Nu systematiserar forskarna intelligensen

Ett intelligensens periodiska system skulle göra det möjligt att förutsäga vilka förmågor man kan förvänta sig att hitta hos en viss art – och fastslå vad som krävs för att ett djur ska kunna kallas intelligent.

Rhesusmakaker fuskar på spegeltestet

I allmänhet anses intelligens vara förmågan att reagera ändamålsenligt på omvärlden, lösa problem och tillägna sig nya kunskaper.

Till och med hos människor kan det emellertid vara svårt att mäta ren intelligens med ett IQ-test. Ännu svårare är det med djur, eftersom vi bara kan studera intelligensen indirekt, genom deras beteende.

Beteendeforskare har länge svurit vid det så kallade spegeltestet. Det går till så att djuret sövs och får ett märke i pannan. När djuret sedan vaknar placeras det framför en spegel.

Om djuret försöker få bort märket genom att till exempel gnugga sig i pannan, antar forskarna att djuret är medvetet om att det ser sig självt i spegeln och följaktligen har en sorts självmedvetenhet. Det betraktas traditionellt som en grundkomponent i högre intelligens.

Barn ända ner till ett och ett halvt år klarar testet. Det gör även människoapor, delfiner, elefanter och skator.

År 2017 överraskade emellertid en liten flock rhesusmakaker medlemmarna i en kinesisk forskargrupp. Normalt klarar rhesusmakaker inte spegeltestet, och det tycktes de till en början inte heller göra i den kinesiska studien. Men om aporna fick en belöning för att ta på märket i pannan lärde de sig efter ett par veckor att göra det.

Studien tyder på att rhesusmakakerna faktiskt är medvetna om att de ser sig själva i spegeln, men helt enkelt inte bryr sig om märket i pannan. Det öppnar för att det kanske finns många andra djurarter som skulle kunna klara spegeltestet, vilket plötsligt hade gjort listan över intelligenta djur betydligt längre.

Om spegeltestet verkligen är ett lackmustest för intelligens står forskarna då återigen på ruta ett i definitionen av djurs intelligens.

System kopplar samman beteendet och hjärnan

Djur uppvisar även andra typer av beteenden som kan uppfattas som uttryck för intelligens. Bläckfiskar kan till exempel öppna ett skruvlock för att få tag på en godbit, medan kråkor är tillräckligt smarta för att släppa ner stenar i ett rör med vatten för att på så vis få vattennivån att stiga och föra en godbit inom räckhåll.

Varken bläckfisken eller kråkan kan dock göra det som den andra arten kan, vilket gör det svårt att ta reda på vilket djur som är smartast.

Det behövs med andra ord en ny, tydlig definition av vad som gör ett djur intelligent och vad som gör vissa djur smartare än andra. Den utmaningen har Andrew Barron vid Macquarie University i Sydney i Australien antagit.

Barron leder Diverse Intelligences, den tvärvetenskapliga forskningsgrupp som nu ska sätta intelligensen i system. Han är själv neuroetolog, vilket innebär att han studerar sambandet mellan djurs beteende och nervsystem.

Just den kopplingen är enligt Barron nyckeln till ett intelligensens periodiska system.

Han anser att alla djurs specifika intelligenta egenskaper är knutna till deras livsmiljö och sätt att leva. Därför kan även relativt primitiva djur som bin mycket väl vara intelligenta.

Enligt Andrew Barron har hjärnan under djurens evolution utvecklat en rad olika intelligenta egenskaper, till exempel förmågan att dra lärdomar, räkna eller planera.

Vissa av dessa egenskaper kan ha varit användbara för ett visst djur, men inte för ett annat, som i stället haft nytta av helt andra egenskaper. På så vis har de intelligenta egenskaperna fördelats mellan djuren beroende på vad de har behövt klara av.

Även om det kan verka som om djurens olika förmågor har fördelats godtyckligt, tror Andrew Barron att intelligensen kan ordnas på samma systematiska vis som grundämnena i periodiska systemet. För att konstruera en liknande tabell över intelligensen ska Andrew Barron tillsammans med sitt team försöka hitta ett mönster i sambandet mellan olika intelligenta egenskaper och hjärnans uppbyggnad.

Barron har särskilt fokus på anatomiska detaljer som påverkar hur snabbt och effektivt hjärnan arbetar.

Om signalerna går genom tjocka nervbanor tänker djuret sannolikt snabbare än om nervbanorna är smala. På motsvarande vis kan man anta att djur med tjockare hjärnbark och fler kopplingar mellan nervcellerna kan lösa mer avancerade problem.

Ett välfungerande samarbete mellan specialiserade delar av hjärnan bidrar också till en effektivare och mer mångsidig hjärna, som kan hantera fler typer av uppgifter.

Olika djurs hjärna och/eller nervsystem kan skilja sig mycket åt. Det finns allt från primitiva havsanemoner och maneter helt utan hjärna till ryggradslösa djur som maskar och insekter med pytteliten hjärna – och däggdjur vars hjärna i mångt och mycket påminner om människans.

Under evolutionen är det emellertid inte bara nervsystemet och hjärnan som blir mer avancerade. Det samma gäller djurens intelligenta beteende.

Det är dessa två element – hjärnans uppbyggnad och ett intelligent beteende – som Andrew Barron och hans kollegor försöker kombinera i ett system på samma sätt som periodiska systemet ordnar grundämnena i vågräta rader efter deras elektriska egenskaper och i lodräta kolumner efter deras kemiska egenskaper.

Schimpanser minns bättre än vad vi gör

Liksom periodiska systemet har lett kemisterna på spåret av nya grundämnen kommer kanske även ett intelligensens periodiska system att leda till överraskande insikter.

Vi tar till exempel för givet att vi människor är de mest intelligenta varelserna på jorden, men det är kanske inte helt sant, eftersom det i hög grad beror på att vi definierar begreppet intelligens utifrån ett mänskligt perspektiv.

Djur lever i en annan verklighet än vi människor och kan ha specialiserade förmågor som är anpassade till deras sätt att leva.

Det gäller bland annat fladdermöss och hajar, som orienterar sig med hjälp av ekolokalisering respektive elektroreception och därmed upplever världen på ett sätt som vi inte ens kan föreställa oss.

Faktum är att vi människor redan har besegrats på vår egen hemmaplan i ett intelligenstest. Det skedde år 2007 på Universitetet i Kyoto i Japan i en vetenskapligt kontrollerad duell mellan schimpansen Ayumu och en grupp studenter på universitetet.

Apan och människorna tävlade i en speciell variant av minnesspelet memory, där det gällde att minnas placeringen av siffror som under en kort tid visades på en bildskärm.

Ayumu var mycket bättre än studenterna på minnesspelet. Apan mindes 80 procent av siffrorna, medan studenterna bara klarade 40 procent.

Trots det här nederlaget är Andrew Barron övertygad om att vi människor skulle få en framträdande plats i intelligensens periodiska system när det en dag är färdigt. Han är emellertid också säker på att vi kan lära oss mycket av det, inte bara om djurens intelligens, utan även om vår egen.