Tvångstankar är tankar eller föreställningar, som fortsätter att mala i huvudet och framkallar ångest. Denna ångest hanteras tillfälligt genom att man utför en tvångshandling. Det klassiska exemplet är att rädsla för bakterier medför tvångstankar om att bli smittad, som i sin tur leder till att man tvångsmässigt ofta tvättar händerna eller städar. Forskarna har länge förknippat tvångstankar med en låg halt av neurontransmittern serotonin i hjärnan, men för inte så länge sedan har PET-skanningar gett nya banbrytande ledtrådar. Lewis R Baxter Jr vid University of California såg att personer med sjukliga tvångstankar hade ökad hjärnaktivitet i de så kallade basala ganglierna, som är en grupp sammanlänkade regioner djupt inne i hjärnan. Dr Judith Rapoport vid National Institute of Mental Health har lagt fram en teori om att den ökade aktiviteten i de basala ganglierna aktiverar oönskade handlingsmönster, som ligger gömda som en rest från vårt förflutna. Eftersom de basala ganglierna ligger utom räckhåll för de delar av hjärnan som handlar utifrån vår vilja, får tvångshandlingarna lov att fortsätta och utvecklas.
Hur uppkommer tvångstankar?
Vad sker egentligen när man känner sig tvungen att göra något som man överhuvudtaget inte har lust att göra?