Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Döden är ren kemi

Ett ljussken och en mörk tunnel. Hittills har forskarna förhållit sig skeptiska till näradödenupplevelser, men senare forskning visar att hjärnan badar i signalsubstanser i livets slutskede, vilket förklarar de starka intrycken.

shutterstock & Getty Images

Hjärnkirurgen Robert Spetzler stod inför en svår operation, men han lyckades inte söva den 35-åriga patienten Pam Reynolds på normalt tillvägagångssätt.

Då sänkte han hennes kroppstemperatur till 16 grader och fick därmed hennes hjärta att sluta slå.

Hjärnan fick inte längre något syre från blodet, och efter ett ögonblick visade kurvorna på bildskärmen att patienten var kliniskt död.

Kirurgen genomförde operationen och värmde därefter sakta upp kvinnans kropp; ett skolexempel på hur det ska gå till.

Men när Pam Reynolds vaknade fick den erfarne läkaren en chock.

© shutterstock & Getty Images

Hjärnan badar i ­signalsubstanser

År 2015 studerade en amerikansk forskargrupp vid University of Michigan råttors hjärnor och hjärtan när djuren inte fick något syre. Forskarna konstaterade att hjärnan reagerar på den livshotande situationen genom att insöndra stora mängder av olika signalsubstanser, till exempel dopamin och noradrenalin, i ett tydligt mönster.

Dessa ämnen ger en näradödenupplevelse med en förhöjd grad av uppmärksamhet, lyckokänslor och vackra hallucinationer. Samtidigt tvingar signalsubstanserna hjärtat att stanna efter bara några minuters syrebrist. Forskarna vet ännu inte varför den döende hjärnan försöker få hjärtat att stanna.

  • 1 minut:

    Uppmärksam­heten skärps när halten av noradrenalin i pannloberna blir 30 gånger större.

    Positiva känslor av samhörighet uppstår, eftersom halten av signalsubstansen dopamin i hjärnans pannlober och syncentrum ökar till sju gånger det normala.

    Hjärtat börjar slå långsammare när halten av signalsubstansen GABA i pannloberna och syncentrum blir 20 gånger högre.

  • 2 minutter:

    Hallucinationer framkallas av ämnet serotonin när halten i syncentrum ökar till 20 gånger den ­normala. Serotonin och GABA får hjärtat att stanna.

  • 4 minutter:

    Hjärnan visar ingen aktivitet och hjärtat slår snart sitt sista slag när de många signalsubstanserna uppgår till 40–400 gånger det normala.

Pam Reynolds tycktes ha varit vid medvetande under hela operationen, för hon kunde beskriva den in i minsta detalj.

Hon beskrev det vinande ljudet av verktyget som sågade upp hennes kranium och berättade att hon sedan hade lämnat sin egen kropp genom huvudet.

Efter det befann hon sig under taket, där hon svävade och följde operationen. Hon hörde Robert Spetzler uttrycka sin förvåning över hennes ovanligt små blodådror och hon gav ingående beskrivningar av instrumenten som kirurgen använt under den sju timmar långa operationen.

Hon hade varit synnerligen observant och hennes syn var ovanligt skarp.

Pam Reynolds opererades år 1991 på ett sjukhus i den amerikanska staden Phoenix i Arizona. Hennes berättelse är ett av de bäst dokumenterade fallen av en så kallad näradödenupplevelse.

Tills för några år sedan var de flesta forskare ytterst skeptiska till fenomenet, som de avfärdade som fria fantasier.

Men på senare år har man kartlagt en kemisk kavalkad av signalsubstanser som inte bara förklarar näradödenupplevelser, utan också hur konkreta scener som mystiska ljustunnlar, färgrika landskap och utomkroppsliga upplevelser uppstår.

1. Syrebrist ger tunnelseende

Ögats näthinna är ytterst känslig för syrebrist, som sätter de ljuskänsliga nervändarna ur spel. Vid syrebrist drabbas först näthinnans yttersta ring och därefter de inre delarna. Då skapas bilden av en tunnel som blir smalare och smalare.

© shutterstock & mikkel Juul Jensen

2. Överdos av syre skapar ljussken

Syre är en aggressiv gas som reagerar kraftigt med andra ämnen. Om nerverna i ögat och i hjärnan under en period inte har haft tillgång till syre stimuleras de när patienten vaknar och gasen plötsligt återvänder. Då skickar ögats nerver signaler till syncentrum i hjärnan, som uppfattas som starka ljussken.

Signalsubstanser skärper sinnena

Näradödenupplevelser är starka psykiska upplevelser med ett mystiskt innehåll. De förekommer hos personer som är nära att dö eller som antingen befinner sig i stor fara eller upplever att de gör det.

Fenomenet är vanligast hos patienter som har överlevt ett akut hjärtstillestånd, där patienten varit kliniskt död, så att hjärnan drabbats av syrebrist i flera minuter.

Cirka tio procent av patienterna berättar om en näradödenupplevelse som, i likhet med Pam Reynolds, kännetecknas av en sorts klarsyn med en förhöjd grad av uppmärksamhet.

2015 visade neurologen Jimo Borjigin varför en näradödenupplevelse skärper sinnena. Han framkallade ett liknande tillstånd hos råttor genom att kväva dem med koldioxid.

Råttorna kunde inte berätta om sina upplevelser så i stället förde forskaren, som är verksam vid University of Michigan i USA, in tunna slangar i hjärnan på djuren, allt för att kunna mäta förändringar i hjärnans halt av signalsubstanser.

Experimentet visade att hjärnan insöndrar en fullkomlig störtflod av signalsubstansen noradrenalin när vi befinner oss på gränsen mellan liv och död. Halten i pannloberna stiger till 30 gånger det normala.

Signalsubstansen påverkar vårt medvetande, vår uppmärksamhet och vår vakenhetsgrad. De kraftigt förhöjda halterna av ämnet är därför sannolikt förklaringen till varför patienter som befinner sig på dödens rand ofta har en upplevelse av klarsyn.

© Mikkel Juul Jensen

Forskare försenar döden: 1

Före experimentet sövdes råttorna och fick elektroder inopererade i hjärnan (EEG) och vid hjärtat (EKG), så att organens aktivitet kunde mätas. Hjärnan kommunicerar normalt med hjärtat via vagusnerven. Hälften av råttorna i experimentet fick vagusnerven kapad så att kommunikationen mellan de båda organen bröts.

Forskare försenar döden: 2

Råttorna andades in ren koldioxid, vilket orsakade akut syrebrist. Situationen skapade ett kristillstånd i hjärnan och hjärtat, och forskarna följde organens reaktion med mätinstrument. Råttor med kapad vagusnerv dog hela åtta minuter senare än deras artfränder med intakt vagusnerv.

Forskaren upptäckte också en kraftig ökning av halten av signalsubstansen dopamin i hjärnans pannlober, som var sju gånger högre än normalt. Dopamin ingår i hjärnans belöningssystem, där ämnet normalt insöndras när vi äter, har sex eller gör något annat som är bra för vår överlevnad.

Ökningen kan förklara varför över hälften av alla näradödenupplevelser domineras av positiva känslor som harmoni, samhörighet och lycka.

Forskarna vet inte varför hjärnan översköljs av en våg av signalsubstanser vid dödens inträde. De kan emellertid konstatera att hjärnan insöndrar en lång rad signalsubstanser och att insöndringen sker på ett till synes planerat vis.

Obalans skickar oss ut ur kroppen

Jimo Borjigin är inte ensam om att ha studerat näradödenupplevelser.

Redan år 2002 utförde läkaren Olaf Blanke på universitetssjukhuset i Genève, Schweiz, ett experiment som förklarar varför Pam Reynolds och ungefär en fjärdedel av alla patienter med näradödenupplevelser känner att själen lämnar kroppen.

Han menade att patienternas utomkroppsliga upplevelser kan förklaras med en sorts kortslutning i hjärnan. Olaf Blanke behandlade en patient som led av epilepsi med elektroder som påverkar hjärnans nervsignaler med förhållandevis svag ström.

När han satte elektroderna vid ett visst område längst bak i hjärnan upplevde patienten att hennes kropp sjönk ner i sjukhussängen. När läkaren ökade strömstyrkan upplevde hon i stället att hon blev lättare, svävade upp mot taket och tittade ner på sin egen kropp.

Döden upplevs intensivare än livet

© Getty Images

Döden upplevs intensivare än livet

Näradödenupplevelser är klarare och mer känsloladdade än vanliga minnen. För att lära sig mer om fenomenet intervjuade läkaren Steven Laureys vid Université de Liège i Belgien 21 patienter som varit kliniskt döda.

Patienterna berättade om näradödenupplevelser med ett stort antal sinnesintryck, känslor och klara tankar. Jämfört med vanliga minnen framstår näradödenupplevelser som både betydligt starkare och intensivare. I sin studie kunde Steven Laureys också visa att patienterna inte hade någon anmärkningsvärt stark inlevelseförmåga; personerna i studien upplevde inte vanliga minnen mer intensivt än gemene man.

Steven Laureys kom fram till att näradödenupplevelser är upplevelser som patienter har, men som aldrig inträffar i verkligheten. De är en sorts extremt realistiska hallucinationer som patienterna – till skillnad från andra hallucinationer – inte kan skilja från verkliga upplevelser.

Området i fråga är gyrus angularis, som utgör en del av hjärnans hjässlob. Gyrus angularis ser till att vi är medvetna om vår fysiska placering i rummet.

Om detta lilla område kommer i obalans, till exempel för att nervsignalerna störs av elektroder eller stora mängder signalsubstanser, uppstår en ”kortslutning” som kan ge upphov till en utomkroppslig upplevelse.

Drömliknande hallucinationer

Medan Pam Reynolds låg på operationsbordet med stillastående hjärta och en kropp som var kliniskt död upplevde hon det som många andra patienter också vittnar om.

Hon passerade genom en mörk virvel mot ett starkt ljus. Dessa fenomen har forskare gett vetenskapliga förklaringar till. När hjärtat stannar får kroppen inte längre något nytt syre. I ögats känsliga näthinna gör syrebristen att nervändarna svartnar, en process som börjar i näthinnans ytterkant.

Detta tillstånd ger upphov till ett slags tunnelseende hos patienten. Om hjärtat börjar slå igen kan syrets återkomst kickstarta nervsignalerna, vilket hjärnan uppfattar som kraftiga ljussken.

Fullt så enkelt är det dock inte att förklara näradödenupplevelser med drömliknande hallucinationer. När Pam Reynolds svävade mellan liv och död träffade hon till exempel döda familjemedlemmar som tog hand om henne och serverade drycker.

Kevin Nelson, som är professor i neurologi vid University of Kentucky i USA, tror att näradödenupplevelser av det här slaget uppstår när hjärnan blandar ihop två medvetandetillstånd.

Det ena är vårt vanliga medvetande, medan det andra normalt bara existerar när vi drömmer; under den så kallade REM-sömnen.

REM-sömnen låter hjärnan tänka helt fritt

PET-skanningar visar att hjärnan använder mycket mer energi i drömsömnen än i den djupa sömnen, till och med lika mycket som när vi är vakna. I drömmen kombinerar vi minnen och information på nya sätt som inte lyder under några logiska regler.

Under REM-sömnen är vi medvetna och därför minns vi detaljer av drömmen när vi vaknar. Drömmen är emellertid ett besynnerligt medvetandetillstånd där hjärnan kombinerar gamla minnen, tankar och fantasier.

Kevin Nelson tror att hjärnan i ett livshotande tillstånd kan komma i så stor obalans att den aktiverar fel medvetandetillstånd och att patienten då upplever ett drömliknande förlopp.

46 procent har minnen från döden

I en stor amerikansk och brittisk studie från år 2014 hade elva procent av de överlevande efter ett akut hjärtstillestånd näradödenupplevelser och 46 procent minnen från tiden då de var kliniskt döda.

Ökade kunskaper om hjärnans reaktioner kan på längre sikt bidra till att rädda liv. Jimo Borjigins studier visade att vissa av hjärnans kemiska signaler får hjärtat att stanna.

© shutterstock

Vackra hallucinationer i livets slutskede

En näradödenupplevelse utgörs ofta av positiva känslor och starka synintryck. Det visar två stora studier av hundratals patienter som har överlevt ett hjärtstillestånd. Bland de överlevande berättar nio till tolv procent om näradödenupplevelser, och i en stor andel av patienternas berättelser återkommer vissa scenarier. Drygt hälften överväldigas av ­positiva känslor, medan en tredjedel av patienterna säger sig ha träffat döda bekanta under den tid som deras kroppar befunnit sig på gränsen mellan liv och död.

  • 8%

    Ser en gräns mellean livet och döden

  • 13%

    Ser livet passera revy

  • 23%

    Ser ett kraftigt sken

  • 24%

    Lämnar kroppen

  • 29%

    Upplever ett himmelskt landskap

  • 31%

    Rör sig genom en tunnel

  • 32%

    Träffar avlidna personer

  • 50%

    Är medvetna om att de är döda

  • 56%

    Upplever positiva känslor

Under livets slutskede kommunicerar hjärnan och hjärtat intensivt. Med sin kemiska cocktail får hjärnan hjärtat att sluta slå.

Om läkarna kan blockera denna signalväg kan de eventuellt rädda livet på några av de 90 procent av i dag drabbas av hjärtstillestånd och dör för att läkarna inte hinner sätta i gång hjärtat igen innan hjärnan vållas obotlig skada.

Pam Reynolds näradödenupplevelse fick ett drömliknande slut. Medan Robert Spetzler och operationsteamet avslutade det timslånga kirurgiska ingreppet tog hennes döda familjemedlemmar farväl av hennes själ och hjälpte den varsamt tillbaka in i kroppen innan läkarna förslöt kraniet.

Läs också:

Hjärnan

Hur mycket vet du om din hjärna?

1 minut
Hjärnan

Forskare: Din fria vilja är en illusion

11 minuter
Alzheimers sjukdom
Hjärnan

Forskare avslöjar: Här är de små invånarna i hjärnan, som styr dina tankar

10 minuter

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj