Små korta videor kryddade med musik, filter, emojier och animationer, främst riktade till de yngsta i familjen.
Med sitt färgrika underhållningsuniversum har appen TikTok på rekordtid vunnit insteg i snart sagt hela världen.
Eller rättare sagt: Färgrikt och underhållande är universumet åtminstone i väst.
I Kina, där appen har utvecklats, är TikToks motsvarighet Douyin nämligen helt annorlunda.
Som danska TV2 har visat skiljer sig den kinesiska versionen av TikTok från den app som används i väst både genom att den presenterar användarna för betydligt färre videor, har inlagda pauser och lägger tonvikt vid mer inlärningsorienterat innehåll.
Det har väckt förargelse och fått experter att stämpla mediet som ett vapen i ett ”kognitivt krig”, som syftar till att forma västerländska barns hjärnor med en kraftfull, beroendeframkallande algoritm.
Något annat som har lyfts fram i det här sammanhanget är den potentiella risken att den statligt kontrollerade kinesiska appen i princip kan välja ut innehåll som syftar till att påverka användarens attityder och världsbild.
Rimmar illa med ett rikt liv som barn
Det finns uppenbara nackdelar med den strida strömmen av tomma underhållningskalorier som barn i väst serveras på det sociala mediet.
Så låter det om man frågar Andreas Lieberoth, forskare och lektor i pedagogisk psykologi vid danska Aarhus universitet, som har specialiserat sig på teknikens betydelse för barns beteende.
Han ogillar dock ändå användning av ord som ”beroendeframkallande” och ”skadlig”, för TikTok påverkar inte barns hjärnor, åtminstone inte biologiskt.
Appen formar snarare en mediekonsumtion i unga år som många föräldrar tycker rimmar illa med föreställningen om ett rikt liv som barn:
”När barn vänjer sig vid att serveras den här styckvisa, snabba, extremt tillfredsställande, lätta underhållningen har de svårare att exempelvis använda sin fantasi för att hitta på en lek eller gå ut och komma på något att göra.” Andreas Lieberoth, forskare och lektor i pedagogisk psykologi vid Aarhus universitet i Danmark
”När barn vänjer sig vid att serveras den här styckvisa, snabba, extremt tillfredsställande, lätta underhållningen har de svårare att exempelvis använda sin fantasi för att hitta på en lek eller gå ut och komma på något att göra”, förklarar han.
”När man serveras en strid ström av lättillgänglig underhållning blir det svårare att underhålla sig själv, och hjärnan skapar förväntningar som en lek med legoklossar inte alls uppfyller”, säger Andreas Lieberoth, som betonar att forskningen på området fortfarande är begränsad.
Men bland annat en tysk studie visar att det för barn som är vana vid att få sin underhållning serverad på ett snabbt, lättsmält sätt behöver längre tid på sig att skapa fantasibilder i huvudet än andra barn.
Bara 40 minuter om dagen i Kina
- TikTok är en kinesisk app, men i Kina används inte TikTok, utan dess motsvarighet Douyin.
- I Kina har barnversionen av Douyin ställts in så att barn under 13 år bara kan använda den i 40 minuter om dagen, och endast mellan klockan sex på morgonen och tio på kvällen.
- Globalt har TikToks app laddats ner 2,6 miljarder gånger. I mars 2023 fanns det cirka en miljard aktiva användare runtom i världen. Källa: TV2 Danmark
”Om man till exempel säger: ’Kan du föreställa dig en rosa tuba?’ så tar det längre tid för dem. Vi talar inte om flera minuters skillnad, men det går att påvisa en viss skillnad”, säger Andreas Lieberoth.
Bromsklossar underlättar
Rent objektivt menar han att det finns en fördel med den kinesiska versionen av appen: bromsfunktionen, som automatiskt lägger in ett par sekunder långa pauser i den visuellt tilltalande strömmen av videor.
”Det finns nämligen tämligen god evidens för att om någonting är väldigt lättillgängligt och lockande, som videorna på TikTok, så tittar man på dem utan att tänka efter, även om man egentligen inte vill göra det. Därför kan några små bromsklossar vara bra för att sätta tillbaka medvetenheten i förarsätet”, säger han.
Generellt betonar han att forskningen inte har påvisat något tydligt samband mellan barns mediekonsumtion och andra viktiga parametrar, som hälsa eller kognitiv förmåga.
Det mesta tyder på att barns skärmtid ger så kallade ”träningseffekter”, det vill säga att om ett barn ägnar mycket tid åt att teckna eller läsa en bok, så blir barnet bra på det. Om barnet i stället ägnar mycket tid åt att spela datorspel, så stjäl det tid från andra saker som barnet inte övar på och följaktligen inte blir lika bra på, förklarar han.
Om man som förälder vill ha koll på vad barnen gör med sin tid handlar det därför om att sätta gränser, menar han. Det kan man göra redan i dag: ”Både Google och Apple har ju system som gör att man som förälder kan bestämma hur mycket tid barnen tillåts sitta med TikTok”, säger han.