På den korta tid det tar att koka ett löskokt ägg har sju personer begått självmord någonstans i världen.
Enligt Världshälsoorganisationen WHO tar omkring 800 000 människor om året sitt eget liv. Fler dör därmed av självmord än av krig, terrorattacker och mord tillsammans.
Bland unga människor är självmord faktiskt den näst vanligaste dödsorsaken efter trafikolyckor.
Som tur är har forskarna under de senaste 20 åren lärt sig mycket mer om de sociala och biologiska faktorer som leder fram till detta tragiska beslut, vilket har gett oss en rad nya redskap för att förutsäga självmord.
I framtiden kommer läkarna bara genom att studera ett blodprov, en hjärnskanning eller ett förstorat organ kunna visa om en patient riskerar att ta sitt eget liv och sätta in hjälp i tid.
Depression leder till självmord
När en person begår självmord sker det ofta till följd av en depression eller någon annan form av psykisk ohälsa.
Statistik visar att två tredjedelar av alla som begår självmord i USA är antingen kliniskt deprimerade eller bipolära. Andra studier visar att 20 procent av dem som går igenom livet med en obehandlad klinisk depression till slut begår självmord.
Självmordsfrekvensen är hög i Norden
Var 40:e sekund dör en person för sin egen hand någonstans i världen, och trots att självmordsfrekvensen i Norden nu minskar tar 10–55 personer per 100 000 invånare fortfarande livet av sig varje år.
Den höga risken hos deprimerade personer störtdyker emellertid till 0,14 procent om de får medicinsk behandling i form av exempelvis SSRI-medel, antipsykotiska läkemedel eller ett ångestdämpande preparat i kombination med psykoterapeutiska samtal.
Tyvärr är självmordsbenägna personer ofta mycket svåra för läkarna att upptäcka.
En australisk studie från år 2019 visade att 60 procent av de personer som senare begick självmord hade förnekat att de övervägt att ta sitt liv under månaderna före sin död.
Därför har forskarna länge varit på jakt efter nya verktyg som kan hjälpa dem att göra en bättre förutsägelse av risken.
Hormoner avslöjar självmordsbenägna personer
Ett av de verktyg som forskarna tittar på är mätning av kroppens halt av kortisol. Det kan göras med ett blodprov, men också med något så enkelt som ett salivprov.
Psykologsamtal visar inte alltid om en person är självmordsbenägen. Sextio procent av dem som begår självmord har till exempel förnekat att de övervägt att ta sitt liv under månaderna före sin död.
Kortisol är en signalsubstans och ett av kroppens stresshormoner. Det är normalt att kortisolhalten är hög under kortare perioder, till exempel om vi har mycket att göra på jobbet eller känner oss otrygga i våra sociala relationer. Under coronapandemins nedstängningar registrerade forskare förhöjt kortisol hos socialt isolerade och ensamma personer.
Hormonet insöndras av binjurarna och rör sig runt i blodomloppet tills det tas upp av kroppens celler i bland annat hjärnan.
Tillsammans med adrenalin utgör kortisol en del av vår flykt- och kamprespons, en psykologisk reaktion som förbereder oss på att antingen fly eller stanna kvar och ta upp kampen när vi ställs inför en potentiellt farlig situation. Om hormonet blir kvar i blodomloppet under alltför lång tid riskerar det emellertid att försämra immunförsvaret eller öka risken för hjärt-kärlsjukdom. Dessutom får det oss att må fysisk sämre och gör oss ångestfyllda, och i värsta fall djupt deprimerade.
Stress avslöjar självmordsbenägna personer
Forskarna letar efter biologiska tecken som skulle kunna påvisa ett nära förestående självmordsförsök. Nu har de hittat flera sådana biomarkörer i olika delar av kroppens stressystem.
1. Hormonproduktion stimuleras
Kortikotropinfrisättande hormon (CRH) bildas i hypotalamus i hjärnan. Hos självmordsbenägna personer är halten av CRH särskilt hög och stimulerar insöndring av kortisol. Jämte adrenalin och noradrenalin är kortisol ett av kroppens viktigaste stresshormoner.
2. Binjurarna växer
Personer som har begått självmord har ofta förstorade binjurar, vilket är ett tecken på ökad insöndring av kortisol. Binjurarna är extra förstorade hos personer som begår självmord av våldsam karaktär, till exempel genom att hoppa framför ett tåg.
3. Stresshormon påverkar nerverna
Mängden kortisol i blodet kan vara både för hög och för låg hos personer som har försökt ta sitt liv. Variationen av kortisolhalten påverkar nervernas inbördes kommunikation genom signalsubstansen serotonin, som bland annat används i SSRI-medel.
4. Skadlig inflammation
Stress ger upphov till inflammationstillstånd i kroppen och hämmar mängden seretonin, vilket bland annat påverkar humöret. Eftersom seretonin anses motverka just inflammation sätter stressen i gång en självförstärkande spiral.
5. Hormonfångare begränsas
I kroppens celler finns receptorn NR3C1, som bidrar till att motverka inflammationstillstånd i kroppen. Dessa receptorer kan vara färre hos självmordsbenägna personer, framför allt om de har utsatts för övergrepp i barndomen.
Forskarnas intresse för kortisol beror på en studie från år 2018, i vilken en amerikansk forskargrupp kombinerade resultatet av kortisolprover från 220 yngre kvinnor med frågeformulär om stress i familjen, bland vänner och med studiesituationen.
Frågeformulären gav en indikation om vem som faktiskt hade självmordstankar, och när resultaten jämfördes med kortisolproverna kunde forskarna peka ut vilka av kvinnorna som var självmordsbenägna.
Ett annat ämne som kan avslöja risken för självmord är signalsubstansen serotonin, som överför information mellan nervceller i hjärnan och övriga kroppen.
Serotonin spelar en avgörande roll för bland annat sömnen, matsmältningen, sexlusten och inte minst humöret. Därför har det sedan 1980-talet varit en fast beståndsdel i SSRI-medlet Prozac.
Hjärnan skyndar på depression
Prozac och liknande preparat hämmar den naturliga nedbrytningen av serotonin i kroppen. På så vis blir koncentrationerna högre och patienternas stämningsläge bättre.
En utmaning är dock det faktum att kroppen efter en tid på SSRI-medel minskar antalet av de receptorer i cellerna genom vilka serotoninet verkar. Resultatet är att medlet förlorar sin verkan. När patienten slutar ta pillren blir serotoninhalten för låg, vilket leder till ångest och nedstämdhet.
20 procent av dem som lider av en obehandlad depression begår självmord.
För att ta reda på om serotonin även är i spel vid självmord studerade en grupp under ledning av Maria A. Oquendo, professor i psykiatri vid University of Pennsylvania i USA, serotoninreceptorerna i mellanhjärnan på 100 patienter med svår depression.
Forskarna använde sig av så kallad PET-skanning för att undersöka receptorernas täthet.
Studien visade att patienter med ett högt antal receptorer oftare hade självmordstankar. Dessutom löpte de ökad risk för faktiska självmordsförsök. Femton av de 100 patienterna försökte senare ta sitt liv och två av dem lyckades.
Det finns emellertid fler sätt att avslöja risken för självmord genom att studera hjärnan.
Sex ord avslöjar risken
År 2018 visade en forskargrupp ledd av psykologen Marcel Adam Just vid amerikanska Carnegie Mellon University att vissa ord ger helt olika tankemönster hos självmordsbenägna personer än hos personer som forskarna kallar neurotypiska.
Forskarna lät totalt 34 försökspersoner lägga sig i en fMRI-skanner, som visar hjärnans aktivitet genom att mäta förändringar av blodgenomströmningen. När de låg i skannern skulle de tänka på sex olika ord: ”död”, ”grymhet”, ”problem”, ”sorglös”, ”bra” och ”beröm”.
Hjärnskillnader skvallrar om risken
Hot kräver handling
Orden ”död”, ”grymhet”, ”problem”, ”sorglös”, ”bra” och ”beröm” lästes upp för 17 självmordsbenägna och 17 så kallade neurotypiska personer medan hjärnan fMRI-skannades. Hos de 17 självmordsbenägna personerna registrerades hög hjärnaktivitet i områden kopplade till tankar där handlingar är involverade. Senare kunde en AI-algoritm identifiera 16 av de 17 självmordsbenägna personerna.
Orden fastnar inte
Samma sex ord gav kontrollgruppen med de 17 så kallade neurotypiska personerna en helt annan aktivitetsbild i hjärnan. I deras fall användes huvudsakligen områden som var relaterade till förståelsen av ord och analys. Denna tydliga skillnad kan troligen användas av en artificiell intelligens, som utifrån hjärnskanningar kan identifiera personer som behöver hjälp även om de inte berättar om sin nedstämdhet.
Skanningarna visade att de 17 självmordsbenägna personerna hade hög hjärnaktivitet i områden kopplade till tankar som inbegriper handlingar.
Omvänt var just dessa delar av hjärnan i princip inaktiva hos neurotypiska personer. Med hjälp av en artificiell intelligens kunde forskarna på så vis identifiera självmordsbenägna personer med över 90 procents träffsäkerhet.
Forskarna kan dock inte skanna alla personer för att ta reda på vem som är självmordsbenägen. Lyckligtvis kan befolkningsstudier hjälpa till i det här sammanhanget. Så var fallet med en stor studie som genomfördes på data från 3 177 706 svenskar år 2021.
Hjärnskanningar kan visa om personer löper risk att begå självmord även om de inte berättar att de mår dåligt.
I den visade forskarna, som leddes av psykiatrikern Verity Fox vid University College London, bland annat att självmordsrisken ökar 6,74 gånger hos män och 3,96 gånger hos kvinnor vid posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
PTSD beror i många fall på svår psykisk belastning, till exempel en våldsam upplevelse, och förknippas därför ofta med soldater och krig. Det förekommer dock även hos personer som har utsatts för exempelvis naturkatastrofer eller våldsbrott.
6,74 gånger högre är risken att en man som lider av PTSD begår självmord än en man som inte gör det.
För att komma fram till varför PTSD-drabbade löper högre risk att begå självmord gjorde en forskargrupp ledd av Maggie Taylor Davis, klinisk psykolog vid Yale School of Medicine i USA, ett antal PET-skanningar av deras hjärna.
Skanningarna visade att självmordsbenägna personer med PTSD har en högre andel av en viss typ av glutamatreceptorer i hjärnan, medan antalet glutamatreceptorer är normalt hos både PTSD-drabbade som inte var självmordsbenägna och en neurotypisk kontrollgrupp.
Studien visade inte bara att antalet glutamatreceptorer kan visa vilka PTSD-drabbade som löper risk att begå självmord. Den visar också att läkemedel som får ner andelen av dessa receptorer på sikt kommer att kunna bidra till att behandla PTSD.
Befolkningsstudiernas förmåga att på detta vis lyfta fram grupper med särskilt hög självmordsrisk kan i framtiden göra det enklare för läkare och forskare att både identifiera och behandla självmordsbenägna personer.
Tillsammans med kroppens avslöjande biomarkörer och artificiella intelligensers förmåga att hitta självmordsbenägna personer inger det hopp om att vi ska kunna få ner planetens enorma antal självmord – och inte minst säkerställa att personer som befinner sig i riskzonen får både rätt hjälp och hjälp i rättan tid.