Stämmer det att inuiter har 200 ord för snö?

Talrika böcker och TV-program hävdar att inuiter har mellan 23 och 200 olika ord för snö, men faktiskt är det hela en bluff – eller rättare sagt ett missförstånd. Det har sedan förts vidare av okritiska journalister, amatörforskare och skönlitterära författare, som i flera omgångar har överdrivit inuiternas påstådda ordförråd.

Redan i mitten av 1980-talet redde den amerikanska antropologen Laura Martin vid Cleveland State University ut problemet och kom fram till var felet ursprungligen uppstod. Det har dock inte förhindrat ideliga upprepningar av myten i många olika sammanhang. Den är helt enkelt mer spännande än verkligheten.

Enligt Laura Martin började det hela 1911, när antropologen Franz Boas skrev en introduktion till ”Handbook of North American Indians”. I denna hävdade han att det fanns fyra grundläggande ord för snö i inuiternas språk. Näste man på scen var amatörspråkforskaren Benjamin Whorf, som i en artikel från 1940 ökade antalet ord till sju. Sedan dess har siffran bara vuxit, då en författare har skrivit av en annan och hela tiden ökat antalet.

Det verkar rimligt att inuiter har många ord för snö, men egentligen finns det ingen grund till detta. De allra flesta språk har bara ett grundord – snö. Behövs det mer detaljerade beskrivningar, sätter man helt enkelt till förstavelser eller ändelser: ”blötsnö”, ”yrsnö”, ”snödriva” och så vidare.

Inuiternas språk är uppbyggt på samma sätt. De kan uttrycka allt de behöver med förstavelser eller ändelser. På Västgrönland använder man till exempel två grundord för snö: ”qanik”, som betyder snö i luften, och ”aput”, som betyder snö på marken.