”Bonnie och jag befinner oss i ett rum tillsammans med en orm. Jag blir rädd för den. Bonnie bryr sig inte, utan lyfter upp den i svansen medan jag skriker av rädsla. Hon skrattar åt mig medan ormen slingrar sig runt hennes arm och är nära att bita mig. Jag drar mig undan och blir arg över att hon utsätter mig för en sådan fara.”
Det är nog inte många av oss som har varit med om något liknande i verkligheten, men i drömmarnas värld är upplevelser av rädsla och andra starka känslor inte ovanliga. Den korta berättelsen ovan är en beskrivning av en dröm. Den är hämtad från en drömdagbok, som en brittisk kvinna vid namn Barb Sanders skrev flitigt i under drygt tre årtionden av sitt liv.
Sammanlagt har hon beskrivit 3 694 av sina drömmar, och hennes nattliga upplevelser har utgjort ett viktigt bidrag till ett forskningsprojekt som genomfördes av en grupp brittiska och italienska forskare år 2020. Projektet leddes av datoringenjören Luca Maria Aiello, som då arbetade på Nokia Bell Laboratories i Cambridge i Storbritannien, men som sedan dess har blivit lektor vid IT-universitetet i Köpenhamn.
En dröm om en orm på en väninnas arm kokas i forskarnas nya algoritm ner till centrala ord som ”rädd”, ”skriker”, ”rädsla” och ”fara”.
Tillsammans med sina kollegor kartlade han innehållet i totalt 24 000 drömmar för att försöka förstå vad drömmarna kan säga om våra innersta tankar och känslor och eventuell oro vi känner. I detta syfte använde de sig av en nyutvecklad algoritm, och resultaten tyder på att våra drömmar i hög grad speglar våra vardagsupplevelser, vilket ligger i linje med en nästan 60 år gammal teori om drömmarnas innebörd.
Enligt den så kallade kontinuitetsteorin har vi lugna drömmar efter en trevlig dag med familjen, erotiska drömmar efter en romantisk kväll i sällskap med flickvännen och drömmar fyllda av aggressioner i kölvattnet på en konflikt med en arbetskamrat.
Drömmarnas innebörd har upptagit våra tankar i årtusenden.
Kontinuitetsteorin är emellertid långt ifrån ensam. Andra forskare är övertygade om att drömmarna behövs för att förbättra minnet och hantera obehagliga upplevelser i vardagen. De flesta är dock överens om att vi kan lära oss att styra våra drömmar och kontrollera vad de handlar om.
Vi drömmer närmare två timmar om dygnet
Människor har i alla tider fascinerats av drömmarna, som har tillmätts olika betydelse.
För 4 000 år sedan såg egyptierna drömmar som budskap från gudarna, medan indierna tusen år senare snarare trodde att de var ett uttryck för våra innersta önskningar. Ända sedan dess har filosofer, biologer och psykologer letat efter en djupare innebörd i de i många fall absurda och surrealistiska scener hjärnan spelar upp om nätterna.
Även på ett personligt plan har de flesta av oss nog försökt tyda drömmar och funderat på om de kanske var varsel om framtiden eller uppenbarade hemligheter i det förflutna.
Men trots att vi sover en tredjedel av våra liv och tillbringar uppemot två timmar om dygnet i drömmarnas land, vet forskarna faktiskt ganska lite om varför vi sover och drömmer.
Det råder dock inga tvivel om att båda dessa nattliga tillstånd är oumbärliga för vår hälsa och vårt välbefinnande. Om man i perioder sover för lite byggs gradvis en sömnskuld upp, som vi sedan försöker kompensera för genom att sova längre under de därpå följande nätterna.
Drömfasen utgör en större del av sömnen om du har förhindrats att drömma under de föregående nätterna.
Drömforskningen följer två spår
På senare årtionden har drömforskningen följt två huvudspår. Vissa forskare fokuserar på själva drömmarna och försöker förstå varför de inre bilderna uppstår och om de säger någonting om oss.
Drömmar gör att vi minns nya saker bättre.
Andra forskare har i stället riktat in sig på de processer som äger rum i hjärnan under drömsömnen, vad de innebär för hjärnans funktion och om de kan stärka vår mentala hälsa. Bland de senare finns drömforskaren Tore Nielsen, som har danska rötter, men som är verksam vid Université de Montréal i Kanada.
År 2014 utmanade han 22 försökspersoner med testet Corsi block-tapping. Där ser deltagarna en annan person vidröra några klossar i slumpmässig ordning och ska därefter själva vidröra klossarna i samma ordning.
Testet ställer stora krav på det så kallade procedurminnet, som vi bland annat använder när vi minns rörelser som att cykla eller spela piano.
Efter att ha gjort testet fick personerna sova, medan forskaren analyserade deras sömnfaser. Dagen därpå fick de göra om testet.
Tre sömnfaser leder till drömmarnas land
Du drömmer en femtedel av natten
Under natten går du igenom flera sömncykler, som normalt varar i 90 minuter, och växlar mellan fyra typer av sömn. Drömsömnen, den så kallade REM-sömnen, utgör 20 procent av den totala sömnen.
1. Lätt sömn skapar hallucinationer
Från vaket tillstånd glider du in i den lätta sömnen, N1, som utgör endast cirka fem procent av sömnen. Under denna fas kan du uppleva att du drömmer, men det är i själva verket en särskild typ av hallucinationer, inte riktiga drömmar.
2. Du förlorar medvetandet
Efter cirka tio minuter fortsätter sömnen till fasen N2, då du förlorar medvetandet och musklerna är helt avslappnade. Denna fas, som är viktig för minnet, varar i 10–25 minuter. Den utgör cirka 50 procent av nattsömnen.
3. Hjärnan töms på slaggprodukter
Från N2 glider du ner i djupsömnen, N3 och N4, där du är väldigt svår att väcka. Du tillbringar omkring 25 procent av natten i djupsömn. Denna sömnfas är viktig för att tömma hjärnan på skadliga slaggprodukter.
4. Drömmarna får fritt spelrum
REM-fasens drömsömn utgör cirka 20 procent av nattsömnen. Då är hjärnan nästan lika aktiv som i vaket tillstånd. Däremot är musklerna paralyserade, så du lever inte med fysiskt i drömmarna.
Nu blev vissa av försöksdeltagarna bättre på Corsi block-tapping, och sömnanalyserna visade att just dessa personer hade tillbringat relativt lång tid i REM-fasens drömsömn under natten, vilket tycktes ha förbättrat procedurminnet.
Den mexikanska psykologen Maria Corsi-Cabrera har visat att drömmar kan ha en terapeutisk inverkan på vår mentala hälsa.
Hon har genomfört en studie där försöksdeltagarna fick se en rad skrämmande bilder av mordscener och personer som hotades till livet. Därefter ombads de bedöma sina känslomässiga reaktioner på bilderna.
Dagen efter upprepades försöket, men under den mellanliggande natten väcktes hälften av försöksdeltagarna så fort de började drömma, medan den andra hälften väcktes lika ofta, men vid andra tidpunkter, då de inte drömde.
Drömmar dämpar stress
Resultaten visade att om försökspersonerna hade fått möjlighet att drömma obehindrat på natten så framstod bilderna inte alls som lika skrämmande när de visades igen.
Det är med andra ord drömsömnen, inte vilken sömnfas som helst, som bearbetar upplevelser av stress. Med hjälp av hjärnskanningar kunde forskaren dessutom visa att drömmarna påverkade aktiviteten i flera delar av hjärnan som används vid starka känslomässiga reaktioner.
Drömmarna intar hela hjärnan
Hjärnan försöker få i gång musklerna
Hjärnans motoriska centrum, överst och centralt, styr musklerna. Dessa delar av hjärnan är extra aktiva när vi drömmer. Musklerna är dock förlamade under drömsömnen, så de reagerar inte på hjärnans signaler. Aktiviteten ger emellertid en känsla av rörelse, vilket levandegör drömmarna.
Omdömet och förnuftet sätts ur spel
Under drömsömnen minskar aktiviteten i de delar av hjärnan som styr logiskt tänkande, självkontroll och koncentrationsförmåga. Det rör sig om orbitofrontala cortex och dorsomediala prefontala cortex i pannloberna samt delar av hjässloben. Resultatet är att drömmarna blir förvirrande och ologiska och ständigt byter fokus.
Hjärncentrum sätter fart på känslorna
Ett antal delar av hjärnan, som tillsammans styr våra känslor, är särskilt aktiva under drömfasen. I hjärnans inre delar är det amygdala, hippocampus och talamus och i pannloben rör det sig om främre gördelvindlingen och mediala prefrontalkortex. Aktiviteten fyller drömmarna med känslor som glädje, rädsla och kärlek.
Syncentrum sätter bilder på drömmarna
Våra drömmar är i hög grad visuella upplevelser, fulla av levande bilder. Det beror till stor del på att syncentrum, som sitter i hjärnans nacklober, aktiveras kraftigt under drömsömnen. Syncentrum skapar den medryckande film som vi i drömmarna ser för vår inre syn.
Därmed bidrar drömmarna till att bearbeta negativa känslor, så att vi reagerar mer nyanserat och upplever mindre stress.
Freud fokuserade på sex och aggressioner
Inom drömforskningens andra gren, där man försöker tyda drömmarnas budskap, har den österrikiske läkaren och psykoanalytikern Sigmund Freud varit en förebild sedan 1890-talet.
Freud kartlade förekomsten av symboler i form av föremål, djur, personer och situationer som ofta förekom i våra drömmar och knöt dem till grundläggande mänskliga känslor och behov, främst sex och aggressioner.
Sedan dess har den klassiska drömtydningen till viss grad följt samma spår. Psykologer lägger ofta till återkommande drömscenarier som att flyga, falla eller bli förföljd, som uttryck för en känsla av frihet, kontrollförlust respektive undvikande av ansvar och konfrontationer.
Algoritm bakar ihop alla våra drömmar.
Även i det nya brittiska och italienska försöket att förstå drömmarnas innebörd utgår man från återkommande symboler.
Luca Maria Aiello och hans kollegor har gått igenom de 24 000 nattliga dagboksanteckningarna och letat efter alla ord som på något vis beskriver drömmens inneboende mening.
I Barb Sanders dröm i artikelns inledning har forskarna noterat att den omnämnda Bonnie är en kvinna, att ormen är ett djur, verbet bita är ett uttryck för aggression och orden ”rädd”, ”skriker”, ”rädsla”, ”arg” och ”fara” beskriver negativa känslor, medan ordet ”skrattar” uttrycker en positiv känsla.
Det är ett jättearbete att analysera så många drömmar. Därför har Aiello utvecklat en datoralgoritm som gör allt det tunga arbetet. Algoritmen räknar på förhållandet mellan positiva och negativa ord, hittar tecken på aggressiva eller sexuella känslor och identifierar drömmens huvudpersoner.
Algoritmen delar även upp berättelserna i mindre delar och knyter samman dem i ett träd, där de enskilda orden är dess blad och grenarna symboliserar det sätt på vilket orden förhåller sig till varandra.
Dator analyserar 24 000 drömmar
Datorn matas med drömmar
Forskarna bakom den nya algoritmen har lagt in 24 000 dagboksanteckningar om drömmar i den och lärt algoritmen att identifiera centrala ord och symboler, som till exempel beskriver positiva och negativa känslor eller aggressiva och kärleksfulla handlingar.
Alla drömmar får samma formel
Datorprogrammet bygger upp ett slags träd, så att alla drömmar får samma övergripande struktur. Trädets blad symboliserar centrala ord, medan grenarna visar deras inbördes förhållande och de personer i drömmarna som de berör.
Drömmarna analyseras
Eftersom alla drömmar har strukturerats utifrån samma formel kan datorn jämföra dem och identifiera skillnader och likheter. Den kan till exempel hitta typiska drag hos könen eller hos olika ålders- eller befolkningsgrupper.
På så vis kan datorn förstå vem som gör vad, vilka konsekvenser det får och vem som blir arg eller glad.
Datorn överglänser psykologen
När algoritmen var färdig fick den analysera ett antal drömmar i konkurrens med en erfaren psykolog, som var van vid att tolka drömmar. Resultatet visade att datorn i 75 procent av fallen kom fram till samma resultat som psykologen.
Den är alltså inte perfekt, men med tanke på att algoritmen utför arbetet på en bråkdel av den tid som psykologen behöver öppnar den för möjligheten att analysera och jämföra väsentligt fler drömmar.
Tack vare den stora uppsättningen data kan algoritmen leta efter återkommande mönster i en persons drömmar. Mönstren kan sedan kartläggas genom personens liv.
Dessutom kan forskarna jämföra typiska drömmönster mellan olika personer och på så vis klargöra om det finns skillnader mellan exempelvis mäns och kvinnors drömmar.
Män har aggressiva drömmar
Könet visade sig faktiskt ha stor betydelse för drömmarnas innehåll. Kvinnors drömmar innehöll i genomsnitt fler vänskapliga än aggressiva upplevelser, medan mäns drömmar hade en stor övervikt av aggressiva upplevelser.
Djur förekom oftare i kvinnornas drömmar än i männens, vars drömmar i stället fylldes av ett stort antal overkliga fantasibilder.
Forskarnas algoritm visar att mäns drömmar domineras av negativa känslor och fantasivarelser, medan kvinnor oftare drömmer om vänskapsrelationer och djur.
En av de personer som har berättat för forskarna om många av sina drömmar är Izzy. Från 12 till 25 års ålder beskrev hon 3 172 drömmar, och i dem kunde forskarna urskilja tydliga mönster.
I början av tonåren började negativa känslor och aggressioner ta alltmer plats i hennes drömmar, vilket stämmer bra med att tonåren i många fall präglas av social osäkerhet och oro.
Resultaten visade också att sexuella symboler upptog en allt större del av Izzys drömmar från 14-årsåldern tills hon blev en ung kvinna på 25 år.
Ett nytt verktyg för terapeuter
Aiellos algoritm bekräftar kontinuitetsteorin och stärker därmed uppfattningen att drömmarna speglar våra vakna upplevelser.
Drömmarna kan vara en genväg till vårt undermedvetna.
Det kan kanske låta som en besvikelse om man hade hoppats att drömmarna skulle säga något om vårt förflutna eller vår framtid, men för kognitiva terapeuter och deras patienter är det goda nyheter.
Genom att fråga om patientens drömmar kan terapeuten få en inblick i de tankar och känslor som upptar det undermedvetna och präglar sinnet, men som patienten kanske inte själv är medveten om.
Kunskaper om våra drömmar kan också ha en positiv effekt om vi kan kontrollera dem, vilket omkring 20 procent av oss faktiskt kan i viss mån. Detta fenomen kallas klardrömmar, och med hjälp av olika tekniker kan man faktiskt lära sig att styra sina drömmar.
Under en klardröm är du medveten om att du befinner dig i en dröm, men i stället för att bara vara en passiv åskådare till den kan du ta kontroll över den och bestämma vad som ska ske. Det kan inte bara ge dig roliga nattliga upplevelser, utan också bidra till att förbättra hjärnans funktion.
Med hjälp av hjärnskanningar visade Giulio Tononi vid University of Wisconsin i USA år 2018 att personer som ofta har klardrömmar har starkare och mer aktiva nervförbindelser till andra delar av hjärnan längst fram i hjärnans pannlober.
Hjärnskanningar visar att aktiviteten i hjärnbarken är högre i vaket tillstånd (till vänster) än vid normal drömsömn (i mitten). När vi har så kallade klardrömmar (till höger) ligger aktivitetsgraden i ett mellanläge.
Just dessa nervförbindelser anses vara kopplade till förmågan att reflektera över sina egna tankar. Det har lett till teorier om att klardrömmar speglar en djupare insikt, som gör hjärnan bättre på att lösa vissa uppgifter.
Kombinationen av att förstå våra drömmar och förmågan att själv påverka dem öppnar för enorma möjligheter. Om vi till exempel är medvetna om att vi som Barb Sanders drömmer om hotfulla ormar, framstår upplevelsen som mindre skrämmande. Samtidigt kan vi då föra in handlingen på mer angenäma banor. Med ökad insikt och kontroll kan vi alltså se fram emot nattliga upplevelser som vi i dag bara kan drömma om.