Kvinnors genomsnittliga livslängd är högre än mäns.
Globalt sett är skillnaden cirka sju år. En del av skillnaden kan förklaras av exempelvis ett mer riskabelt beteende och en högre självmordsfrekvens hos män, men forskare har även länge letat efter en biologisk förklaring.
Och nu har en grupp forskare från University of Otago i Nya Zeeland kanske hittat den.
Kastrering av husdjur som kalvar och får är en vanlig praxis i många delar av världen. Förfarandet kan utföras genom att kapa blodtillförseln till testiklarna med hjälp av en tång.
Inom lantbruket kastreras unga handjur för att ge dem ett lugnare beteende och höja köttkvaliteten. Man stänger helt enkelt av testiklarnas funktion, vilket är att producera spermier och manligt könshormon.
En kastrerad bagge, en så kallad hammel, kan leva upp emot 60 procent längre än de artfränder av samma kön som inte utsätts för ingreppet och det fick forskare att ta en närmare titt på får.
Biologerna satte upp en så kallad epigenetisk klocka för får – olika kemiska markörer som tillsammans ger ett mått på åldrande.
Klockan kalibrerades genom att mäta på en stor grupp får från födseln till döden, och metoden blev så pass precis att den kunde förutsäga livslängden för ett får med några månaders exakthet.
Nästa steg var att mäta på försöksdjuren: En grupp lamm som kastrerades som små, och en grupp som inte kastrerades.
Experimentet visade att de kemiska markörerna utvecklades på samma sätt i de två grupperna, men att utvecklingen gick långsammare hos de kastrerade djuren. Den epigenetiska klockan förlorade så att säga tid – åldrandet bromsades upp hos de som kastrerats och gjorde att de levde längre.
Biologernas förklaring är att könshormon påskyndar åldrandet eftersom det är fördelaktigt för unga hanar att bli könsmogna tidigt. Tyvärr är biverkningen ett kortare liv.
Även om experimentet utfördes på får finns det inget som tyder på att samma principer inte bör gälla även människor.