Giftig mixtur skulle rädda kvinna från mörka krafter
En av gravarna tillhör en kvinna som till forskarnas förundran hade begravts med en fin sidenhatt, en lie över halsen och ett hänglås på stortån.
Enligt forskarna antyder sidenhatten att det var en kvinna med hög social status, samtidigt som lien hade placerats "så att den döda – om hon försöka resa sig – skulle bli halshuggen", förklarar Poliński.
Hänglåset skulle enligt dåtidens vidskepelse låsa fast kvinnan vid döden, så att hon inte kunde resa sig och hemsöka de levande.
I den döda kvinnans käke hittade forskarna även spår av guld, koppar och kaliumpermanganat. Kvinnan har sannolikt tvingats att dricka en speciell mixtur för att bota henne från det djävulska tillstånd hon – i sina landsmäns ögon – befann sig i.
I dag används kaliumpermanganat, som är kraftigt oxiderande, till att behandla hudsjukdomar och eksem, men en dos på tio gram av det kemiska saltet är dödlig för en vuxen människa.
Forskarna kan dock inte avgöra om den giftiga cocktailen orsakade hennes död. Men spåren på hennes käke visar att det som blev henne död har gjort byinvånarna skräckslagna.
Epidemier spred skräck för de döda
Arkeologerna kan inte heller med säkerhet avgöra varför de döda avslutade sina dagar i omarkerade gravar på en provisorisk kyrkogård.
Huruvida det var deras liv eller död som dömde dem till ett efterliv i glömska går ännu inte att uttyda av deras jordiska rester.
Några av dem kan ha varit självmördare som därmed nedkallade förbannelser över sina själar och andra kan ha levt hela sina liv i utanförskap av en uppsjö av olika anledningar.
Gravarna kan också ha skändats, eftersom de döda tillhörde de första som dog under en epidemi. När epidemier som pest och kolera härjade grävde den tidens samhällen ibland upp de döda i jakten på det primära fallet.
"Om ett lik fortfarande var "i gott skick" ett par veckor eller månader efter begravningen grävdes den döda – som förmodades vara den första sjukdomsbäraren – upp, halshöggs, lemlästades och begravdes igen med ansiktet nedåt för att skyddas från fler dödsfall", förklarar Dr. Lesley Gregoricka, antropolog vid South Alabamas universitet, till New York Times.
På 1600-talet lade de räddhågade människorna ibland även ned symboler som lien och hänglåset i graven för att låsa fast den fördömda och sjukdomen i graven.
Forskarna fortsätter att gräva ut och analysera de makabra gravarna i förhoppningen om att de döda ska avslöja mer om 1600-talets vidskeplighet och hur samhällets mest utsatta individer behandlades.