Det är en utbredd myt att vi bara använder ett fåtal av våra hjärnceller. Vi använder faktiskt allihop. Alla hjärncellerna är visserligen inte aktiva vid alla tidpunkter, men det beror på att de har olika uppgifter. Det är inte celler i hjärnan som inte används. Om hjärncellerna låg oanvända där, skulle de förstöras. Att vi bara utnyttjar en del av vår hjärnkapacitet är korrekt bara i det avseendet att kapaciteten hela tiden kan utökas, genom att cellerna bildar nya förgreningar till varandra, och genom att det bildas nya celler. Vår potentiella hjärnkapacitet är alltså i viss mening oändligt stor. I hjärnan finns det två typer av celler: nervcellerna, som också kallas neuron, och gliaceller – från grekiskans glia, som betyder lim. Gliacellernas viktigaste roll är att hjälpa neuronen. Vissa gliaceller skall till exempel öka nervledningshastigheten i neuronen, andra sörjer för att städa upp och reparera, om det uppstår skador på neuronen, medan andra åter guidar neuronen, när de bildar nya förgreningar. Det är neuronen som via de så kallade synapserna utväxlar kemiska signaler och därmed är ansvariga för vårt beteende – från de allra enklaste rörelser till synnerligen komplexa beteendemönster. Neuronen fungerar som signalenheter, när vi tänker, känner och rör på oss. Människans hjärna består av omkring 100 miljarder neuron. Det är dessa nervceller som gör vårt tänkande och beteende så komplext, eftersom det finns så många möjligheter att bilda förbindelser dem emellan.

Använder vi alla våra hjärnceller?
Jag har hört att vi bara använder en liten del av hjärncellerna. Hur stor är vår oanvända kapacitet?