Antalet barn med adhd ökar explosionsartat – lyckligtvis

Tillståndet, som kännetecknas av hyperaktivitet, impulsivitet och koncentrationssvårigheter, har blivit betydligt vanligare på senare årtionden. Förklaringen till det är – åtminstone delvis – att läkarna i dag diagnostiserar barn och vuxna som tidigare inte hade fått diagnosen.

Eftersom tillståndet i många fall medicineras har det samtidigt skett en stor ökning av läkemedelsanvändningen, framför allt av metylfenidat, som bland annat säljs under varumärket Ritalin, bland både barn och vuxna.

Men är den ökade diagnostiseringen och behandlingen bra eller dålig för barnens – och de vuxnas – hälsa? Efter flera års intensiv debatt ger en rad nya studier oss nu svaret. Klargörandet kan bidra till att rädda barn undan ett liv präglat av kriminalitet, missbruk och ekonomiska problem.

366 miljoner människor har adhd

Läkarna delar normalt in adhd i tre typer. Två av dem kännetecknas av antingen hyperaktivitet eller koncentrationssvårigheter, men inte bägge delar. Den sista typen, som ofta kallas adhd-C, är vanligast. Den kännetecknas av båda symptomen samtidigt.

Adhd kan visa sig redan i förskoleåldern, men många diagnostiseras först som tonåringar eller i vuxen ålder. Hos dem som har koncentrationssvårigheter men inte hyperaktivitet – det gäller huvudsakligen flickor – kan symptomen vara svåra att upptäcka, vilket innebär att tillståndet ofta diagnostiseras sent eller inte alls.

Eftersom många barn har adhd-symptom utan att få diagnosen har forskarna svårt att avgöra hur vanligt tillståndet är. En stor studie från år 2021 uppskattade dock att 6,8 procent av världens vuxna befolkning – motsvarande 366 miljoner människor – har adhd.

Bland dem som får diagnosen är omkring 75 procent pojkar eller män. Andelen speglar dock troligen inte den verkliga fördelningen mellan könen. Flera studier tyder på att adhd är mer jämnt fördelat mellan pojkar och flickor, men att pojkars symptom i många fall är mer iögonfallande och att lärare och föräldrar därför är mer benägna att upptäcka tillståndet hos pojkar.

Diagnoser löper amok

Detaljerna om tillståndets verkliga utbredning må vara osäkra, men forskarna vet att antalet adhd-diagnoser ökar i många delar av världen. En studie från år 2018 visade till exempel att andelen barn med adhd-diagnos i USA ökade från 6,1 till 10,2 procent mellan åren 1997 och 2016.

Samtidigt har användningen av läkemedel mot adhd ökat kraftigt. I exempelvis Danmark tiodubblades användningen av Ritalin mellan åren 2000 och 2009.

En delförklaring till ökningen är troligen att föräldrar, lärare och läkare har blivit mer uppmärksamma på symptomen, men vissa forskare tror också att det föreligger en verklig ökning av antalet barn som uppvisar dessa symptom.

En teori är att användningen av smartmobiler, surfplattor och datorer ökar risken för att utveckla adhd. En kanadensisk studie från år 2019 visade exempelvis att det bland barn som tillbringade mer än två timmar om dagen framför en bildskärm var 7,7 gånger mer sannolikt att de skulle uppfylla de diagnostiska kriterierna för adhd än barn som tillbringade mindre än en halvtimme framför en skärm.

Kritiker av teorin påpekar dock att sambandet kan vara det motsatta, det vill säga att barn med adhd tillbringar mer tid framför bildskärmar än andra barn för att det lindrar deras symptom.

En dansk studie från år 2019 tyder i stället på att pesticider spelar en viktig roll. Studien inleddes redan när barnen låg i mammans mage, då forskarna mätte halten av tre olika pesticider i mammans urin. När barnen växte upp testade forskarna för adhd.

Resultaten visade att risken för att utveckla tillståndet var nästan dubbelt så hög hos de barn vars mamma under graviditeten hade höga halter av pesticiderna 3-PBA eller trans-DCCA i urinen som hos de barn vars mamma uppvisade bara låga halter av ämnena.

Adhd-barn befinner sig i limbo

Kopplingen mellan pesticider och adhd är troligen att pesticiderna påverkar hjärnans utveckling. Flera studier visar åtminstone att adhd-hjärnor skiljer sig från andra hjärnor på flera sätt.

Skillnaden ligger främst i det sätt på vilket hjärnan växlar mellan olika nätverk av nervceller. Ett nätverk, det så kallade tomgångsnätverket, förbinder ett antal områden i hjärnan som arbetar för högtryck när vi inte fokuserar på något särskilt, utan bara låter tankarna vandra.

När vi sedan fokuserar på en uppgift växlar hjärnan över till ett annat nätverk, uppmärksamhetsnätverket. Det gör det möjligt att rikta uppmärksamheten mot exempelvis en skoluppgift eller något som läraren säger. Det är just denna övergång som adhd-hjärnor hanterar sämre.

I en studie från år 2018 gjorde den amerikanske forskaren Vinod Menon hjärnskanningar på 140 skolbarn, av vilka hälften hade adhd. Barnen skannades först medan de bara satt och dagdrömde och sedan när de löste en tydligt avgränsad uppgift.

Skanningarna visade att de friska barnen enkelt växlade mellan tomgångs- och uppmärksamhetsnätverket. Barnen med adhd fick däremot problem. Deras tomgångsnätverk stängdes inte av helt och uppmärksamhetsnätverket aktiverades inte fullt ut.

Dessa barn befinner sig med andra ord i ett limbo mellan uppmärksamhet och en ström av tankar. Kanske är det därför många personer med adhd känner att det är full aktivitet i huvudet vid alla tidpunkter på dygnet eller att de hela tiden har ett pågående störande inre samtal.

Symptom som förstör liv

Hjärnans svårigheter hos personer med adhd är osynliga för omvärlden. Många upplever därför en viss misstro inför deras svårigheter. I en dansk studie svarade 77 procent av vuxna med adhd att det fanns personer i deras umgängeskrets som tvivlade på om adhd verkligen är en funktionsnedsättning.

På det hela taget menar många att den ökade uppmärksamheten på adhd och det ökade antalet diagnoserna har spårat ur. Vissa betraktar adhd-symptom som personlighetsdrag snarare än som en psykisk funktionsnedsättning, medan andra tror att många barn tar skada av att få en diagnos och medicinering när deras beteende i stället skulle kunna hanteras på ett mer traditionellt sätt.

Denna diskussion har länge grundats på spekulationer, men omfattande vetenskapliga studier börjar nu ge tydligare svar.

En stor genomgång av forskningen på området lyfte år 2021 fram en rad fördelar och nackdelar med diagnos och behandling. I många fall ger diagnosen personen en uppskattad förståelse för sina symptom, bättre självförtroende samt mindre skuldkänslor och vrede. Å andra sidan känner vissa att diagnosen är förknippad med en känsla av hopplöshet eller fördomar hos omgivningen.

Diagnos och medicinsk behandling är enligt genomgången inte alltid till hjälp i milda fall av adhd. Då kan nackdelarna överväga fördelarna. Forskningen på detta område är dock fortfarande begränsad. En del av ökningen av antalet diagnoser beror på diagnostisering av relativt milda fall, och forskarna rekommenderar att läkarna är mer försiktiga med det.

Genomgången befäster dock att medicinsk behandling är en stor fördel för personer med allvarligare symptom. Utan behandling kan de nämligen vara förödande.

En del studier visar till exempel att vuxna med adhd löper flera gånger högre risk att bli arbetslösa än andra människor. Deras chans att genomföra en högre utbildning är sju gånger mindre och enligt en dansk studie tjänar en person med adhd 114 000 kronor mindre om året än befolkningen i stort.

Personer med adhd löper dessutom tolv gånger högre risk att dömas för personfarlig kriminalitet och tolv gånger högre risk att straffas för rattonykterhet, vilket bland annat beror på att de omkring dubbelt så ofta missbrukar alkohol, hasch eller andra droger.

Medicinsk behandling minskar risken för mycket av detta.

Adhd kan raderas från generna

Adhd är med andra ord inte något harmlöst tillstånd, och den ökade diagnostiseringen och behandlingen av adhd innebär troligen att många barn och vuxna får ett bättre liv än de annars hade haft. Forskarna fokuserar därför inte på om adhd är en verklig funktionsnedsättning eller inte, utan på hur tillståndet kan hanteras och behandlas på bästa sätt.

I vissa fall behövs inga läkemedel. Olika typer av pedagogik eller rådgivning kan exempelvis hjälpa mot symptom som inlärnings- och beteendesvårigheter. Medicinsk behandling är dock det effektivaste verktyget när det gäller kärnsymptomen.

Omkring 70 procent av vuxna personer med adhd har god effekt av medicinsk behandling, och för de flesta är det läkemedel som fungerar bäst metylfenidat, som bland annat säljs under varumärket Ritalin.

Ritalin rättar till ett underskott av signalsubstansen dopamin i kontaktytan mellan hjärnans nervceller. Därmed förbättrar läkemedlet troligen kommunikationen mellan hjärnans olika nätverk.

Ritalin och andra preparat har visserligen god effekt, men de är också förknippade med biverkningar och behöver i de flesta fall tas flera gånger om dagen. Därför försöker forskarna hitta nya sätt att behandla adhd. De har bland annat blicken fäst på generna.

Generna utgör omkring 80 procent av risken för att utveckla adhd, och forskare har identifierat en handfull gener som bidrar till tillståndet. Uppfattningen har hittills varit att varje enskild gen bara bidrar med lite grand, vilket innebär att en behandling riktad mot en viss gen inte skulle vara särskilt effektiv.

Detta ställer emellertid en upptäckt från år 2021 på ända.

Den israeliske läkaren Ohad Birk studerade genen CDH2, som är förknippad med adhd. För att ta reda på hur stor inverkan genen har på utvecklingen av tillståndet skapade han med hjälp av tekniken CRISPR genmodifierade möss med samma variant av CDH2 som personer med adhd har.

Den lilla genetiska förändringen gjorde i ett slag mössen avsevärt mer hyperaktiva. Försöket visar därmed att en liten förändring i CDH2 kan aktivera adhd. Därför bör det rimligen också gå att göra motsatsen.

Framtidens adhd-behandling kan alltså komma att bestå av en enkel injektion som förändrar generna och permanent avlägsnar tillståndet.