Om du tänker tillbaka på olyckliga förälskelser i din ungdom, så minns du kanske en tidpunkt då en vän har påstått att det hjälper att spela svårflörtad.
Det är inte bara i vår ungdom som vi råkar ut för liknande kärleksrådgivning. Damtidningar, filmer och frågespalter i dagstidningar sjunger ofta samma visa: Du får inte vara för lättfångad. Om du ignorera den partner du vill ha så kommer vederbörande plötsligt att se dig i ett annat och mycket attraktivare ljus.
Men stämmer teorin om att vara svåruppnåelig när vi flyttar ut den ur damtidningarna och in i forskningslaboratoriet? Och när vi väl är i ett kärleksförhållande: Blir förhållandet starkare om den ena spelade svårflörtad när paret träffades?
Jill Byrnit är författare och medförfattare till flera läroböcker och vetenskapliga artiklar om sociala relationer mellan människor och andra primater.
Det beror på vad vi söker i vårt kärleksliv. Är du främst motiverad av den kortsiktiga belöningen i att jaga och vinna något du begär eller vill du faktiskt hitta och leva med en person som du tycker om som människa?
Svårtillgänglighet är inte intressant för alla
I en nyare studie bad forskare försökspersoner att interagera med en möjlig partner, som antingen tycktes vara mycket kräsen i sitt val av partner eller verkade öppen för nya bekantskaper.
Resultatet visade att försökspersonerna hellre ville träffa personer som signalerade att de inte dejtade vem som helst, än dem som verkade vara mer lättillgängliga och lättare att få en träff med.
Fyndet stöder alltså hypotesen om svårtillgänglighet, men resultatet är undantaget som bekräftar regeln. Genom åren har en omfattande mängd forskning ägnats åt att undersöka om svårtillgänglighet är attraktivt och hypotesen motbevisas i de flesta fall. I stället för att attraheras av personer som spelar svårflörtade tycks vi tycka bättre om dem som tycker om oss – och som tydligt visar det.
En forskargrupp har analyserat varför det inte nödvändigtvis lönar sig att spela svårflörtad och man kom fram till att det beror på skillnaden mellan attraktion och sympati.
Som de flesta vet kan vi mycket väl attraheras av någon utan att egentligen tycka särskilt mycket om personen i fråga. Hjärnan använder sig av olika belöningssystem för vad vi vill ha och vad vi tycker om.
När en potentiell ny partner spelar svårflörtad blir vi kanske mer motiverade att erövra vederbörande och hjärnan belönar oss om vi lyckas. Men vi kommer samtidigt att tycka mindre om partnern, eftersom han eller hon verkar vara avvisande eller kritisk. Och kritik är inte receptet till hållbarhet inom kärleksavdelningen.
Våra belöningssystem konkurrerar inbördes och svårtillgänglighet vinner bara kortsiktigt. På längre sikt handlar det i mycket högre grad om ömsesidig förståelse, om att visa varandra kärlek och att kunna säga "strunt i det" och gå vidare om man blir besviken på sin partners handlingar. Intressant nog visar forskning också att konflikter på inget sätt behöver vara ett problem i ett kärleksförhållande.
Forskare har hittat giftet i förhållanden
Det har vi lärt oss i "Gottmans kärlekslaboratorium" – studier som på 1990-talet genomfördes av amerikanen John Gottman, professor i psykologi och författare till bästsäljare om beteenden i kärleksrelationer.
Psykologer kunde med hjälp av videoklipp och efterforskning med 90 procents säkerhet förutspå vilka par som skulle komma att skiljas i framtiden.
I några av de mest anmärkningsvärda försöken fick paren söka sig fram till ett visst område som om och om igen vållade problem i förhållandet. Det kunde handla om allt från ekonomi och arbetsstatus till vart paret skulle resa på semester.
När området hade identifierats skulle parterna diskutera det i 15 minuter medan de filmades. Gottmans forskargrupp utvärderade därefter vilka positiva och negativa känslor de såg mellan parterna.
Till sist kunde forskarna utifrån videoklippen och efterforskning med 90 procents säkerhet förutspå vilka par som skulle komma att skiljas i framtiden. Något överraskande visade det sig att konflikterna inte i sig själva var problemet.
Problemet var graden av negativitet och kritik när paren talade om konflikterna.
Djur tar till svårtillgänglighet som knep
Honor utnyttjar yngre hanar
Gorillor lever i harem med en alfahane och flera honor. Honor ställer sig in hos alfahanen genom att uppföra sig eggande, men om det inte fungerar så börjar hon ge sig i lag med yngre hanar i flocken, så att alfahanen vill komma in och erövra henne.
Katter är lika trofasta som hundar
Katter spelar kanske svårflörtade, men de knyter också an till sina ägare. I en studie placerades katter ut i nya omgivningar, åtskilda från ägaren, som de därefter återförenades med. Resultaten visade att katterna visar samma känslomässiga anknytning som hundar.
Harar springer sig till parning
Med en topphastighet på 80 km/h är harar kodade att springa ifrån faror, men honorna spelar också svårflörtade genom att springa. Hanarna jagar dem i cirkelformationer tills de lyckas isolera en hona som är redo att para sig.
Kritiken tog sig ofta uttryck i form av hån eller förakt; som när en kvinna reagerade på sin makes argument genom att himla med ögonen och säga att det var "typiskt honom" eller att han "alltid gjorde" så.
Eller när parterna fällde till synes roliga, men i själv verket spydiga kommentarer om att de redan på första träffen borde ha räknat ut att det skulle sluta illa med tanke på det sätt mannen tuggade sin mat och så vidare.
Gottmans forskargrupp konstaterade att personer som är indirekt kritiska i förhållanden fokuserar på felen. Alla är inte lika bra på att ge och ta emot kärlek, men några läser konsekvent in dåliga intentioner i sin partners handlingar.
När en partner i kärleksexperimentet berättade vart resan borde gå, kunde partnern feltolka det som ett tecken på kritik och hävda att om vederbörande verkligen älskade honom eller henne, skulle personen i fråga aldrig formulera sig på det sättet.
Negativitet i ett förhållande hade alltså mycket lite att göra med den andres handlingar och allt att göra med vilken (negativ) syn den äkta hälften hade på sin partner. Att spela svårflörtad kan möjligtvis leda till att några blir intresserade, men det krävs betydligt mer för att bygga ett hållbart kärleksförhållande.