Shutterstock
Mjölk

De flesta växtbaserade drycker har lägre mineralinnehåll än komjölk

Majoriteten av växtbaserade mjölkprodukter förlorar mot komjölk när det kommer till innehåll av fosfor, magnesium, zink och selen. Endast ärt- och sojamjölk är överlägsen komjölken.

Allt fler väljer att ersätta komjölk med alternativa mjölkprodukter gjorda av exempelvis soja, vete, mandel och havre. Bara under 2019 ökade försäljningen av växtbaserade drycker med 22 procent och det är framför allt veganer och personer med laktosintolerans som föredrar en växtbaserad variant. Vid en första anblick är det frestande att anta att växtmjölk kan vara ett hälsosammare alternativ, men det är inte så enkelt.

Enligt en helt ny studie, som Food and Drug Administration (FDA) i USA presenterade för American Chemical Society i Washington, är mineralinnehållet lägre i de flesta växtbaserade mjölkprodukter jämfört med vanlig komjölk. Det rör sig om fosfor, magnesium, zink och selen, samtliga mikronäringsämnen med en rad viktiga funktioner i kroppen såsom tillväxt, cellreparation och immunförsvar.

Åtta sorters växtdrycker

Studien av komjölk och växtmjölk, som är den första stora jämförelsen av de två typerna, analyserade åtta olika kategorier av växtmjölk: Mandel, cashewnöt, kokos, hampa, vete, ris, ärtor och soja. Innehållet av fosfor, magnesium, zink och selen uppmättes i 85 sorters växtdrycker fördelade på de åtta kategorierna och jämfördes med innehållet av samma mineraler i komjölk. Forskarna använde en teknik som kallas induktivt kopplad masspektrometri, som bestämmer massan och den kemiska strukturen hos molekyler.

Mätningarna visade att mineralhalten varierade avsevärt bland de olika kategorierna av växtmjölk, men man fann också stor variation i produkter inom samma kategori. Växtmjölk gjord av ärter hade högst halt av fosfor, zink och selen, medan sojamjölksprodukter innehöll mest magnesium. Det var uteslutande ärt- och sojamjölk som överträffade komjölken när det gällde innehållet av de fyra nämnda mineralerna. Ärtdryck hade cirka 50 procent högre halt av fosfor, zink och selen jämfört med komjölk.

Men enligt Jens Rikardt Andersen, docent vid Institutionen för Idrott och nutrition vid Köpenhamns universitet, räcker det inte att bara titta på innehållet av näringsämnen i de olika mjölksorterna.

"Problemet med dessa studier är att man inte vet hur mycket av näringsinnehållet som absorberas genom tunntarmens vägg. Mineraler som magnesium, zink och selen binder väldigt starkt till kostfibrer och andra livsmedel eller tillsatser och det hämmar kraftigt möjligheten att dessa mineraler tas upp i kroppen”, förklarar Jens Rikardt Andersen, som samtidigt varnar för att övertolka den här typen av studier eftersom underlaget ofta är mycket begränsat.