Under storhjärnan sitter den knytnävsstora lillhjärnan som tidigare betraktades enbart som ett centrum för motorik.
Nu har forskare dock upptäckt att den har många andra viktiga funktioner – den ser bland annat till att vi tycker om att umgås med andra människor.
Vi vet redan att lillhjärnan förmodligen spelar en viktig roll i tillstånd som schizofreni och autism, som hämmar socialt beteende.
Lillhjärnan är hänger ihop med vårt belöningscentrum
Därför undersökte amerikanska forskare hur lillhjärnan var förknippad med andra hjärnområden.
De använde en teknik som får hjärnceller att lysa upp när de är aktiva.
Forskarna gjorde sina försök på möss och upptäckte att lillhjärnan har nervceller med rikliga förbindelser med ett område mitt i storhjärnan som kallas ventrala tegmentområdet, VTA (eng. Ventral Tegmental Area).
Centret är en del av hjärnans belöningssystem som frisätter signalsubstansen dopamin och gör oss glada när vi utför vissa handlingar.
Så fungerar lillhjärnan och belöningscentret
Lillhjärnan
Lillhjärnan, som ligger långt bak under storhjärnan, koordinerar våra rörelser sköter bland annat vår balans. Trots att lillhjärnan är mindre än storhjärnan så innehåller den fler nervceller. Blir lillhjärnan skadad på något sätt kommer det att gå ut över våra glidande rörelser, så att vi exempelvis ser berusade ut när vi går.
Belöningscentrum
Belöningscentrum och hela vårt belöningssystem drivs i hög grad av dopamin – ett ämne som är glädjehöjande. Och det är just lillhjärnan som aktiverar belöningscentret VTA när vi umgås med andra, så att det lyckoframkallande dopaminet friges.
Forskarna undersökte därefter vad som krävdes för att aktivera dessa nervförbindelser.
Det inträffade bara när mössen var i sällskap med andra artfränder.
När forskarna blockerade signalerna slutade mössen att söka de andras sällskap.
Resultaten tyder därför på att lillhjärnan bidrar till att göra oss mer sociala och sällskapliga.