Att en rask promenix är bra för kroppen kommer knappast som någon överraskning.
Genom historien har promenader också fungerat som en närmast meditativ övning för sinnet. Den grekiske filosofen Aristoteles döpte sin akademi till den "peripatetiska skolan" (efter grekiskans peripatein – att gå omkring), därför att de djupare tankarna oftast formulerades under promenader runt Aten.
Och nu visar ny forskning att promenader inte bara inspirerar till reflektion.
En regelbunden tur till fots håller både hjärnan skärpt och hjälper till att reparera förstörda celler.
Hjärnan vissnar utan motion
Alla former av motion är bättre än ingen motion alls, enligt studien. Det är kanske mer överraskande att promenader underhåller de grå cellerna mer effektivt än mer aktiv träning som exempelvis dans.
I studien deltog knappt 250 personer från 60 år och uppåt. Samtliga var vanligtvis ganska stillasittande, men det såg forskarna till att ändra på.
En tredjedel fick i uppdrag att traska runt i 40 minuter i veckan, en tredjedel fick öva med danskoreografier tre gånger i veckan, och den sista tredjedelen var kontrollgrupp vars enda övningar bestod av att stretcha och hålla balansen.
Både före och efter försöket, som pågick i ett halvår, testades de äldre människornas kondition och minne, parallellt med att en avancerad hjärnskanner kontrollerade hälsa och kapacitet i deras så kallade vita hjärnsubstans.
Efter de sex månaderna hade den promenerande gruppen gjort störst framsteg på minnestestet, samtidigt som deras vita hjärnsubstans hade producerat mängder av nya celler.
Nervbanorna i hjärnan hade blivit större och eventuella skador på cellerna hade minskat – och i vissa fall försvunnit helt.
Forskarna använde en avancerad MR-kamera till att jämföra testpersonernas vita hjärnsubstans före och efter ett halvår med regelbunden motion.
Dansarnas minne och vita hjärnsubstans hade också förbättrats efter den ökade aktiviteten, men inte riktigt lika mycket som vandrarnas.
Kontrollgruppen, som hade fortsatt vara huvudsakligen stillasittande, hade däremot gått bakåt inom samtliga parametrar.
Avsaknad av vit hjärnsubstans ger demens
Den vita hjärnsubstansen betecknar det fettlager som omger majoriteten av alla nervbanor i hjärnan. Fettet både skyddar nerverna och hjälper dem att skicka elektriska signaler mellan olika hjärncentrum.
Med åldern producerar hjärnan färre fettceller för att upprätthålla den vita hjärnsubstansen, vilket för hjärnan långsammare och minnet sämre.
Det nya studien visar emellertid att hjärnan mycket väl kan skapa nya celler till den vita hjärnsubstansen om kroppen aktiveras – och i synnerhet med raska promenader.
Hjärnans budbärare och beskyddare
Den vita hjärnsubstansen ligger som ett skyddande fettlager runt hjärnans nätverk av nervtrådar. På bilden ser den ljusbrun ut, men i ett tvärsnitt av en frisk hjärna är den vit.
Den vita hjärnsubstansen hjälper nervcellerna att skicka elektriska signaler mellan olika hjärncentrum. Här ser du en avbildning av de impulser som flödar genom nervbanorna i den vita massan.
Det är goda nyheter för alla, men det kan framför allt bli avgörande i kampen mot hjärnsjukdomar som demens och Alzheimers sjukdom.
Forskarna misstänker nämligen att avsaknad av nya celler och skador i den vita hjärnsubstansen är huvudorsakerna bakom sjukdomarna, som främst drabbas äldre personer.