Om du har sett en babianflock bli matad, så har du nog lagt märke till att flockmedlemmarna som står högst i rang alltid får de bästa bitarna.
Samma sak gäller en lång rad andra djur som lejon, rhesusmakaker och mandriller. Det är ingen slump. Hos dessa djurarter har nämligen flockens mest inflytelserika individer rätten på sin sida och får lov att ta vad de vill. Makt ger rättigheter.
Så är det inte bland oss människor. Visst finns det personer som inte följer samma regler som vi andra och som kan få för sig att bli hotfulla för att komma över sådant som de egentligen inte har rätt till. I allmänhet har dock människan sofistikerade spelregler för vad som är rätt och rimligt. Vi behöver inte ens sätta ord på eller diskutera oss fram till när något är rättvist eller orättvist.
Ultimatumspel straffar själviskt beteende
Dessa sofistikerade spelregler ligger som en outtalad grund för praktiskt taget allt samspel människor emellan. Det är först när någon bryter mot reglerna som vi förstår vilka normerna för rättvisa faktiskt är.
Jill Byrnit är författare och medförfattare till flera läroböcker och vetenskapliga artiklar om sociala relationer mellan människor och andra primater.
Dessa normer har studerats vetenskapligt med så kallade spelteoretiska lekar. De användes ursprungligen inom de ekonomiska vetenskaperna, men i dag är de också vanliga inom psykologi och biologi när forskare vill belysa mänskliga fördelningsmekanismer.
Ett av dessa försök kallas ultimatumspelet, är man som försöksperson placeras i ett väntrum.
Vid en tidpunkt kommer en försöksledare in och ger dig 1 000 kronor. Försöksledaren berättar att det i rummet intill sitter ytterligare en försöksperson.
Försöksledaren berättar för dig att ni ska dela på pengarna och att du får bestämma hur de ska fördelas. Du får även veta att du inte kommer att träffa den andra försökspersonen.
Om försökspersonen i det andra rummet tackar ja till pengarna du erbjuder delar ni på dem, men om försökspersonen tackar nej får ingen av er några pengar.
Hur mycket pengar erbjuder du den andra försökspersonen?
Om du gör som de flesta andra erbjuder du den andra försökspersonen ungefär hälften av beloppet. Om du är den mottagande försökspersonen kommer du att känna dig så pass orättvist behandlad ifall den andra försökspersonen erbjuder dig under 20 procent av det totala beloppet att du tackar nej. Då får ingen av er några pengar.
Känslan för vad som är rätt och rimligt kan vara en medfödd instinkt hos människan.
Varifrån kommer denna upptagenhet av en rättvis behandling? Ultimatumspelet har utförts i så olika kulturer som industrisamhällen i västvärlden, jordbrukssamhällen samt jägar- och samlarsamhällen, men resultaten påminner mycket om varandra, oavsett kulturellt sammanhang.
Andra apor har samma principer
Känslan för rättvisa tycks med andra ord vara så djupt förankrad i människan att den inte kräver någon särskild kulturell prägling för att komma till uttryck. Det finns dessutom vetenskapliga belägg för att känslan för vad som är rätt och rimligt skulle kunna vara en medfödd instinkt hos människan.
Forskarna har åtminstone hittat rätt tydliga tecken på att även vissa av våra primatsläktingar har en känsla för rättvisa.
Många djur har känsla för rättvisa
Generösa fladdermöss får mer blod
Fladdermusfamiljen vampyrer, som lever uteslutande av blod, dör om de inte får blod på två dagar. Fladdermössen delar emellertid ofta med sig. Studier har visat att generösa givare får mer blod när de behöver än vad snåla individer får.
Blåskrikan väljer rättvisa partner
Även fågelarten blåskrika har deltagit i en spelteoretisk lek. Fåglarna spelar mot en fiktiv spelare, som antingen alltid delar lika eller som aldrig gör det. Fåglarna samarbetar bara regelbundet med en rättvis motspelare.
Schimpanser delar rättvist
Bland makaker och mandriller får en individ som står högre i rang alltid ta mat från andra medlemmar i flocken. Bland schimpanser och dvärgschimpanser är det i stället den individ som först hittar maten som anses vara dess rättmätiga ägare. Om flockmedlemmar som står högre i rang vill smaka av maten får de tigga till sig av den.
I en tankeväckande amerikansk studie ville en forskargrupp undersöka hur sydamerikanska kapucinapor reagerar på orättvisa. Aporna placerades i var sin bur med fri sikt till de övriga aporna.
Dessförinnan hade alla aporna fått lära sig att de kunde byta en sten mot en gurkbit, som kapucinapor tycker är relativt ointressant mat. Försöket inleddes och aporna bytte sina stenar mot gurkbitar. Plötsligt förändrades emellertid försöket, så att en av aporna i stället fick en saftig, välsmakande vindruva i utbyte.
Försöksledaren gick vidare till nästa bur, där apan inte belönades med en läcker druva, utan med en trist gurkbit. Hur tog apan det?
Inte särskilt bra; den vägrade äta någonting alls. Sedan kastade apan både gurkbitar och stenar i huvudet på försöksledaren, för att verkligen understryka budskapet.
Video: Apor skriker när de blir lurade
Sydamerikanska kapucinapor reagerar starkt när de känner sig orättvist behandlade, som i fallet där apan till vänster blir upprörd och skakar buren när den inte får en vindruva, trots att grannen har fått det.
Samma försök har senare gjorts med människans närmaste släkting schimpansen, och resultatet blev det samma.
Varken kapucinapor, schimpanser eller människor finner sig alltså i att behandlas orättvist. Faktum är att individer som tillhör dessa arter blir så arga att de hellre struntar i att ta del av godsakerna än att få en för liten andel.
Redan år 1872 resonerade Charles Darwin om huruvida vår moral skulle kunna ha ett biologiskt ursprung.
För att flockdjur över huvud taget ska kunna fungera tillsammans måste ett antal grundläggande fördelningsmekanismer garantera att inte alla ens handlingar kommer en själv till gagn.
Annars skulle priset för att tillhöra en flock bli för högt, och då skulle det löna sig bättre att leva ensam. Därför har en evolutionär urvalsprocess lagt grunden till det som vi i dag känner till som känsla för rättvisa.