Sanningen om kärleken: Min hjärna klappar bara för dig

Du älskar på tre sätt

Du kan älska en annan människa på olika sätt. Den kärlek du känner till din mamma och till din partner är inte den samma. Anledningen till det står att finna i kemin bakom de olika varianterna av känslan.

Forskarna talar om tre typer av kärlek: lust, attraktion och anknytning. De skiljer sig markant åt, men en och samma person i ditt liv kan mycket väl trigga flera av dem samtidigt.

Varje typ påverkar ditt beteende på olika sätt och de fyller alla sin egen evolutionära funktion.

Lusten driver oss till att söka sexuell tillfredsställelse. Denna känsla kan uppstå plötsligt och förutsätter inte att du känner personen du dras till.

I många fall triggas den av doften eller åsynen av den andra personen. Forskning visar att de drag som attraherar oss ofta är förknippade med hög fertilitet eller signalerar att personen är genetiskt kompatibel med dig. Syftet med känslan är med andra ord att hjälpa dig att föra vidare dina gener.

Attraktion handlar däremot inte om sex, även om attraktion och lust i vissa fall går hand i hand. I stället är attraktion ett behov av att tillbringa tid tillsammans med en annan människa. Det evolutionära syftet är i grund och botten att skaffa sig ett socialt skyddsnät.

Genom en kraftfull aktivering av hjärnans belöningscentrum får känslan oss att knyta nya täta band till andra människor. Vi mår bra när vi umgås med dem – vilket ger trygghet, välbefinnande och en känsla av att vara accepterad – och de kommer med tiden att hjälpa oss genom livets svåra perioder.

Den sista typen av kärlek är anknytning, som till skillnad från de två andra typerna inte handlar om att knyta nya band, utan om att stärka dem vi har.

Anknytningen är tätt förknippad med hormonet oxytocin, som insöndras i hjärnan under specifika aktiviteter, bland annat sex och barnafödande – och senare, när barnet ammas. Över tid bidrar de upprepade ökningarna av halten av oxytocin till att skapa ett särskilt band mellan två människor.

Detta band får oss att åsidosätta många andra behov och ägna våra krafter åt de viktigaste människorna i våra liv.

Hjärnan startar fyrverkeriet

Hjärtat anses vara kärlekens hem, och det saknar inte grund. Vi känner till exempel att det slår snabbare när vi är nyförälskade. Hjärtats ökade frekvens är dock inte orsaken till känslan, utan en bieffekt.

I stället återfinns kärlekens upphov i hjärnan och i de hormoner och signalsubstanser som insöndras där. Kärleken uppstår när hjärnan sammanfattar ett virrvarr av sinnesintryck och erfarenheter utan att du är medveten om det.

När du blir förälskad sker det bland annat för att hjärnan har bedömt din förhoppningsvis blivande partner utifrån en rad enkla parametrar, till exempel ansiktets symmetri, kroppsbyggnad och doft, men också mer komplicerade saker som beteende och personlighet.

Parametrarna jämförs med inkodade preferenser och dina egna erfarenheter – och när allt samverkar sätter hjärnan i gång ett kemiskt fyrverkeri.

Några av hjärnans budbärare är hormonerna, kemiska substanser som cirkulerar i blodomloppet och slutligen binder till receptorer på kroppens celler. Där sätter de i gång en kedjereaktion som exempelvis kan påverka våra organs aktivitet, till exempel hjärtats slag, eller trigga nervsignaler som förändrar vårt beteende.

En typ av hormoner som spelar en central roll för kärleken är könshormonerna. Hos kvinnor är framför allt östrogen viktigt, medan det viktigaste hormonet för män är testosteron. Båda dessa hormoner förekommer emellertid hos såväl kvinnor som män.

Halten av könshormonerna påverkar kärleken huvudsakligen genom att påverka sexlusten. En hög halt av testosteron hos både män och kvinnor ökar sexlusten. Omvänt har studier visat att män med låg testosteronhalt är mer benägna att gifta sig och ingå ett seriöst förhållande.

Insöndringen av könshormoner följer ett visst mönster. Östrogenhalten ökar och minskar cykliskt under loppet av cirka en månad, medan testosteronet varierar regelbundet under en och samma dag. Dessa variationer påverkar inte bara sexlusten, utan också vem vi vill ha sex med.

Forskare vid University of California har till exempel visat att kvinnor som har ägglossning och därmed har en särskilt hög halt av östrogen i blodet är mer benägna att attraheras av män med mycket maskulina drag än kvinnor som inte har ägglossning.

Förutom hormonhaltens regelbundna cykler kan yttre stimuli medföra ytterligare variationer.

En amerikansk studie har bland annat visat att män kan lukta sig till att en kvinna har ägglossning och att mannens kropp då reagerar med att öka mängden testosteron i blodet. Därmed blir mannen mer intresserad av kvinnan just vid den tidpunkt då sannolikheten är störst att de ska få barn.

Kärleken skapar ett beroende

Könshormonerna styr bara en aspekt av kärlekslivet. Många andra kemiska ämnen är minst lika viktiga, däribland signalsubstansen dopamin.

Dopamin insöndras mellan hjärnans celler och bidrar till en känsla av glädje och välbefinnande. Signalsubstansen insöndras bland annat när en person som du redan har känslor för vidrör dig fysiskt och ger dig sin fulla uppmärksamhet.

Den angenäma känslan driver dig till att söka kontakt med personen – faktiskt av samma anledning som när en missbrukare inte kan sluta tänka på sin drog.

Denna längtan kan vara stark och helt ta över ditt agerande och dina tankar. Du kan inte tänka på något annat än din utkorade och du strövar kanske rastlöst omkring medan du väntar på ett meddelande eller ett samtal.

Jakten på dopaminruset kan dessutom i sig leda till insöndring av dopamin. Tanken på att få tillbringa tid med din stora kärlek ger alltså i sig ett glädjerus.

Upptakten till er samvaro är också viktig för hur mycket dopamin som insöndras när ni väl ses. Ett element av osäkerhet leder enligt vissa studier till insöndring av större mängder dopamin.

Kanske är det därför en ny förälskelse – då ni ännu inte är helt säkra på hur det kommer att gå – upplevs starkare. Samtidigt förklarar det varför glädjen minskar när relationen har utvecklats till en förutsägbar rutin.

Det krävs med andra ord lite spänning och överraskningar för att hålla kärleken vid liv.

Älska dig till ett långt liv

Även om kärleken leder till ett beroendeliknande tillstånd är den, till skillnad från drogberoende, inte skadlig. Tvärtom har den en positiv inverkan på vår fysiska och psykiska hälsa.

Det är till exempel mindre vanligt att gifta personer lider av depression och är beroende av tyngre droger och alkohol än ogifta, troligen på grund av den skyddande effekt som dopamin och andra av kärlekens kemiska ämnen kan ge mot psykiska besvär.

En amerikansk studie visar dessutom att personer i lyckliga äktenskap har lägre blodtryck än singlar, och lågt blodtryck är förknippat med lägre risk för svår hjärt-kärlsjukdom. Ett äktenskap räcker dock inte i sig för att sänka blodtrycket. Personer i olyckliga äktenskap har nämligen högre blodtryck än singlar.

Andra analyser visar att personer i långvariga, kärleksfulla och trygga förhållanden har mindre ångest och hanterar stress på ett bättre sätt. De har dessutom starkare immunförsvar, vilket gör att de bekämpar förkylningar och läker sår på ett effektivare vis.

Kärleken bidrar på det hela taget till ett hälsosammare och inte minst längre liv. Viktigast av allt är kanske att kärleken förbättrar livskvaliteten – i betydligt högre grad än exempelvis pengar.

Så om du inte redan får massor av kärlek finns det all anledning att söka den och därmed få en läkande och humörhöjande dos C₈H₁₁NO₂ i prefrontala cortex.