Hjärnskakning ledde till självmord
Den 17 februari 2011 tog den tidigare amerikanske fotbollsspelaren Dave Duerson sitt eget liv genom att skjuta sig själv i bröstet.
I sitt självmordsbrev bad han att få sin hjärna undersökt efter tecken på "kronisk traumatisk encefalopati" (CTE) – hjärnskada orsakad av hjärnskakning.
De skanningar som gjordes av Dave Duersons hjärna visare att han mycket riktigt led av CTE till följd av alla hjärnskakningar han hade ådragit sig genom karriären – en sjukdom som hade gjort den före detta elitidrottaren dement redan vid 50 års ålder.
Ett par månader efter Dave Duersons bortgång stämde 75 före detta amerikanska fotbollsspelare National Football League, NFL, för att inte ha gjort mer för att varna spelarna för farorna i samband med hjärnskakningar.
Vad är en hjärnskakning?
Hjärnskakning startar giftig kedjereaktion
Hjärnskakningar utgör inte bara en fara för spelarna i den amerikanska fotbollsligan.
I EU ådrar sig 2 563 000 män, kvinnor och barn årligen hjärnskakning, därav upp emot 45 000 svenskar.
När huvudet utsätts för ett direkt eller indirekt slag, kan kraften sätta hjärnan i rörelse, så att den skvalpar fram och tillbaka i hjärnvätskan innanför kraniet.
Skakningarna skapar ett inflammationstillstånd i hjärnan som utlöser en giftig kedjereaktion av signalsubstanser inuti och utanför nervcellerna. Signalsubstanserna dränerar bland annat cellerna på energi och rubbar deras förmåga att kommunicera med varandra.
Nervcellernas energikris resulterar i att man exempelvis får huvudvärk, känner sig enormt trött och får försämrat minne.
För de flesta hamnar hjärnan på rätt köl igen inom tre månader, men omkring 15 procent av alla skadade får långvariga besvär efter en hjärnskakning, som kan vara i flera år eller till och med bli kroniska.
Utöver det kan en hjärnskakning även öka risken för demens. Enligt en dansk studie kan en enda lätt hjärnskakning öka risken för demens med 17 procent, medan risken efter allvarliga huvudskador ligger på 35 procent.
Huvudet får ett slag
Under ett slag mot huvudet kolliderar hjärnan först med insidan av hjärnskålen vid kontaktpunkten. Sedan skickar slaget hjärnan framåt, så att den också träffar hjärnskålen i den motsatta änden.
Joner strömmar in och ut ur nervcellerna
Slaget vrider nervcellerna, så att cellmembranen förstörs. De skadade nervcellerna läcker, och stora mängder kaliumjoner (gröna kulor) strömmar ut ur cellen, medan kalciumjoner (blå kulor) strömmar in från omgivningarna.
Signalsubstanser utlöser explosion
Samtidigt frisätter cellen stora mängder av signalsubstansen glutamat, vilket utlöser en explosion av nervsignaler i granncellerna.
Uppstädning dränerar cellerna på energi
För att återupprätta balansen måste kaliumjonerna (gröna kulor) pumpas tillbaka in i nervcellerna. Det kräver stora mängder energi och dränerar cellerna på syre. Samtidigt påverkar den fortsatt höga nivån av kalciumjoner cellens energiproduktion. Det utlöser en energikris i hjärnan, så att uppstädningen går ännu långsammare.
Inflammation stressar hjärnan
Skadorna på cellerna får immunceller (stora, gröna celler) att frisätta giftiga cytokiner (gröna kulor), som kan stressa cellerna så mycket att några av dem dör. Samtidigt bildar cellerna så kallade fria radikaler (orange kulor), som kan förstöra cellerna ännu mer.
Vad måste man göra efter en hjärnskakning?
För mycket vila kan förvärra hjärnskakning
Vid hjärnskakning tjänar det inte något till att lägga sig i ett mörkt rum i flera månader, tills symtomen går över.
Hjärnan mår bäst av att bara vila i ett till två dygn. Efter det bör man återuppta sina vanliga aktiviteter på en lagom nivå, utan att besvären tilltar.
Det visar en dansk studie av 112 patienter i åldern 15-30 år, som hade tydliga symtom efter en hjärnskakning, som hade uppstått två–sex månader tidigare.
De patienter som ökade aktivitetsnivån upplevde färre symtom än dem som fortsatte att låta hjärnan vila.
"Om man upplever att symtomen efter en hjärnskakning finns kvar, finns det ingenting som tyder på att man kan vila bort hjärnskakningen. Man kommer tvärtom att uppleva att symtomen blir värre med tiden, som man vilar för mycket", förklarar neuropsykologen Mille Møller Thastum, fil.dr, om studien som publicerades i The Lancet i början av 2020.
Ny forskning i behandling av hjärnskakningar
Cannabis kan lindra hjärnskakning
I den amerikanska fotbollsligan NFL äger i genomsnitt 0,4 hjärnskakningar rum i varje match.
Därför söker man nu med ljus och lykta efter läkemedel som kan lindre hjärnskakningar och minimera risken för att senare utveckla “kronisk traumatisk encefalopati” (CTE), som drev Dave Duerson och sannolikt många andra amerikanska fotbollsspelare att begå självmord.
Men kanske behöver man bara titta i spelarnas egna fickor för att hitta svaret. En stor del av NFL:s idrottare röker enligt egen utsago marijuana för att lindra de fysiska smärtor som flera års kollisioner på gräsplanen har åsamkat kroppen.
Och ett amerikanskt försök från 2017 visar att möss, som behandlades med cannabidiol (kemiska ämnen från cannabisväxten) efter att ha utsatts för hjärnskakningar, hade färre problem med både finmotorik och minne.
Det beror på att cannabidiol bromsar immunförsvarets nedbrytning av nervcellerna i kölvattnet på en hjärnskakning genom att vinda sig till receptorer på immuncellernas yta, så att de inte delar sig ännu mer.
Läkarvetenskapen har på senare år fått upp ögonen för cannabidiol. Utöver hjärnskakningar undersöker forskare även dess effekt mot ångest, Parkinsons sjukdom och biverkningar av cancerbehandlingar.
Om ämnet fungerar lika effektivt på människor med hjärnskakning och "kronisk traumatisk encefalopati" (CTE), hoppas forskare från Miami University snart kunna svara på.
De undersöker nu huruvida cannabidiol också är en effektiv behandlingsform mot hjärnskakningar hos människor. Slutsatsen väntas vara klar någon gång under 2022.
Blodprover kan avslöja hjärnskakningar
De flesta hjärnskakningar i Sverige diagnosticeras utifrån patientens sjukdomshistoria och symtom. Symtomen kan dock variera i antal och styrka beroende på person och svårighetsgrad, vilket kan försvåra läkarnas arbete med att ställa en diagnos.
Amerikanska forskare har emellertid hittat tre proteiner i blodet, som kanske kan fungera som biologiska riktmärken, så kallade biomarkörer, och hjälpa till att mäta hjärnskakningar hos patienter.
Forskarna tog utgångspunkt i idrotssrelaterade hjärnskakningar och undersökte 264 idrottare, som tidigare har haft hjärnskakning.
Utifrån blodprover kunde forskarna utleda att de efter sin akda hade förhöjda nivåer av tre speciella proteiner.
I en kontrollgrupp undersökte forskarna också idrottare, som inte hade haft hjärnskakning, och som antingen utövare kontaktsport eller någon idrottsgren som inte krävde närkontakt. Hos kontrollgruppen fanns det inga förhöjda nivåer.
De tre proteiner som är i sökljuset, är alla kända för att vara involverade när celler i nervsystemet har tagit skada.
Proteinet GFAP utsöndras under skada på nervsystemets stödceller, de så kallade gliacellerna, det andra proteinet, Ubiquitin C-terminal hydrolase-L1, signalerar skada på nervcellerna, medan tau-proteinet är ett tecken på att nervcellernas förgreningar, axonerna, är skadade. Samtliga har i tidigare forskning undersökts som möjliga biomarkörer i samband med allvarliga hjärnskador.
Men trots att mycket tyder på att de tre proteinerna är relaterade till hjärnskakningar, kommer det att dröja innan de kan användas som biomarkörer i praktiken.
Forskarna bakom undersökningen understryker att de ännu inte vet hur snabbt de kan testa proteinerna, och vilken kombination av dem som bäst kan konstatera en hjärnskakning.
Dessutom var majoriteten av idrottarna män, och därför är det även nödvändigt att göra liknande undersökningar med kvinnor, innan man kan dra några slutgiltiga slutsatser.