Tänk dig en värld där föräldrar kan använda avancerad dna-teknik för att skaffa barn med lägsta möjliga risk för allt från autism, bipolär sjukdom, diabetes, cancer och hjärtsjukdom.
Det låter kanske som ren fantasi, men faktum är att det går att göra redan i dag. Alltfler privata företag erbjuder nämligen artificiell befruktning i kombination med omfattande genetisk analys, som låter föräldrar välja sitt barn efter att ha fått detaljerad information om dess arvsmassa.
Några som har använt sig av denna möjlighet är det amerikanska paret Simone och Malcolm Collins, som själva kallar sig pronatalister.
De ingår i en rörelse – dit även Teslagrundaren och tiobarnspappan Elon Musk hör – som förespråkar högre nativitet och större familjer för att motverka sjunkande födelsetal.
Rörelsen är kontroversiell. Hos många väcker den minnen av strömningar som vann framsteg i bland annat Nazityskland.
Där förespråkade den nazistiska regimen rashygienisk politik i syfte att främja födslar av ariska barn och begränsa förekomsten av exempelvis judar och funktionsvarierade personer.
Kritiker påpekar att pronatalister med sin vision om att höja mänsklighetens ”kvalitet” utgör en återkomst av den rasistiska ideologi som bygger på en föreställning om att vissa människor och särskilda genetiska egenskaper är mer värda än andra.
Den kopplingen avvisar paret Collins kategoriskt. De är varken intresserade av rasrenhet eller felfria människor, menar de: ”Vi tror inte att mänskligheten kan göras perfekt. Vi vill bara ge våra barn så bra förutsättningar som möjligt för att lyckas i livet”, har Simone Collins sagt till The Telegraph.
Parets mål är att skaffa mellan sju och 13 barn. För närvarande har de tre, som alla har kommit till genom artificiell befruktning.
Hör Simone Collins berätta om parets ideologi och deras urval av sina barn.
Den befruktningsprocess som paret har gått igenom skiljer sig väsentligt från gängse behandlingar.
Efter det att Simone Collins ägg befruktats av Malcolm Collins spermier och odlats i laboratoriemiljö analyserades nämligen de embryon som bildades noga av laboranter genom så kallad polygen embryonal testning.
I processen identifierar laboranterna genetiska varianter och riskfaktorer hos de olika embryona, varefter paret kan välja vilket befruktat ägg de vill sätta in i kvinnans livmoder.
Vissa kritiker oroas över utvecklingen och påpekar att man ännu inte känner till de potentiella riskerna med att välja ut barn genom embryonal testning, men Simone och Malcom är betydligt lugnare.
De har till och med gått ett steg längre i urvalet av sina barn, för trots att det privata företaget som genomförde parets embryonala testning inte erbjuder data som exempelvis förutsäger barnens intelligens, laddade paret Collins ner rådata från testerna och exporterade dem till en webbplats som analyserar dna från vuxna individer.
På så vis fick de förutom sina embryons hälsoprofiler tillgång till förutsägelser om en lång rad andra egenskaper, till exempel embryonas förmodade förmåga att hantera stress.
”Det viktigaste för oss var mental hälsa och prestationsförmåga”, säger Simone Collins till Bloomberg.
”Vi har mycket större tillit till exempelvis tidig spårning och behandling av cancer än till möjligheterna att hantera saker som hjärndimma (ett diffust psykiskt tillstånd, red.) och depression.”