BMI-formeln introducerades för första gången på 1800-talet av den belgiske matematikern Adolphe Quételet i ett försök att definiera en så kallad "normal man" utifrån dåtidens vetenskapliga studier.
Och sedan 1950-talet har beräkningen använts av hälsomyndigheter i hela världen som ett mått för övervikt och undervikt och därmed även som en riskvärdering i samband med sjukdomar som diabetes och cancer.
Men på senare år allt fler forskare ställt sig kritiska mot BMI som det enda måttet för en hälsosam vikt, och man uppskattar att upp emot 30 procent av befolkningen helt enkelt felklassificeras enligt den traditionella mallen.
Nu har forskare från Institute for Systems Biology i Seattle skapat en ny modell som de anser ger en mer precis bild av kroppens hälsa.
Den traditionella BMI-beräkningen gör det möjligt att jämföra kroppsvikten med längden hos en person för att utvärdera om personen antingen är underviktig (BMI under 18,5), normalviktig (BMI mellan 18,5 och 25) eller överviktig (BMI över 30).
Själva uträkningen och BMI-gränserna är desamma för kvinnor och män och räknas ut genom att dividera vikt i kilo med längd gånger längd i meter.
I den nya studien, som har publicerats i den renommerade vetenskapliga tidskriften Nature, introducerar forskarna ett nytt begrepp som de kallar ett biologiskt BMI, som bygger på blodprover från mer än 1 000 olika personer.
Blod från mer än 1 000 personer
I blodproverna tittade forskarna bland annat på specifika proteiner och ämnen som bildas i samband med kroppens ämnesomsättning.
Blodprovsfynden kombinerades därefter med data från olika prover, som mätte sammansättningen av bakterier i tarmen hos varje enskild deltagare samt deras genetiska risk att utveckla olika sjukdomar.
Forskarna tog sedan artificiell intelligens till hjälp för att utveckla olika modeller som kunde kartlägga deltagarnas hälsa med större precision än det traditionella BMI-måttet.
En del av upptäckterna var att positiva livsstilsförändringar snabbare påverkade det nya biologiska BMI-måttet i rätt riktning än det traditionella måttet, samt att deltagarna därmed kunde bli friskare rent biologiskt utan att gå ned i vikt.
"Vi har demonstrerat värdet med att använda molekylära mätningar för att avslöja de komplexa sambanden mellan fetma, kroppens ämnesomsättning och kroniska sjukdomar, och vi har visat behovet av att ta med fler faktorer i beräkningen än BMI-värdet gör för att förstå och bemöta de här frågorna", förklarar forskningsledaren Noa Rappaport i ett pressmeddelande.
En av begränsningarna med studien är, enligt forskarna själva, att de bara tittade på ett visst antal molekyler i kroppen. Ändå ser de det nya så kallade biologiska BMI-måttet som vägen framåt och hoppas att tekniska framsteg kan göra det mindre kostsamt att genomföra proverna och att måttet därmed kan användas som ett alternativ till det traditionella BMI-värdet.
Forskarna tillstår dock att det behövs mer forskning för att validera metoden fullt ut och göra den användbar i alla befolkningsgrupper.