Varför blir man färgblind?
Är färgblindhet ett fel i ögonen, eller är det hjärnan som inte kan förstå signalen? Och varför drabbas oftast män?
Att vi kan se färger beror på att vi i ögonen har tre sorters tappar, som registrerar ljus med olika våglängder motsvarande röd, grön och blå – de tre grundfärgerna. Om någon av tapparna inte fungerar ordentligt, är det svårt att skilja mellan olika färger.
Vanligast är att antingen de röda eller de gröna tapparna är defekta, vilket gör att man har svårt att se skillnad på rött och grönt. I ovanliga fall fungerar tapparna inte alls, och då kan man endast urskilja olika nyanser av grått. Färgblindhet är genetiskt betingad, så när man ärver en gen för sjukdomen, saknar tapparna det pigment som skall registrera färgen, och intrycket skickas aldrig till hjärnan.
Att färgblindhet har genetiska orsaker förklarar även varför män drabbas oftare än kvinnor (cirka 7 procent mot 0,5 procent). Genen för färgblindhet sitter nämligen på X-kromosomen, men eftersom den är recessiv, måste en kvinna ha genen på båda sina X-kromosomer för att hon skall bli färgblind.
Det innebär att hon måste ha både en pappa och en mamma som antingen själva är färgblinda eller som är bärare av genen. Män har däremot endast en X-kromosom och blir därför färgblinda, när endast en kromosom har genen.