tömmer hela godispåsen.