Tankar kan mycket väl vara av ickespråklig karaktär. Det är till exempel inte svårt att utan ord förställa sig konsekvensen av ett gå mot rött i tät trafik eller att minnas upplevelsen av att hoppa fallskärm för första gången.
Människor som fötts döva använder ett slags ”inre stumfilm”, som kan kryddas med känslor eller andra sinnesintryck. Teckenspråk hjälper de döva att kommunicera och abstrahera från det konkreta, fysiska planet på samma sätt som det talade språket.
Har man lärt sig teckenspråk som barn så tänker och drömmer man också på teckenspråk. Även om tänkandet inte är detsamma som ett språk, råder det inga tvivel om att språket är en jetmotor bakom våra mentala förmågor.
Forskarna tvistar dock om i vilken utsträckning språket formar människans tankar och verklighetsuppfattning. En del forskare hävdar att tankarna är helt underställda ordets makt, så att vårt språk bestämmer vår verklighet.
Andra menar att varje språk måste åtlyda ett universellt och medfött tankespråk, och anser därför tänkandet vara oberoende av inlärda språk. De allra flesta forskare befinner sig dock mellan de båda extremerna och betraktar språk och tänkande som två överlappande enheter, som hela tiden påverkar varandra.