Kan tunga backhoppare hoppa längre?

Ett lyckat backhopp är beroende av en lång rad fysikaliska parametrar, som i hög grad samspelar. Bland de viktigaste är backhopparens hastighet på väg ned i hoppbacken, hastigheten och vinkeln i själva avstampsögonblicket, luftmotståndet, uppdriften samt vindhastigheten och –riktningen.

Backhopparens vikt har avgörande inflytande på alla dessa förhållanden, och här visar både teori och praktik att det är en stor fördel att vara så lätt som möjligt. Många backhoppare är därför mycket smala, med BMI-index runt 16, och idrottsgrenen har plågats av många hälsoproblem relaterade till undervikt, såsom anorexi.

En lätt backhoppare får en väsentligt lägre hastighet än en tyngre konkurrent, men kommer i gengäld högre upp i luften och svävar därmed längre. Skillnaderna är stora och kan beräknas i matematiska modeller, som simulerar hopp på vissa hoppbanor världen över och tar alla tänkbara förhållanden med i beräkningarna.

Vid den amerikanska Park City i Utah har hopplängden för en backhoppare på 75 kilo således beräknats till 106,2 meter, medan en lättare konkurrent på bara 55 kilo under samma betingelser hoppar hela 125,7 meter. För att kompensera för denna olikhet regleras längden på backhopparnas skidor under tävlingar. Korta skidor gör det nämligen svårare för backhopparen att hoppa långt, och därför måste lätta backhoppare nöja sig med i motsvarande grad kortare skidor vid sina hopp.