Lögner är vanebildande
Små lögner är vanebildande och kan eskalera till rena missbruksproblemen. Ny forskning visar att du kan vänja din hjärna vid att ljuga utan att du får dåligt samvete.
Forskning visar att regelbundna små lögner paralyserar din moraliska självanalys.
En lögn leder till en annan, brukar man säga. Och nu visar det sig att det finns en biologisk förklaring till varför människor som berättar små vita lögner mycket lätt utvecklas till personer som ljuger om betydligt större och mer allvarliga saker.
Nya forskningsresultat från engelska University College London visar att upprepade lögner gör hjärnan immun mot det dåliga samvetet som annars hindrar oss från att ljuga.
Lögnen paralyserar dina känslor
Under försöket, som bestod av 80 frivilliga i åldern 18-65, skannades hjärnorna på de som skulle ljuga. Skanningen visade att första gången som försökspersonen ljög var aktiviteten i amygdala stor – amygdala är den del av hjärnan som bearbetar dåliga eller obehagliga känslomässiga upplevelser.
Men efterhand som lögnerna blev mer frekventa minskade aktiviteten gradvis i amygdala. Det visar att man bryr sig allt mindre om konsekvenserna för sitt beteende för varje gång man ljuger.
Vita lögner hamnar bortom all kontroll
Bristen på samvete gör det lättare att ljuga och det kan snabbt eskalera. Därför betonar Neil Garrett, forskare inom kognitiv neurovetenskap vid Princeton University i USA, till statnews.com den potentiella risken med att regelbundet fara med små osanningar.
Enligt Garrett visar försöket hur mindre vardagslögner snabbt kan bli allvarliga. Små oriktigheter när man exempelvis ska betala in skatt kan lätt utvecklas till större bedrägerier, och vita lögner i relationen leder snabbt till mörka hemligheter.