Hamstrende damer slås om toiletpapir

Din panik är en fornlämning

Hjärtat bankar och du känner rädslan sprida sig i kroppen. Kanske är du rädd att du ska dö. Många människor upplever panikkänslor. Reaktionen är i dag en opraktisk lämning från forntiden, men en gång i tiden var den fullt rimlig.

Hjärtat bankar och du känner rädslan sprida sig i kroppen. Kanske är du rädd att du ska dö. Många människor upplever panikkänslor. Reaktionen är i dag en opraktisk lämning från forntiden, men en gång i tiden var den fullt rimlig.

Shutterstock

När världen på våren 2020 stängde ner på grund av coronapandemin skyndade vi likt vilda horder till snabbköpen och tömde hyllorna på allt från livsmedel till toalettpapper.

Hyllorna i affärerna fylldes sedan på igen och vi blev bättre på att inte hamstra, men det illustrerade vad som händer när en befolkning grips av panik.

Ur evolutionärt perspektiv är panik en av de mest svårbegripliga av alla känslor som människor och andra djur upplever.

Jill Byrnit

Jill Byrnit är författare och medförfattare till flera läroböcker och vetenskapliga artiklar om sociala relationer mellan människor och andra primater.

© Linda Kastrup/Ritzau Scanpix

Vi kan uppleva känslor som är angenäma, lustfyllda, upprörande eller direkt obehagliga, men alla fyller en funktion och ska motivera oss till att agera – eller låta bli att göra en viss sak. Känslorna är och har alltid varit ett evolutionärt svar på utmaningar som våra förfäder ställdes inför.

Utan rädsla dör arten ut

Rädsla är den viktigaste undvikande känsla vi har. Panik, som är rädsla i sin yttersta form, uppstår när man inte kan komma undan från det man är rädd för. En levande varelse som inte känner rädsla skulle närma sig farliga individer eller situationer och inte överleva särskilt länge. Därför förekommer rädsla, såvitt vi vet, i en eller annan form hos praktiskt taget alla djurarter. Samtliga insekter reagerar med rädsla, medan en manet kanske är ett sällsynt exempel på ett djur som faktiskt inte gör det.

Rädsla kan vara medfödd och skydda mot rovdjur eller faror utifrån, men den kan också vara förvärvad, som när man bränner sig på en varm spisplatta och sedan är rädd för att närma sig spisplattor igen. Eftersom rädsla i grunden handlar om överlevnad finns det många tankeväckande och irrationella varianter i dag.

Låt oss ta fobier, det vill säga artspecifik, medfödd skräck för föremål eller situationer.

Det kan till exempel handla om skräck för spindlar (arachnofobi) eller skräck för trånga utrymmen (klaustrofobi). Spindeln är faktiskt det av alla djur vi är mest rädda för. En spindel på vägen kan få många människor att gå omvägar, men det vore betydligt mer rimligt med fobi för trafikolyckor, sjukdomar eller partikelföroreningar.

Betydligt fler människor dör nämligen av de tre sistnämnda orsakerna. Vår urmänniskoskräck är dock inställd på spindlar, trots att de i de flesta fall inte är alls farliga – och det är extremt svårt att ändra på den saken.

Rädsla är svår att bli av med

Grundläggande inlärningspsykologi visar att artspecifika, medfödda fobier – till skillnad från rädsla, som uppstår vid negativa upplevelser – inte kräver någon typ av negativa upplevelser för att uppstå, inte kan pratas bort och på det hela taget är mycket svåra att få att försvinna, oavsett om vi låter oss exponeras för upplevelsen.

Känslor har uppstått som ett svar på en verklighet som har funnits i vårt evolutionära förflutna, inte i nutiden.

Panik är rädsla i sin yttersta form. Jill Byrnit

I egenskap av smittbärare har spindlar en gång i tiden varit ett verkligt problem för mänskligheten. Även om de fortfarande utgör ett hot i vissa av planetens varmare länder, utgör de inte längre något hot mot artens överlevnad. Rädsla för spindlar har varit en evolutionär selektionsparameter, och eftersom det bara är förargligt, inte direkt skadligt att vara rädd för spindlar har det inte funnits någon evolutionär fördel med att selektera bort rädslan.

Panik är rädsla i sin yttersta form. Medan rädsla är den starkaste undvikande känslan som ska få oss att undvika något, är panik en typ av rädsla där man inte kan komma undan det som behöver undvikas.

Rädsla är en av evolutionens viktigaste känslor. Individer som inte känner rädsla utsätter sig för så farliga situationer att djurarten med tiden riskerar att försvinna. Rädsla förekommer emellertid i flera varianter bland djuren, beroende på vilken art det rör sig om. Man måste skilja mellan rädsla, fobi och ångest.

© Shutterstock

Rädsla försätter oss i larmberedskap

Djur som ekorrar och markattor är så skickliga kommunikatörer att de varnar på olika sätt för olika slags rovdjur. När en markatta blir rädd för ett flygande rovdjur pressar den sig mot marken. När den hör ett rovdjur på marken springer den iväg och gömmer sig bakom en buske.

© Shutterstock

Spindlar väcker fobier

En fobi är en mycket stark rädsla som inte nödvändigtvis är grundad i en nutida fara. Flera djur utvecklar till och med artspecifika fobier. Många människor reagerar exempelvis fobiskt på små insekter och spindlar, medan kattdjur är rädda för ormliknande föremål.

Edvard Munchs maleri Skriget
© Shutterstock

Ångesten är abstrakt

Rädsla är en reaktion på en specifik fara, medan ångest är rädsla för det objektlösa, till exempel att veta att vi en gång kommer att dö, rädsla för ensamhet eller känslor av meningslöshet. Ångest är en abstrakt typ av rädsla, som många människor försöker dämpa, bland annat med konstnärliga uttryck.

Panik är en så stark rädsla att den kan bli antingen handlingsförlamande eller leda till så starka reaktioner att man sätter krokben för sig själv. Kunskaper på området kommer mer från anekdoter och vardagliga observationer än egentliga studier, eftersom vi av etiska skäl inte kan utsätta folk för panik i laboratoriemiljö.

Djur grips av panik

Det är svårt att förstå hur det någonsin kan ha varit en fördel att bli så upprörd att man inte kan reagera på ett hot, men djurvärlden visar när panik kan vara till nytta.

När vi hotas finns det bara två alternativ: att ta upp kampen eller spela död. Det är precis vad möss gör när de fångas i ett hörn. De kan ”frysa” till ett dödsliknande tillstånd, så att till och med den smartaste katt struntar i dem. Problemet med människor som grips av panik är att vi i fredstid sällan ställs inför situationer där det är positivt att välja mellan att ta upp kampen eller spela död.

Panik har ingenting med sunt förnuft att göra, utan handlar helt och hållet om överlevnad, hur irrationellt vårt agerande än verkar.

När paniken väl har oss i sitt grepp visar erfarenheten att det är relativt lite att göra åt saken. Det bästa man kan göra är att lära känna sina egna reaktioner för att vänja kroppen vid bättre sätt att reagera när paniken slår till nästa gång.