Vi vet i dag att det finns många olika former av minne, och även om de normalt har ett nära samarbete, berör de olika delar av hjärnan. När specifika områden förstörs, kan resultatet därför bli en selektiv minnesförlust.
Efter skador på den del av hjärnan som kallas hippocampus är det till exempel normalt att människor förlorar stora delar av sitt personliga minne, så att de inte längre kan komma ihåg upplevelser från sitt eget liv efter en viss tidpunkt – ibland hela livet.
Däremot kan de fortfarande komma ihåg andra saker som matematik, språk, historiska fakta och så vidare. Det visar att hippocampus inte är nödvändig för att man skall minnas fakta. Omvänt kan skador på Brocas eller Wernickes område i hjärnbarken – det allra yttersta, grå-aktiga lagret av nervceller i hjärnan – förstöra språket, men lämna hela det personliga minnet fullkomligt intakt.