Hjärnan tänker bort smärtan

Genom att skanna hundratals smärtpatienter har han kartlagt tre smärtkretslopp i hjärnan som tillsammans skapar smärtupplevelsen.

Endast ett av dem tar emot signaler från smärtnerverna, medan de två andra ökar eller minskar smärtan, beroende på vårt psykiska tillstånd.

Det förklarar varför smärta i vissa fall kan bita sig fast i flera år trots att den inte längre har någon påvisbar orsak.

Senast har Wager använt hjärnskanningar för att mäta att det faktiskt gör ondare att ta ett blodprov om man på förhand är inställd på att man komma att känna smärta. Därför kan smärtan endast förebyggas genom att tona ner de negativa förväntningarna.

Wagers skanningar visar att patientens psyke påverkar smärtupplevelsen, vilket öppnar för en ny, mer målinriktad smärtbehandling med färre läkemedel.

Smärta är svår att lindra

Smärta är en av sinnesapparatens grundläggande känslor, normalt förknippad med små eller stora olyckor, som när vi råkar skära oss i fingret, stuka foten eller skada huvudet.

Smärta av det här slaget är som regel tydligt lokaliserad och har en väl definierad orsak. Smärta förekommer dock även i samband med många sjukdomar och kan då ofta vara mer diffus.

En tysk studie från år 2015 visade att närmare 60 procent av världens befolkning har upplevt smärta under den senaste månaden. Men trots att smärta är så vanlig är den svår att lindra, och läkarnas behandlingsmetoder är långt ifrån alltid effektiva.

År 2017 presenterade biokemisten Andrew Moore vid University of Oxford i England en analys av en lång rad studier av vanliga smärtstillande medel.

Analysen visade att det mest effektiva ämnet är ibuprofen, som finns i exempelvis Ipren. Men trots "förstaplatsen" ger ämnet effektiv smärtlindring i endast hälften av fallen.

För morfinpreparat är siffran ännu lägre: Endast var åttonde patient blir hjälpt av preparatet Dolol.

Det faktum att smärta är så svår behandlad beror till stor del på att patientens upplevelse av den inte enbart beror på smärtans fysiska intensitet.

Smärtan kan även påverka psyket och exempelvis ge upphov till rädsla för att vara i fara, väcka obehagliga minnen av en liknande situation till liv eller helt enkelt göra oss på
dåligt humör.

Påverkan går emellertid även i den andra riktningen. Om man mår psykiskt dåligt är man normalt känsligare för till och med lindrig smärta. Omvänt kan vi springa barfota genom stenig terräng utan att bry oss om smärtan ifall vi är på flykt från en akut fara.

Det är detta samspel mellan smärta och psyke som psykologen Tor Wager och hans kollegor är i färd med att kartlägga med hjälp av hjärnskanningar.

Smärta är i hög grad subjektiv, och hittills har läkarna bara kunnat fråga sina patienter hur ont det gör. Wager har dock upptäckt ett kretslopp av nervförbindelser i hjärnan som kan användas för att objektivt mäta om vi känner smärta och hur svår smärtan är.

Forskarna kan nu mäta smärta

Wagers forskargrupp gav försökspersonerna en lätt värmepåverkan på underarmens insida medan de undersökte dem med en MR-skanner.

Så länge temperaturen låg under 45 grader, som normalt inte förknippas med smärta, fanns det inget ovanligt att se i hjärnan.

Men när temperaturen höjdes en aning uppstod ett tydligt mönster av hjärnaktivitet i bland annat hjärnbarkens somatosensoriska del och talamus, som båda är kända för att registrera sinnesintryck som beröring och temperatur, samt områdena insula och främre gördelvindlingen, som reglerar medvetande, uppmärksamhet och självuppfattning.

Genom att studera skanningarna kunde forskarna inte bara avgöra om en försöksperson kände smärta, utan också mäta hur stark den var.

Forskarna kallade mönstret av smärtorsakad hjärnaktivitet för ”neurologisk smärtsignatur”. År 2017 visade de att metoden kan användas för att kasta ljus över den gåtfulla sjukdomen fibromyalgi.

Personer med denna sjukdom har diffus, oförklarlig smärta och låg smärttröskel, och tills för ett par årtionden sedan ansågs smärtorna vara inbillade.

Genom att trycka på tumnageln hos 37 patienter med fibromyalgi och 35 friska kontrollpersoner upptäckte emellertid Tor Wager att fibromyalgipatienternas neurologiska smärtsignatur aktiverades vid ett betydligt lägre tryck än hos kontrollgruppen.

När trycket ökade var aktiviteten i patienternas smärtsignatur dessutom ungefär dubbelt så hög som hos de friska försökspersonerna.

Vi kan själva lindra vår smärta

När smärta är riktigt obehaglig och närmast omöjligt att bortse från beror det på att kroppens smärtnerver inte bara aktiverar hjärnans primära smärtkretslopp, som registrerar smärtans intensitet och plats.

År 2017 visade Tor Wagers hjärnskanningar två andra kretslopp som samverkar med psyket och som är avgörande för hur vi upplever smärtan samt hur vi reagerar på den.

Till skillnad från det primära smärtkretslopp som aktiveras alltmer i takt med att den fysiska smärtan ökar, står de två andra kretsloppen inte i direkt kontakt med kroppens smärtnerver.

Det ena av dessa kretslopp förstärker smärtupplevelsen, oavsett hur starka eller svaga signaler hjärnan får från kroppens smärtnerver.

De kunskaper som forskarna redan har om dessa hjärnområden får Wager att dra slutsatsen att kretsloppet fokuserar vår uppmärksamhet på smärtan, så att vi förhåller oss till den.

Det andra kretsloppet lindrar i stället smärtan. Hans teori är att det sker genom att undertrycka våra medvetna tankar om den.

Tor Wagers forskning kommer troligen att leda till att läkarna inom kort kan undersöka smärtpatienter i en MR-skanner, som i exemplet med den smärtdrabbade krigsveteranen.

Undersökningen av honom skulle kanske visa att det inte är särskilt hög aktivitet i det nätverk i hjärnan som får impulser från kroppens smärtnerver och registrerar smärtans intensitet. Det skulle i sådana fall tyda på att smärtan från det gamla skottsåret faktiskt är rätt liten.

I gengäld är det förhöjd aktivitet i det andra smärtkretsloppet, vilket låser fast mannen i en självuppfyllande förväntan att känna smärta.

Låg hjärnaktivitet i det tredje smärtkretsloppet visar att smärtan har brutit ner hans motivation och förmåga att stå emot och göra det bästa av situationen.

Läkarna beslutar att ge honom mindre medicin mot de fysiska smärtorna, som inte är så svåra, och komplettera med samtalsterapi för att öka hjärnans förmåga att lindra den upplevda smärtan.

Liksom den smärtdrabbade soldaten kommer miljontals människor i framtiden att få en betydligt mer effektiv smärtlindring eftersom läkarna kan titta in i hjärnan och se smärtan.