Dna avslöjar: Danskar och norrmän är mest vikingar

Ny genforskning avslöjar ur vikingarna färdats och dna-spåren i deras efterföljare. Danska vikingagener spreds, svenskar blandade gener med omvärlden och dagens norrmän är proppfulla med vikinga-dna.

Ny genforskning avslöjar ur vikingarna färdats och dna-spåren i deras efterföljare. Danska vikingagener spreds, svenskar blandade gener med omvärlden och dagens norrmän är proppfulla med vikinga-dna.

Shutterstock

Hittills har berättelsen om Nordens vikingar och deras räder grundats på arkeologiska fynd, skriftliga källor och en stor del fria tolkningar.

Nu skriver skelett in helt nya kapitel i historien. Skelettens dna har kartlagts i den hittills största studien av genom från vikingatiden, vilka visar genernas flöde in i och ut ur Skandinavien under vikingatiden från år 750 till 1050.

Skeletten kommer från fyndplatser i hela Europa, exempelvis en massgrav i södra England.

© Dorset County Council/Oxford Archaeology

Kartläggningen avlivar myter och ritar ett släktträd för vikingarna, som både har ett väl utspritt rotsystem samt förgreningar som sträcker sig fram i dag.

Studien publicerades nyligen i Nature av en internationell grupp forskare ledd av den danske professorn och dna-forskaren Eske Willerslev.

Följ genspåren från vikingatiden:

Myten om den unika vikingen punkteras

Det drygt fyra år långa forskningsprojektet utgör den hittills största studien av vikingatidens dna, och banar väg för en helt ny förståelse av vikingarnas migrationsrutter och förbindelser med omvärlden.

Studien slår fast fem fakta med säkerhet:

  • 1. Vikingar var inte en särskild ras utan genetiskt inflytande från andra platser än Skandinavien.
  • 2. Befolkningarna i varje skandinaviskt land hade var sin genetiska sammansättning redan för 1000 år sedan.
  • 3. Svenska vikingar drog österut, norrmännen seglade mot nordväst till Grönland, Irland och Island, och danska vikingar härjade i England, precis som man trott hittills. Studien nyanserar dock även bilden med genetiska spår efter svenska vikingar i de västra områdena av Europa samt efter danska vikingar i öst.
  • 4. Främmande gener strömmade in söderifrån i Danmark och östra Sverige innan vikingatiden började, och spred sig därifrån till resten av Skandinavien.
  • 5. Under själva vikingatiden kom finska och baltiska gener till Gotland, brittiska gener kom till västra Skandinavien, och sydeuropeiska gener letade sig fram till Danmark och Sydvästsverige.

Vikingarna var alltså inte någon homogen, etnisk grupp med gemensam dna, utan ett paraplybegrepp för flera genetiskt åtskilda befolkningsgrupper.

Migrationsspåren går åt båda hållen och syns än i dag: De genetiska spåren från vikingatidens italienare syns exempelvis i 3–10 procent av dagens skandinaver, och spår efter danska respektive norska vikingar finns i cirka 4 procent av dagens britter.

Skelettfynd från bronsåldern till medeltiden i hela Europa ingick i kartläggningen av genernas resa under vikingatiden.

© Margaryan et al.

442 skelett avslöjade vikingatidens genpool

Genetiker hämtade ut dna ur ben från 442 skelett från vikingatiden, som därefter jämfördes med varandra och med knappt 4000 nu levande personer.

Människans kompletta dna-kod – genomet – innehåller miljontals punkter som kan variera. Personer från samma etniska grupp har vanligtvis samma varianter.

Jämförelserna visade att de skandinaviska ländernas vikingar hade var sin genetisk sammansättning och att gener söder- och österifrån strömmade in i regionen under samma tid. Samtidigt visade studien vart de olika ländernas vikingar främst reste och spred sitt dna.