Det kan kanske verka meningslöst att återskapa ett två miljarder år gammalt enzym, när livet på jorden för länge sedan har gått vidare och inte längre behöver det.
Men så resonerar lyckligtvis inte en forskargrupp bestående av bland andra molekylärbiologer vid Leipzigs universitet.
De har nämligen ambitionen att bli klokare på enzymer av alla varianter genom att studera deras urgamla föregångare – bland annat för att kunna bidra till genombrott inom medicinens område.
Därför har forskarna rekonstruerat enzymet RNA-polymeras genom att kartlägga utvecklingen av bakteriella enzymer.
Det framgår av en artikel som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Molecular Biology and Evolution.
RNA-polymeras är ett enzym som bland annat bidrar till att bilda makromolekylen RNA, som finns i så gott som alla levande celler.
En viktig del som ingår i cellernas totala maskineri och som en sorts transportör av genetisk information i kroppen.
Moderna enzymer tar pauser
Rekonstruktionen av det urgamla enzymet gjorde det möjligt för forskargruppen att jämföra dess egenskaper med moderna bakteriella enzymer.
Och då fick forskarna svar på något de länge har grubblat över – varför moderna RNA-polymerier har en tendens att avbryta sin aktivitet med jämna mellanrum.
För till skillnad från sina förfäder arbetar moderna enzymer alltså inte kontinuerligt, utan tar pauser då och då, medan de bygger RNA.
Genom att jämföra dessa pauser med frånvaron av pauser i det rekonstruerade enzymet kunde forskarna se att de moderna enzymerna gjorde färre fel och därmed var väsentligt snabbare, vilket betraktas som en klar evolutionär fördel.
"Upptäckten överraskade oss mycket. Vi har arbetat med frågan i 20 år och nu kan vi äntligen besvara den", förklarar Mario Mörl, professor i biokemi vid Leipzigs universitet.