Den hittills största kartläggningen av vikingagenom har hjälpt förståelsen för hur Skandinaviens dåvarande befolkning påverkades av gener utifrån – och hur vikingarnas dna satte spår i eftervärlden.
Men vikingarnas genetiska arv sken även igenom på oväntade ställen.
1. Vikingarnas risk att drabbas av schizofreni var högre än i dag
Forskargruppen med Eske Willerslev i spetsen upptäckte förekomsten av gener kopplade till schizofreni, som var vanligare bland vikingar än hos 2000 nu levande danskar.
Om skillnaden har orsakats av evolution under den mellanliggande perioden eller etnicitetsskillnader i de två undersökta grupperna vet man inte.
Resultatet var dessutom förknippat med viss osäkerhet, så forskarna kan därför inte konkludera att alla vikingar löpte högre risk att bli schizofrena.
2. Vikingar hade både mjöd- och mjölksinne!
Förmågan att dricka mjölk efter barnstadiet hade kodats in i skandinaviskt dna under vikingatiden i form av den så kallade laktasgenen. Den säkrar produktionen av de enzymer som bryter ned laktos i kroppen.
En analys av genen visade att vikingarna hade en tolerans för laktos, som påminner om dagens skandinavers.
De mjölkvänliga mutationerna i genen ser ut att ha blivit vanlig redan under järnåldern, och skandinaverna har eventuellt fått dem från balterna.
3. Vikingar hade troligtvis mörkare hår
Vikingarnas fladdrande, ljusa lockar eller röda skägg kan vara en myt. Studien visar att det förekom stor variation mellan vikingarna.
Generna för ögon-, hud- och hårfärg liknar till stor del dagens skandinavers, men små genetiska skillnader pekar på en lite högre förekomst av mörkt hår hos vikingarna jämfört med nu levande skandinaver. Gener kopplade till högre längd var också vanligare.
Studien visar samtidigt att gener kopplade till pigmentering har förändrats drastiskt under det senaste årtusendet. Därmed tyder studien på att européernas utseende mycket väl har kunnat utvecklats sedan de första människorna satte en fot i Europa för 50 000 år sedan, vilket vissa evolutionsteorier har betvivlat.
Skelettfynd från bronsåldern till medeltiden i hela Europa ingick i kartläggningen av genernas resa under vikingatiden.
442 skelett avslöjade vikingatidens genpool
Genetiker hämtade ut dna ur ben från 442 skelett från vikingatiden, som därefter jämfördes med varandra och med knappt 4000 nu levande personer.
Människans kompletta dna-kod – genomet – innehåller miljontals punkter som kan variera. Personer från samma etniska grupp har vanligtvis samma varianter.
Jämförelserna visade att de skandinaviska ländernas vikingar hade var sin genetisk sammansättning och att gener söder- och österifrån strömmade in i regionen under samma tid. Samtidigt visade studien vart de olika ländernas vikingar främst reste och spred sitt dna.