"Är du mammas lilla gulleplutt?”
De flesta lägger sig till med ett högre tonläge, en mer rytmisk röst och överdrivna vokaler när de är ansikte mot ansikte med en bebis.
Och det gäller faktiskt också när vi talar med hundar enligt flera tidigare studier.
Nu har en grupp ungerska forskare granskat hur det höga, melodiösa tonläget påverkar hjärnan hos våra fyrbenta vänner – och deras resultat är goda nyheter för alla bebispratare där ute.
I studien, som är publicerad i Communications Biology, övervakade forskare hjärnan hos ett flertal tränade familjehundar medan de utsattes för olika tonlägen och talsätt.
De lyckades med hjälp av en rejäl portion hundgodis, som forskarna använde till att locka in pälsdjuren speciell magnetkamera kallad fMRI, som består av en kraftig magnet och en spole.
Magnetkameran avslöjade var och när blodtillströmningen och aktiviteten ökade i olika delar av hjärnan.
Under tiden utsattes hundarna för inspelningar av tal från tolv män och tolv kvinnor, som hade anpassat sin röst efter antingen hundar, vuxna eller spädbarn.
Hundar har färre kopplingar
Forskarna har redan tagit ett viktigt steg mot förståelsen av hundens tankar. De har kartlagt hundhjärnan, som inte är större än en citron, och deras fynd ger en viktig fingervisning om djurets mentala kapacitet.
1. Stolthet sitter i hjärnbarken
Hos människor ansvarar pannloben (gult) och hjässloben (orange) för sekundära känslor, det vill säga komplexa känslor som skuld, hopplöshet och stolthet. Hos oss utgör dessa områden 85 procent av hjärnbarken, medan de hos hundar bara utgör 20 procent.
2. Kopplingar hittar orsaken
Nervförbindelser mellan hjärnbarken, som ansvarar för kognition, och limbiska systemet (gul), som hanterar känslor, hjälper oss att förstå orsaken till våra känslor. Hundar har betydligt färre av dessa kopplingar än vi människor.
3. Syncentrum gör oss misstänksamma
Känslor som misstänksamhet kräver att vi kan tolka ansiktsuttryck och en stor del av vårt syncentrum (gult) ägnar sig uteslutande åt den uppgiften. Hos hundar sköts detta av ett område som även är upptaget med andra uppgifter.
En av upptäckterna var att hundarnas hjärnor såg ut att vara mer lyhörda för bebis- och hundprat som båda kännetecknas av ett högt tonläge, jämfört med vuxenprat.
Dessutom kunde forskarna se att våra bepälsade vänner av en eller annan anledning extra lyhörda för kvinnors hund- och bebisprat.
Forskarna tror att hundarnas lyhördhet för de ljusa, känsloladdade och melodiösa toner kan vara resultatet av hur människor har interagerat och format hundar genom otaliga generationer.
De uppmanar dessutom hundägare att använda den speciella rösten när de kommunicerar med sin hund och på så sätt uppnår ett starkare band till sina husdjur och kanske ännu större lyhördhet.