Jästsvampen C. neoformans sprids från blodkärl

Sällsynt meningit sprids till hjärnan med hårresande knep

En speciell jästsvamp har hittat en helt egen skrämmande väg in bakom hjärnans skyddande barriär, där den orsakar livsfarlig meningit.

En speciell jästsvamp har hittat en helt egen skrämmande väg in bakom hjärnans skyddande barriär, där den orsakar livsfarlig meningit.

University of Sheffield

Omkring 86 miljarder hjärnceller glöder just nu under ditt kranium.

De ser till att ditt hjärta slår och styr allt från dina tankar till dina minsta rörelser.

Därför har din kropp också byggt upp en nästan ogenomtränglig fästning, som säkerställer att bara syre, näring och enstaka andra ämnen kan tränga in till de hårt arbetande cellerna. Samt att virus och mikrober håller sig långt borta.

Ändå lyckas några få farliga organismer med att krypa in bakom den skyddande vallen och infektera hjärnan. Och nu har forskare kanske lärt sig mer om hur det går till.

Blod-hjärn-barriären är hjärnans eget försvarsverk

  • På insidan av dina blodkärl i hjärnan sitter ett tätt membran, som ser till att bibehålla en konstant kemisk miljö i din hjärna och som säkrar de bästa livsvillkoren för hjärncellerna.
  • Barriären fungerar som ett slags dörrvakt, som bland annat ser till att stänga ute objudna ämnen och virus och samtidigt säkrar att exempelvis syra och näring kan passera till din hjärna.
  • Blod-hjärn-barriären består av speciella celler, kallade endotelceller, som sitter i alla blodkärl i din kropp – men är extra nära förbundna med hjärnan.

Jästsvamp invaderar hjärnan

I en ny studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Plos Pathogens har forskare fått inblick i hur en jästsvamp kallad Cryptococcus neoformans gör en skrämmande snabbtur från blodkärlen och in bakom hjärnans skyddande blod-hjärn-barriär.

Där skapar svampen en sällsynt form av hjärnhinneinflammation kallad kryptokockmeningit – ett allvarligt och extremt livshotande tillstånd som drabbar människor med försvagat immunförsvar.

Vem drabbas?

  • En jästsvamp som Cryptococcus neoformans kommer inte att orsaka sjukdom hos de flesta människor.
  • Om man däremot har ett försvagat immunförsvar på grund av HIV-infektion eller organtransplantation kan man vara sårbar för infektionen.
  • Sjukdomen kan i sällsynta fall även förekomma hos personer som står under långvarig behandling med binjurebarkhormon i samband med vissa cancerformer.
  • Man smittas genom att andas i svampsporer, som kan ge infektion i lungorna och spridas till blodbanorna.

Källa: Sundhed.dk

Liten färskvattenfisk avslöjade hemligheten

I försöket använde forskarna en pytteliten tropisk färskvattenfisk kallad zebrafisk, som de själva skapade i laboratoriet.

Genom att färga både fiskens celler och jästsvampen med fluorescerande vätska och använda en speciell bildteknik, kunde forskarna följa svampens dödliga färd genom fiskens hjärna.

Zebrafisk-foster

Ifølge en undersøgelse i det videnskabelige tidsskrift Nature har zebrafisk og mennesker 70 procent af vores gener tilfælles. Desuden har det lille hvirveldyr både rygrad, hjerne, bugspytkirtel, nyrer, knogler og brusk. Hvilket gør det populært i forsøg, der skal forbedre behandlinger hos mennesker. På billedet ses et foster.

© Shutterstock

Og det viser sig, at den lille sygdomsfremkaldende mikrobe gør brug af et simpelt, men ekstremt effektivt trick til at omgås de tre lag af celler, der udgør hjernens forsvarsværker:

Den sætter sig i de små blodkar langs hjernen og blokerer for blodgennemstrømningen. Det gør, at blodkarrene udvider sig og til sidst brister, så svampesporene kan sive ud og invadere hjernevævet.

Og ifølge undersøgelsen var det ikke kun blodkarrene omkring blokaden, der bristede - væggene i de nærliggende blodkar blev også mere sårbare.

Gærsvampen C. neoformans spreder sig fra blodkar
© University of Sheffield

To dage før det er for sent

Tidligere undersøgelser af hjernerne på meningitis-patienter har også afsløret skader på blodkarrene i hjernen. Men præcis hvordan skaderne opstår, kan den nye undersøgelse gøre os klogere på.

Samtidig viste forsøget, at gærsvampens celler i gennemsnit bruger to dage på at formere sig og blokere blodkarrene, før de brister. Og det efterlader, ifølge forskerne, et kort vindue, hvor lægerne kan nå at behandle med svampedræbende midler, inden skaden er sket.

En vigtig pointe er, at opdagelsen endnu kun er gjort på bittesmå zebrafisk - og altså ingen mennesker endnu. Alligevel håber forskerne, at undersøgelsen kan være med til at forbedre behandlingerne og måske endda gøre os klogere på, hvordan andre infektioner, der skader blodkarrene, opstår.