Forskare avslöjar: Ofödda bebisar använder "girig" gen till att få mer mat från sina mammor
Det utspelas en regelrätt strid om födan mellan mamma och barn under en graviditet.
En speciell gen, som ärvs från pappan, spelar uppenbarligen en viktig roll i ofödda bebisars strävan att få så mycket mat som möjligt under graviditeten.
En näringsmässig dragkamp.
Så har du knappast hört någon beskriva en graviditet tidigare.
Men icke desto mindre är det de ord forskare från Cambridges universitet använder för att beskriva den kamp om föda som utspelas mellan mamma och barn under en graviditet.
Enligt forskarna använder foster nämligen en kopia av en gen de har ärvt från sina fäder – känd som IGF2-genen – till att tvinga sina mödrar att frisätta fler näringsämnen under graviditeten.
IGF2-genen är en del av det som forskarna kallar bebisens "fjärrstyrningssystem" – och det hjälper till att bestämma hur näringsämnena fördelas mellan barn och mamma.
Enligt Amanda Sferruzzi-Perri, som är en av forskarna bakom studien, är resultaten "det första direkta beviset på att en gen, som är nedärvd från pappan, skickar signaler till mamman om att omdirigera näringsämnen till fostret".
För medan mammans kropp instinktivt är inkodad att ge barnet näring, så att det överlever, behöver hennes egen kropp också glukos och fettämnen för att kunna föda barnet – och senare amma och eventuellt reproducera igen.
Gener, som ärvs av pappan, kommer däremot att prioritera fostrets tillväxt på bekostnad av mammans, förklarar forskarna, som därför betecknar gener från fadern som "giriga".
Testat på möss
För att ta reda på hur IGF2-genen specifikt påverkar fördelningen av näringsämnen mellan mamma och foster, valde forskarna att titta närmare på en grupp dräktiga möss.
Det framgår av deras studie, som har publicerats i tidskriften Cell Metabolism.
På bilden syns signalcellerna (grönt, reds. anm.) i musens moderkaka, som är avgörande för tillförseln av näring till fostret.
Forskarna ändrade signalcellerna i mössens moderkakor, som talar om för mamman att hon ska tilldela näringsämnen till sina foster genom att "stänga av" funktionen hos IGF2-genen från pappan.
Genen liknar hormonet insulin, som ansvarar för att bilda och kontrollera glukosnivån i vårt omlopp – och det främjar fostrets tillväxt och spelar en viktig roll i utvecklingen av fostervävnad, som bland annat moderkakan, levern och hjärnan.
Resultatet av att förändra signalcellerna blev enligt forskarna att mamman inte gjorde tillräckliga mängder glukos och fettämnen tillgängliga.
"Dessa näringsämnen når därför fostret i otillräckliga mängder, så att fostret inte växer som det ska", förklarar den ledande forskaren bakom studien, Jorge Lopez-Tello, i ett pressmeddelande.
Barn med defekter i IGF2-genen kan antingen vara förvuxna eller ha hämmad tillväxt efter födseln.
Men enligt forskarna har man inte tidigare vetat att en del av genens roll är att reglera signaler till mamman om att tilldela näringsämnen till det ofödda barnet.